Välkommen till Frödinge/Brantestad SK

Än så länge har vi bara fått en muntlig motivering, men beslutet går inte att överklaga. Allmänna Arvsfonden tycker inte att satsningen med fritidsgård är en tillräckligt ny verksamhet för området då det redan finns i en Vimmerby. En annan anledning var att vi saknade en 10-årsplanering, något som måste finnas.

Detta är väldigt tungt, MEN, arbetet fortsätter. Vi måste ha nya omklädningrum då de gamla är alldeles för dåliga. Vi avvaktar nu tills vi får en skriftlig motivering för att sedan sätta oss ner och planera hur vi går vidare.

”Vi tjänade ihop runt 130 000 ett år”

 

Jörgens tränarkarriär började tillsammans med sin gamla medspelare Lasse Gunnarsson. Därefter har han haft olika roller i flera klubbar i trakten. Det har funnits både framgångar och besvikelser. 

 

Hur började din tränarkarriär?

 

– När min äldsta flicka var tolv, då behövdes det ledare till hennes lag. Jag kom in på den vägen. Jag och Lasse samt Daniel Wessman hade laget ihop. Vi körde tillsammans några år och hade väldigt roligt. Det gick bra resultatmässigt också. Vi var bland annat med i final-spelet i futsal uppe i Falun 2008 och var bland de 8 bästa lagen i Sverige. Det var en upplevelse för livet.

 

Dina och Lasses vägar har verkligen korsats genom åren!

 

– Ja, jag känner honom sedan skoltiden till och med.

 

Jörgen nämnde Lasse flertalet gånger under intervjun. Då är det inte mer än rätt att Lasse får säga sitt om Jörgen. Så här beskrev Lasse Jörgen för mig:

 

”Jag lärde känna Jörgen när jag kom till Frödinge 1996. Han var en hårt jobbande mittfältare som tyvärr inte fick några större rubriker för sitt spel. Sedan spelade han i Djursdala ett par år. Vi träffades igen som tränare för Vimmerbys 93-tjejer i 3 år. Vi har alltid kommit bra överens, både privat och som tränare. Jag vet att det kommer gå bra för honom som tränare för FBSK Dam.”

 

Tror du att det är ledarna och miljön som är mest betydande för hur väl ett ungdomslag lyckas resultatmässigt, eller är det bara slumpen som gör att det finns en mängd duktiga spelare i samma lag?

 

– Det är klart att man måste pränta in i spelarna redan i 10–11-årsåldern att göra rätt saker. Det tar de ju med sig. Grunderna är ju inte så lätta att gå tillbaka till senare. Det kan vara jättestor skillnad på ungdomslag.

 

Jag tror att ledarna i den åldern har väldigt stor betydelse.

 

– Ja, visst är det så.   

 

Hur mycket krav kan man sätta på en spelare i ung ålder?

 

– Det ska väl inte vara något större allvar egentligen. När de spelar sjumanna ska det mest vara roligt. Vi satte ingen press på våra spelare, utan vi hade roligt och det gav resultat. Vi gjorde mycket föreningsjobb och föräldrarna var alltid med. Sådant betyder mycket. Jag tror vi tjänade ihop runt 130 000 ett år, som vi till större del lade på cuper och träningsläger.

 

Sådant gör ju att träningsnärvaron blir hög och då utvecklas man ju automatiskt.

 

Ja, precis!

 

Var fortsatte du efter den tiden?

 

– Tjejerna fick gå upp i seniorsammanhang och spelade i ett D-lag i division 5. Min dotter gick till HIS/MAIS efter det året och då hjälpte jag till som målvaktstränare. Det var 2010. Året efter gick hon tillbaka till Vimmerby och stod hela säsongen i division 2. Då hade jag inget tränaruppdrag, men jag var däremot domaransvarig för alla ungdomsmatcher det året. Det var ett jäkla ringande för att få ihop domare.

 

Därefter, år 2012, tog Daniel Wessman över Hjorted/Totebos damlag. Flertalet av våra gamla spelare följde med dit, så då ville han ha mig som assisterande. Där var vi i två säsonger.

 

Det gick väl rätt bra?

