Nästa person efter Robin Blomberg att intervjuas blev Jörgen Nilsson. Spelaren
Jörgen lämnade FBSK för 15 år sedan. Nu är han tillbaka i ny form, nämligen som
damlagstränaren Jörgen. Kanelbullarna
var som tidigare på plats, likaså en pratglad person. Det mynnade ut i ett
samtal om bland annat känslan att fylla 50, att ha sin pappa som förebild, att
spela utan linjer, att se sig själv i Nettan och Evelina, att inte få stöd från
sina egna spelare, skillnaden på FBSK och andra föreningar plus en hel del annat.
Till skillnad från Robin kände jag inte Jörgen särskilt väl sedan tidigare.
Därför var jag innan intervjun i behov av en kort, men effektiv introduktion.
För er, som liksom jag, inte hade full koll på Jörgen innan, följer den här:
Namn: Jörgen Nilsson
Ålder: 50
Familj: Sambo samt två
döttrar
Boende: 4:a i Vimmerby
Sysselsättning:
Snickare på Vimmerbyhus
5 Snabba:
4-4-2 eller 4-3-3?
– Jag är mer för 4-4-2, men jag är nog mer inne på en
variant som heter 4-2-3-1. Det kommer nog testas lite olika under försäsongen.
Om det är din tur att
laga mat en vardag. Blir det då fiskpinnar med pulvermos toppat med ketchup,
eller gör du laxfilé med stekt potatis och romsås?
– Det blir nog det sistnämnda där, laxen.
Vad föredrar du av
följande; Oavgjort 5-5 med bländande spel en vacker sommardag på Lundavallen,
eller seger 1-0 en regnruskig höstkväll i Överum?
– Då väljer jag
segern i Överum!
Om frugan låter dig
välja tv-program en kväll, vad väljer du av Bonde söker fru och
kulturprogrammet Kobra?
– Då tar jag Bonde söker fru! Jag kollar inte så mycket på
tv, men det har jag sett några gånger.
Om du var tvungen att
byta klädstil med någon av ledarna i damlaget, väljer du Pelles eller Tomas?
– För min del passar det bäst med Tomas. Några
Hammarby-tröjor tar jag inte på mig, haha!
Trots att jag inte kände Jörgen innan intervjun hade vi ändå mötts några
gånger. Det på fotbollsplanen. Att mötas där kan vara ett sätt att lära känna
en människa. Jörgen började slussas in som ny tränare redan under hösten. Vid
de tillfällen där damlaget och herrlaget tränade ihop, så var Jörgen med. Då
det varit dags för spel på fullplan har inte Jörgen, likt sin företrädare
Thomas Huss, varit sen med att anmäla sitt intresse att ta en plats. Jag har
mötts av en tränare som fortfarande tycker att det är väldigt kul att spela.
Jag hoppas att hans entusiasm på planen är densamma på sidlinjen.
”Jag kanske ställer upp på
någon B-lagsmatch”
Jörgen fyllde nyligen
50, men någon kris har ännu inte infunnit sig. Han känner sig fräsch i kroppen
och verkar ha planer på en comeback.
Du har alltså nyligen
fyllt 50, grattis!
– Ja, för några
veckor sedan. Det känns bara bra, men inte så märkvärdigt.
Du har ingen
50-årskris?
– Nejdå, inget
sådant!
Jag har ju märkt att
du gärna vill vara med och spela på träningarna. Tycker du fortfarande att det
är kul?
– Ja, visst är det så! Jag kanske ställer upp på någon
B-lagsmatch, haha.
Du och Lasse
(Gunnarsson) kanske kan kampera ihop?
– Absolut, vi får hoppa in någon match. Jag menar, Ove
Nilsson håller ju än.
Var växte du upp?
– Jag är uppväxt i Södra Vi. Där bodde jag i 25 år, innan
jag flyttade till Frödinge med min sambo Elisabet.
Jaså, var bodde ni i
Frödinge?
