Frödinge tog ett bra grepp om den första halvleken. Tryggt försvarsspel, bra uppspel och många utmärkta cross- och djupledsbollar mot forwards och yttermittfält. Men i de sista momenten framför mål ville det sig inte riktigt. Med lite mer tyngd och kraft i avsluten hade troligen halvtidsresultatet varit 3-4 måls övervikt, men nu stannade det på 0-1 till Frödinge. Målet av Caribe Sohlberg-Perez.
Men hela laget spelade mycket bra i första halvlek.
I halvtid sa vi att vi skulle vara noggranna den första kvarten i andra halvlek då vi kunde anta att Hultsfred skulle försöka forcera. Det gjorde de, men vi lyckades inte hålla emot. Vi tappade i försvars och mittfältsspelet under en period på 10-15 minuter, och det räckte för att HFK kunde kvittera och även ta ledningen med 3-1. Men Frödinge var på inget sätt slaget. Louise Andersson tryckte in Frödinges andra mål. Men HFK svarade åter med att kontra in 4-2. Vi flyttade då fram positionerna, gick ned på tre-backslinje och Caribe kunde reducera till 4-3. Frödinge fortsatte att trycka framåt. Flera mycket vassa chanser, Louise A på nick, Evelina Törngren skott i ribban och mycket folk framåt som tryckte på. Men det räckte ändå inte. Hultsfred höll tätt i slutet inte minst beroende på att deras målvakt var snabb ut och bröt 4-5 riktigt vassa framspelningar bakom HFK:s försvar där våra anfallare hade sprungit från försvararna.
Bägge lagen hade ordinarie spelare borta på grund av sjukdom eller annan frånvaro. Skillnaden var att Frödinge fick spela med reducerat och något sargat lag, medan HFK kunde fylla på med A-lagsspelare. Det var nog det som gav Hultsfred segern i en jämn match. Frödinge var värda minst en poäng, kanske alla tre sett till hela matchen. Men flest mål vinner!! Beröm till alla för insatsen på plan i en kollektivt bra genomförd match.