 

– Jadå, vi kom 3a-4a första året. Andra året gick det ännu bättre. Vi kvalade till 2:an, men när vi missade avancemang så försvann plötsligt en mängd spelare. Det bara lades på is, men samtidigt hörde Västerviks FF av sig. Där var jag fram till i maj i år.

 

Där var du huvudtränare alltså?

 

– Ja! Och det gick bra under vintern och så. Sedan hände något. Spelarna vägrade helt plötsligt att spela. De ville ha en annan tränare. Det kändes som de sprang bakom ryggen och ingen i VFF:s styrelse hade en aning om vad som hade hänt.

 

Gick du självmant från uppdraget?

 

– Nja, eftersom spelarna inte ville spela, så fanns det ju inget annat alternativ än att lämna. Det fanns ingen anledning att försöka kämpa vidare. Jag kände i alla fall stöd från styrelsen, vilket var skönt.

 

”Vilken teknik hon har!”

 

Under andra halvan av 2014 skedde första kontakten mellan Jörgen och FBSK angående en tränarroll. Det var faktiskt Jörgen själv som tog initiativet.

 

Hur skedde första kontakten mellan dig och föreningen angående tränarrollen?

 

Det var Lasse som tipsade om att Thomas Huss skulle flytta och tyckte att jag skulle höra mig för när jag blev ledig från mitt tidigare uppdrag. Jag skickade ett mail och sedan hörde Ragge(f.d. ordförande i fotbollsektionen) av sig och vi fick till ett möte. Det löste sig och jag hakade på nästan direkt.

 

Kändes det helt rätt att ta uppdraget?

 

– Jadå! Jag har aldrig stirrat mig blind på division, utan det är viktigt att det är rätt miljö och att alla drar åt samma håll. Om man jämför ett division två-lag eller ett nystartat lag i division 4, så är det nästan roligare med det senare.

 

Jag tänker att det egentligen kvittar om man vinner matcher i division 6, 5 eller 4. Det är ungefär samma sak. Glädjen är nog lika stor.

 

– Ja, det är nog ingen skillnad på så sätt.

 

Vad var första intrycket av damlaget?

 

– Jag har varit och kollat på ganska många matcher under säsongen. Jämför man med hur de uppträdde i början med nu, då har de verkligen fått ordning på det. Det var säkert tufft för de yngre tjejerna att börja spela seniorfotboll, men de har stått upp bra, över förväntan.

 

Vad har du för tankar inför nästkommande säsong, som är den andra i seniorserie för tjejerna?

 

– Man brukar ju säga att andra året är tuffast. Det är ju dock så att de yngre tjejerna har fått ett år på sig att komma in i det och de äldre ett år på sig att göra comeback, så det känns bra. Det finns en jäkla krigarvilja. Se på Rebecka (Nilsson) till exempel. Hon kämpar och sliter, fast hon inte är den mest tekniska spelaren. Sedan har hon ett engagemang utanför. Hon gör massor för det här laget.

 

Så här säger Rebecka om sin nye tränare:

 

”Jörgen är en riktigt trevlig snubbe, eller gubbe kanske man ska säga. Jag var på den allra första träningen som han höll i och han skötte det bra! Efter den träningen känns det som att det bara flöt på för Jörgens del. Han har sin plats i vårat ”Dreamteam”.

 

Jörgen är en väldigt positiv person, dock skulle han kunna höja rösten mer när det behövs. Jag ser personligen framtiden för laget, med Jörgen som tränare, som ljus. Det händer saker hela tiden och vi har en fantastisk laganda. Jag hoppas och tror att Jörgen har vad som krävs för att leda oss till en vinst i 4.an nästa säsong. Välkommen Jörgen!”

 

Jag tycker att Huss och gänget lagt en väldigt bra grund för de yngre spelarna. Håller du med?

 

– Ja, det tycker jag faktiskt. Sedan har vi yngre spelare på väg upp från 02-laget. Vi hade med en tjej från det laget på cupen i Växjö, Emma Djurstedt. Hon gjorde inte bort sig.

 

Medelåldern hos damlag är ju ofta väldigt låg.

 

– Ja, så är det! Men det finns så mycket fotboll i vissa tjejer. Man kan ju tro att Louise Andersson är den mest tekniska på inomhusträningarna, men det är det inte. Den som visar mest huvud inomhus, det är Louise Pettersson. Vilken teknik hon har! Hon springer och löper och vill alltid ha bollen dessutom.