– Nere i radhusen, vid ängen(de vita vid ålderdomshemmet).
Sedan vi fick barn har vi dock bott i Vimmerby.
Vad har du för minnen
från uppväxten i Södra Vi?
– Jag har mycket bra minnen. Jag började spela fotboll när
jag var 9-10 år och spelade fram till att jag var 15-16. Klasskompisarna
spelade och då hängde jag på. Så det var mer en kompisgrej än ett eget intresse
till att börja med. Sedan ökade intresset allteftersom.
Var din familj
fotbollsintresserad?
– Ja, min far spelade. Han var målvakt både i Djursdala och
i Horn. Sedan var han även lagledare i Södra Vi i många år.
Var han din förebild?
– Ja, jag var alltid med honom vid matcherna. Han var alltid
den som kom först och lämnade sist. På den vägen har väl även jag blivit en
föreningsmänniska, så är det nog.
”Förr började man träna när
det blev grönt ute”
Jörgens fotbollsintresse
var inte särskilt stort till en början, men det växte allteftersom han gjorde
det. Under tonåren falnade intresset, som hos så många andra i den åldern. Han
hittade dock tillbaka efter några år.
Började du spela på
elvamanna? Sjumanna fanns väl inte då?
– Jag kommer
faktiskt inte ihåg hur det var på den tiden. Jag har svårt att se att man
spelade elvamanna när man var 10 år. Det var så länge sedan, men man kanske
kortade av elvamannaplanen.
Vad var roligast med
fotbollen i början?
– Det var väl bara roligt att springa runt och sparka på en
boll. Det ju mest spark-och-spring! Fotbollen har utvecklats mycket fram till
idag.
Även på ungdomsnivå,
menar du?
– Ja, det är bättre uppstyrt nu. Förr började man träna när
det blev grönt ute. Nu tränar ungdomslagen året runt. Det finns helt andra
förutsättningar.
Varför slutade du med
fotbollen?
– Jag vet inte riktigt varför, det är ju annars vid den
åldern man utvecklas som mest.
När tog du upp
karriären igen?
– När jag var 21, i Horn. Mina systrar träffade killar som
spelade i Horn, så jag hängde på där. Det var lite som att börja om igen, men
det var bara skoj. Jag kämpade på.
Vad hade du för
position?
– Jag var mest på
mittfältet, både centralt och på kanten. Så har det varit hela min tid som spelare.
Jag var väl anfallare någon gång bara.
Hur länge spelade du
i Horn?
– Där var jag
från 1985 till -95. Jag hann med att spela både i 6:an, 5:an och 4:an i två
säsonger där.
Vad var er styrka?
– Vi hade väl en bra mix av spelare som spelat ihop i många
år. Plus en tränare som var bra.
Fanns det några
starka profiler?
– Det fanns ett par stycken, bland annat en kille vid namn
Ulf Herrström, som senare spelade i Gullringen. Han var en teknisk
innermittfältare. Sedan fanns det två anfallare, en snabb och en stor stark. En
hette Jörgen Ringenfält och en Stefan Björklund.
Det är ju en perfekt
kombination, med en stor och stark och en snabb forward.
– Ja, visst är det så!
”Han hoppade och skuttade på
planen, precis som idag”
När Jörgen lämnade
Horn blev nästa klubbadress FBSK. Han hade passerat 30-årsstrecket och någon
inkilning var det inte tal om. Han hittade snabbt sin plats i laget, om än en
tillbakadragen sådan . Det fanns andra som utmärkte sig.
Vilken blev nästa
klubb?
– Då blev det
FBSK, från 1995 till -99. Första och andra året hade vi Alexandersson (Fredrik)
som tränare.
Hur var han som
tränare?
– Han är ju en jätteduktig tränare Men, när man spelar i
division sex och börjar träna klockan halv sju och är hemma halv elva, så vet
jag inte. Det var minst 30 minuters teori varje träning. Det känns inte som att
det hör hemma på den nivån, haha. Hans ambitionsnivå passar bättre i division 3
och uppåt.