 

Jag tycker att många av tjejerna fått med sig grundtekniken och det ska Huss, Tomas och Pelle ha cred för.

 

– Ja, det ser man på de här yngre. De ska bara växa på sig lite också, haha!

 

Ja, vad kan damerna förvänta sig på försäsongen?

 

– Upplägget är väl att köra en hel del fys och konditionsträning. Vi kommer köra på träningshuset tillsammans med herrlaget bland annat.

 

Det känns som ett av de tillfällen då det är perfekt att samarbeta mellan lagen, för att fylla upp spinningscyklar och styrkepass.

 

– Visst är det så! Det är jättebra. Då kan man välja hur hårt man vill köra. Så det är bra att det finns alternativ.

 

Sedan ska det finnas med mycket boll också. Det finns mycket konditionsövningar med boll som man blir trött av. Det viktigaste är att hitta sin nivå, så att man har tagit ut sig i slutet. Jag menar, springa fullt de 5 första gångerna och sedan jogga de 5 sista, det ger ju inte så mycket.

 

Haha, ett typiskt juniorsyndrom!

 

– Ja, det är det!

 

Som Niklas Gunnarssons första försäsong med oss. Han låg i topp de 5 första minuterna den första träningen, sedan låg nästan längst bak resten av försäsongen.

 

– Ja, så kan det vara. Rätt nivå hittar du när du sprungit ett antal gånger. Då blir det lättare.

 

Har du sprungit mycket själv?

 

– Det har jag väl gjort en del, men det där med självdisciplin är svårt. När jag spelade så tänkte jag dock alltid på att jag ville vara bättre än min motspelare. Det var ju aldrig roligt att bli ifrånsprungen. Man ville ha övertaget.

 

”Ibland får man nypa sig i armen och tänka sig för”

 

Det märks att Jörgen har mycket tankar och idéer. Nu följer en del med frågor om Jörgens syn på sig själv som tränare, samt ytterligare fördjupning av hans syn på truppen han nu tar över.

 

Vad ska du försöka utveckla i damlaget, spelmässigt?

 

– Det är väl att försöka få dem att springa mer utan boll, in i fria ytor. Man måste tro att bollen ska komma, annars dimper bollen ner där man skulle varit. Så det kommer vi nöta.

 

Vad kan du tillföra mer?

 

– Spontant så kan jag nämna skadeförebyggandet av knäskador. Man kan köra 5-10 minuter under uppvärmningen och det hjälper mycket. Knäskador har varit ett problem bland damspelare, så det är viktigt.

 

Vad är lagets styrka?

 

– Framförallt deras lugn. Att de försöker spela sig ur situationer. Det fanns en tanke på planen, trots att det var deras första år. Det är inte så mycket sparka och spring, som man kan se i herrarnas division 6 till exempel.

 

Haha!

 

– Nej men, efter HIS/MAIS så var Frödinge det laget som försökte rulla mest i årets serie.

 

Vad är lagets svaghet?

 

– Truppen är väl lite tunn, men det finns saker på gång. Jag har ju ett bra kontaktnät efter både Vimmerby- och Hjorted/Totebo-tiden.

 

Vad är din främsta uppgift?

 

– Det är väl att se till att spelarna utvecklats. Även att lagsammanhållningen är bra. Det är viktigt att alla kan vara med alla. Men jag vill utveckla spelarna helt enkelt. Sedan är det viktigaste att glädjen finns. Samtidigt vill jag ha fokus under träningarna och det måste jag säga att det finns.

 

Hur förenar man gemenskap och resultat?

 

– Det viktigaste är gemenskapen, men det är en klar fördel om man kan kombinera dem. Det är ju alltid roligt att vinna matcher. Det är ju ändå det som det går ut på. 

 

Det verkar vara väldigt bra stämning i damlaget. Har du märkt att de surnar till ibland?

 

– Nja, inte vad jag kan komma på.

 

Vad tycker du att man kan kräva av en spelare på en låg nivå?

 

– Det är ju svårt. Ibland får man nypa sig i armen och tänka sig för. Det är lätt att ställa lite för höga krav. Ibland vill man ju att de ska göra på ett annat sätt, men man får ta det på den här nivån. Sedan kanske kraven höjs ju bättre det går. Vi fick erbjudande om en friplats i 3:an redan i år, men vi sa blankt nej.

 

Det låter vettigt.

 

– Ja, det var vi ganska snabba att ta beslut om.

 

Vad tycker du att spelare kan kräva av tränare och ledare på den här nivån?

 

– Det är lite samma sak. Ju högre nivå, desto större krav kan man ställa. Jag tycker att man ska kunna hålla i en vettig träning på den här nivån.

 

Tycker du att alla i ett lag ska behandlas lika?

 

– Man får utgå från varje spelare som individ. Alla är olika.

 

Vad har du för mål?

 

– Jag tycker att topp-3 nästa säsong känns rimligt. Sen ska vi spela SM-kval i futsal för 17-åringar i januari. Det ska bli intressant!

 

Vi ska även vara med i Hyundai Cup (Smålandscupen). Vi har många träningsmatcher bokade redan nu dessutom. Det finns mycket inplanerat.

 

”Förr fanns det ju riktiga eldsjälar i varje förening”

 

Det var 15 år sedan du var i föreningen sist. Känner du spontant att det finns några skillnader då och nu?

 

– Jag har inte varit med så länge än, så full koll har jag inte på hur det ser ut i dagsläget. Man märker att det, då som nu, är några få personer som sköter allt runtomkring. Frrödinge/Brantestad är mer som en familj och det var det även förr, bara att det är andra personer som sköter klubben nu.

 

Man känner igen sig i omklädningsrummet. Det ser ju likadant ut.

 

Det luktar likadant!

 

– Haha, ja precis! Så man känner sig hemma.

 

Vad är din vision för FBSK?

 

– Den förening som finns idag är ganska unik. Man önskar att fler föreningar sköttes på samma sätt. Skillnaden är att det är mer vi-och-dem i andra föreningar. Det är nästan så att lagen motarbetar varandra. I Frödinge drar alla åt samma håll. Det är så det måste fungera. Man måste vara lyhörd och lyssna på varandra.

 

Ta bara som städdagen, där vi var många och det var riktigt roligt. Sen blir det ju lite extra när man har en galning som kör lastmaskin.

 

Ekholm (Krister) menar du?

 

– Haha ja!

 

Du var inte med förra året tyvärr. Vi skulle fixa belysningen i en av stolparna på eljusspåret. Då kom Ekholm med lastmaskinen och en byggställning som han hade surrat i skopan. Där i fick Peter Norlin ställa sig och bli upphissad. Jag hade aldrig ställt mig där i, men det var kul att se.

 

– Haha, han är galen den mannen!

 

Det verkar som att folk inte tycker att föreringslivet betyder lika mycket som tidigare. Håller du med om det?

 

– Ja, förr fanns det ju riktiga eldsjälar i varje förening. Så är det inte riktigt längre.

 

Varför tror du att det är så?

 

– Det är väl att tiden inte räcker till. Det finns så mycket annat som lockar nu. Förr fanns kanske bara idrottsföreningen och då var alla där och hjälpte till.

 

Har du någon tanke på hur man kan ändra på det?

 

– Nja, föreningar är ju helt beroende av ideellt arbete, men det är svårt.

 

Har du något du vill tillägga?

 

– Nej, jag ser väl mest fram emot säsongen som kommer. Bland annat kommer vi ha ett träningsläger ihop med herrlaget. Det blir trevligt.

 

Kanelbullarna har sedan länge slutat smaka och kvar finns bara det kalla, odrickbara kaffet. Då är det dags att runda av.

 

Vem är den bästa spelaren du spelat med?

 

– Vad ska man säga där? Det är nog Ulf Herrström!

 

Vem är den bästa du spelat mot?

 

– När jag spelade i Djursdala mötte vi Vimmerby några gånger. Där fanns en spelare som hette Peter Håkansson. Han var duktig. En hal innermittfältare.

 

Vem är den bästa spelare du tränat?

 

– Ja, då är det väl någon av spelarna i Västerviks FF. Clara Adolfsson och Malin Andersson var väldigt bra.