Vilka hade du mer som
tränare under din tid i klubben?
– Efter Freddan kom Håkan Ericson, som tränar damerna i
Vimmerby nu. Han var spelande tränare till och med. Jag är ingen förespråkare
för att ha spelande tränare. En tränare ska stå vid sidan om och inte på
planen.
Efter det var Kjell Carlsson tränare. Han fick ut mycket av
spelarna och var alltid lojal mot alla. Jag trivdes bra med honom.
Vad tycker du, ur
spelarsynpunkt, är viktigast hos en tränare?
– Att hålla en bra nivå. Samt att säga ifrån när det behövs.
När det är träning så ska man träna, punkt slut. Man ska samtidigt vara rättvis
och inte favorisera. Det förekommer tyvärr favorisering från vissa tränare. Så
är det överallt.
Vilka spelare kommer
du ihåg från dina första år?
– Mathias Ericsson(numera Wernetorp) var ju där. Han var
inte så gammal, men hade hunnit med en vända i Lojal, innan han kom tillbaka.
Han var en skicklig spelare. Bra blick för spelet och fin bollkontroll, som han
alltid haft.
Pelle Pettersson fanns ju också. Han var en profil som
alltid hördes på planen. Det var ett jäkla bra driv på honom. Han kom på alla träningar
och ställde alltid upp. Han var lite av en Mr. Frödinge.
En annan som spelade på den tiden var Schimp (Stefan
Gustafsson). Han var ju en profil.
Haha, skrönan jag
hört om Schimp var att hans spelstil gick ut på att slå en lång boll från
backlinjen och efteråt skrika namnet på den som fick bollen.
– Haha, jag kommer ihåg en match borta mot Gunnebo.
Freddan hade inte fått med någon tröja till Schimp. Då tog han en likvärdig
tröja och skrev på en siffra.
Kåre Karlsson spelade då förresten!
Hur minns du honom?
– Han var en sprallgök. Han hoppade och skuttade på plan,
precis som idag. På den tiden var han överallt. Ibland var han anfallare och
sedan högerback.
Haha, bestämde han
lite själv var han skulle vara?
– Ja, lite så var det ju!
Tycker du att Lasse
Gunnarsson visade ledaregenskaper på planen, om man tänker på att han senare
blev tränare?
– Nja, han sa väl inte mer på planen än vad han gör nu. Han
brusade nästan aldrig upp, men när han gjorde det, då var han riktigt arg.
Vilka egenskaper hade
du som spelare?
– Jag var en ganska hårt jobbande mittfältare. En sådan där
som man inte vill ha i ryggen. Jag var och slet i hälsenorna på motståndarna,
lite som Johan Carlsson i herrlaget.
Finns det någon i
damtruppen du kan jämföra dig med?
– Ja, det finns
det! Vi har ju ett par som är som Duracell-kaniner, de två äldsta, Nettan och
Evelina.
Haha, vi får se vad
de tycker om det. Men vem var du i omklädningsrummet?
– Jag var en i mängden. Jag var inte den som alltid hördes,
men som i alla klubbar så känner man sig bekväm när man tillhört en förening
några säsonger. Det var aldrig några problem.
Hur var jargongen på
den tiden?
– Det var alltid bra stämning. Det var inte så mycket ”practical
jokes” direkt. Jag var över 30 när jag kom till klubben, så jag behövde ingen
inkilning direkt.
Hur gick det
resultatmässigt under dina år i klubben?
– Vi hade ett bra
lag både -95 och -96, men föll på målsnöret. Vi hade bra möjligheter att gå upp
i 5:an.
Har du något
speciellt minne?
– Ja, vi spelade mot Totebo, innan de slogs ihop med
Hjorted. Jag fick bollen på mittplan och deras backlinje försökte ställa våra
anfallare offside. Eftersom de koncentrerade sig på det, så kunde jag enkelt
springa rakt igenom och sätta dit den, fri med målvakten.
Drömspelaren
Du ska nu få plocka
ut godbitarna från dina medspelare under din spelar-sejour i FBSK. Du får bara
ha med en spelare en gång. Vem var bäst på följande…
Spelförståelse?
– Mathias Ericsson!
Närkampsspel?
Stefan Larsson var stark på planen.
Skott?
– Vi hade en skåning i Frödinge som hette Mats Nilsson. Han
hade ett jäkla skott. Bland annat drog han på ett vristskott från halva planen
på Tunhamra. Bollen gick rakt upp i krysset.
Han bor inte kvar här tror jag. Han kom från Skåne och
jobbade på en skola här, så han var med oss och spelade. Nu vet jag inte var
han befinner sig.
Slitstyrka?
– Simon Vahlberg! Han sprang på allt!
Nickstyrka?
– Pelle Pettersson var stark på huvudet.
Teknik?
– Vi tar Niklas Johansson där.
Snabbhet?
– Ove Nilsson var ju ganska snabb på den tiden.
Inlägg?
– En som var duktig var Rolf Lilja.
Vad är de främsta
fördelarna med att vara med i ett lag?
– Sammanhållningen, lagkänslan och tugget i
omklädningsrummet är ju det man saknar när man inte spelar längre. Det är
egentligen den roligaste delen med lagsport. Jag har ju hört att det förekommit
grupperingar i andra klubbar, men något sådant har ju aldrig förekommit i
Frödinge, inte under mina år i klubben i alla fall.
Hur var
försäsongerna?
– Vi körde mest på grus. Då hölls grusplanerna i ordning
mycket bättre i kommunen. Nu används de ju knappt. Vi sprang mycket på gatorna
i Frödinge också. Vi tränade även lite inomhus. Idrottshallen i Frödinge var
nybyggd, så där körde vi. Jag har faktiskt spelat KM för Frödinge.
Farsan har berättat
att man spelade med filtbollar de första åren i KM på 80-talet. Kan du
konfirmera det? Jag tyckte det verkar oseriöst, haha.
– Ja, det kommer jag ihåg. Då var inte reglerna som idag.
Man kunde slå bollen i väggen bakom mål och ta returen.
Haha, det låter udda.
– Det var ju bara ta bollen i backlinjen och slå en lång pastej mot mål och
se vad som hände.
”Han var inte rolig att möta,
tuff och bordus”
Jörgen gjorde sina
sista år som spelare i Djursdala. Där fanns en hel del duktiga spelare som han
vill lyfta fram.
Spelade du i någon mer klubb efter FBSK?
– Jag spelade i Djursdala efter. Jag gjorde min sista match
2005. Då var jag 41. Jag spelade med en som är i Gullringen nu, Johan
Hermansson. Han var duktig.
Ja, han är viktig för
Gullringen verkar det som.
– Ja, och jag tycker att det är rätt att satsa på lokala
spelare och inte satsa på massa polacker och amerikanare. De borde kört den här
inriktningen tidigare.
Hur tror du att det
kommer gå för Frödinge-spelarna (Niklas Gunnarsson och Erik Pettersson) där?
– För Niklas egen utveckling var det bra att byta. Om han
fokuserar på rätt saker är han ju hur duktig som helst. Han kan bli riktigt bra
om han kommer till rätta med vissa saker.
Erik verkar vilja satsa igen också, så det är kul.
Är det någon mer från
Djursdala-tiden som du vill lyfta fram?
– Peppe, Peter Karlsson! Han spelade även i Gullringen. Sen
fanns det en som hette Ronny Granström. Han var inte rolig att möta, tuff och
bordus. Vi kan lägga till en annan hård spelare, Christofer Gustafsson. Det fanns
många! Patrik Thoresson var ytterligare en. Vi hade en bra tränare också, Ove
Lindblad.
/Dick Johansson