 

Vilken är den bästa tränaren du har haft?

 

– Det var en knivig fråga. Om jag bara får välja en så blir det Kjell Carlsson. Han var bra på många sätt och man lärde sig mycket av honom. Duktig på att förklara dessutom, så det får bli han.

 

Har du någon favoritövning?

 

– Det är alla möjliga sorters spelövningar, gärna uppspelsövningar.

 

Vilken är traktens finaste fotbollsplan?

 

– Den finaste planen i Vimmerby Kommun är Lundavallen.

 

Har du något favoritlag?

 

– Ja, det är ju Brynäs i ishockey!

 

Jaha, är det en till brynäsare i klubben nu…

 

– Japp, det finns en del här.

 

Har du någon favoritspelare?

 

– Som yngre hade jag Zico.

 

 Jag har förstått att han var fenomenal i VM 82.

 

– Ja, precis! Han gillade jag.

 

Finns det någon FBSK-profil som du skulle vilja se en intervju med?

 

– Det skulle vara intressant att höra vad Kåre har att berätta. Med tanke på att jag har spelat med honom, plus att han fortfarande är kvar.

 

Vad skulle du vilja fråga Kåre?

 

– Jag skulle vilja veta var han får sina uttryck på planen från. Från ingenstans kan han ju vråla något i stil med ”Nu är jag på gång!”

 

Haha, mitt favorituttryck från Kåre är ”Se upp, han kommer som en ångraket på kanten!”

 

– Ja, det vill jag veta var det kommer från!

 

Tack för din tid!

 

/Dick Johansson

 

 

 

 

 

 

 

   

Än så länge har vi bara fått en muntlig motivering, men beslutet går inte att överklaga. Allmänna Arvsfonden tycker inte att satsningen med fritidsgård är en tillräckligt ny verksamhet för området då det redan finns i en Vimmerby. En annan anledning var att vi saknade en 10-årsplanering, något som måste finnas.

Detta är väldigt tungt, MEN, arbetet fortsätter. Vi måste ha nya omklädningrum då de gamla är alldeles för dåliga. Vi avvaktar nu tills vi får en skriftlig motivering för att sedan sätta oss ner och planera hur vi går vidare.

”Vi tjänade ihop runt 130 000 ett år”

 

Jörgens tränarkarriär började tillsammans med sin gamla medspelare Lasse Gunnarsson. Därefter har han haft olika roller i flera klubbar i trakten. Det har funnits både framgångar och besvikelser. 

 

Hur började din tränarkarriär?

 

– När min äldsta flicka var tolv, då behövdes det ledare till hennes lag. Jag kom in på den vägen. Jag och Lasse samt Daniel Wessman hade laget ihop. Vi körde tillsammans några år och hade väldigt roligt. Det gick bra resultatmässigt också. Vi var bland annat med i final-spelet i futsal uppe i Falun 2008 och var bland de 8 bästa lagen i Sverige. Det var en upplevelse för livet.

 

Dina och Lasses vägar har verkligen korsats genom åren!

 

– Ja, jag känner honom sedan skoltiden till och med.

 

Jörgen nämnde Lasse flertalet gånger under intervjun. Då är det inte mer än rätt att Lasse får säga sitt om Jörgen. Så här beskrev Lasse Jörgen för mig:

 

”Jag lärde känna Jörgen när jag kom till Frödinge 1996. Han var en hårt jobbande mittfältare som tyvärr inte fick några större rubriker för sitt spel. Sedan spelade han i Djursdala ett par år. Vi träffades igen som tränare för Vimmerbys 93-tjejer i 3 år. Vi har alltid kommit bra överens, både privat och som tränare. Jag vet att det kommer gå bra för honom som tränare för FBSK Dam.”

 

Tror du att det är ledarna och miljön som är mest betydande för hur väl ett ungdomslag lyckas resultatmässigt, eller är det bara slumpen som gör att det finns en mängd duktiga spelare i samma lag?

 

– Det är klart att man måste pränta in i spelarna redan i 10–11-årsåldern att göra rätt saker. Det tar de ju med sig. Grunderna är ju inte så lätta att gå tillbaka till senare. Det kan vara jättestor skillnad på ungdomslag.

 

Jag tror att ledarna i den åldern har väldigt stor betydelse.

 

– Ja, visst är det så.   

 

Hur mycket krav kan man sätta på en spelare i ung ålder?

 

– Det ska väl inte vara något större allvar egentligen. När de spelar sjumanna ska det mest vara roligt. Vi satte ingen press på våra spelare, utan vi hade roligt och det gav resultat. Vi gjorde mycket föreningsjobb och föräldrarna var alltid med. Sådant betyder mycket. Jag tror vi tjänade ihop runt 130 000 ett år, som vi till större del lade på cuper och träningsläger.

 

Sådant gör ju att träningsnärvaron blir hög och då utvecklas man ju automatiskt.

 

Ja, precis!

 

Var fortsatte du efter den tiden?

 

– Tjejerna fick gå upp i seniorsammanhang och spelade i ett D-lag i division 5. Min dotter gick till HIS/MAIS efter det året och då hjälpte jag till som målvaktstränare. Det var 2010. Året efter gick hon tillbaka till Vimmerby och stod hela säsongen i division 2. Då hade jag inget tränaruppdrag, men jag var däremot domaransvarig för alla ungdomsmatcher det året. Det var ett jäkla ringande för att få ihop domare.

 

Därefter, år 2012, tog Daniel Wessman över Hjorted/Totebos damlag. Flertalet av våra gamla spelare följde med dit, så då ville han ha mig som assisterande. Där var vi i två säsonger.

 

Det gick väl rätt bra?

 

– Jadå, vi kom 3a-4a första året. Andra året gick det ännu bättre. Vi kvalade till 2:an, men när vi missade avancemang så försvann plötsligt en mängd spelare. Det bara lades på is, men samtidigt hörde Västerviks FF av sig. Där var jag fram till i maj i år.

 

Där var du huvudtränare alltså?

 

– Ja! Och det gick bra under vintern och så. Sedan hände något. Spelarna vägrade helt plötsligt att spela. De ville ha en annan tränare. Det kändes som de sprang bakom ryggen och ingen i VFF:s styrelse hade en aning om vad som hade hänt.

 

Gick du självmant från uppdraget?

 

– Nja, eftersom spelarna inte ville spela, så fanns det ju inget annat alternativ än att lämna. Det fanns ingen anledning att försöka kämpa vidare. Jag kände i alla fall stöd från styrelsen, vilket var skönt.

 

”Vilken teknik hon har!”

 

Under andra halvan av 2014 skedde första kontakten mellan Jörgen och FBSK angående en tränarroll. Det var faktiskt Jörgen själv som tog initiativet.

 

Hur skedde första kontakten mellan dig och föreningen angående tränarrollen?

 

Det var Lasse som tipsade om att Thomas Huss skulle flytta och tyckte att jag skulle höra mig för när jag blev ledig från mitt tidigare uppdrag. Jag skickade ett mail och sedan hörde Ragge(f.d. ordförande i fotbollsektionen) av sig och vi fick till ett möte. Det löste sig och jag hakade på nästan direkt.

 

Kändes det helt rätt att ta uppdraget?

 

– Jadå! Jag har aldrig stirrat mig blind på division, utan det är viktigt att det är rätt miljö och att alla drar åt samma håll. Om man jämför ett division två-lag eller ett nystartat lag i division 4, så är det nästan roligare med det senare.

 

Jag tänker att det egentligen kvittar om man vinner matcher i division 6, 5 eller 4. Det är ungefär samma sak. Glädjen är nog lika stor.

 

– Ja, det är nog ingen skillnad på så sätt.

 

Vad var första intrycket av damlaget?

 

– Jag har varit och kollat på ganska många matcher under säsongen. Jämför man med hur de uppträdde i början med nu, då har de verkligen fått ordning på det. Det var säkert tufft för de yngre tjejerna att börja spela seniorfotboll, men de har stått upp bra, över förväntan.

 

Vad har du för tankar inför nästkommande säsong, som är den andra i seniorserie för tjejerna?

 

– Man brukar ju säga att andra året är tuffast. Det är ju dock så att de yngre tjejerna har fått ett år på sig att komma in i det och de äldre ett år på sig att göra comeback, så det känns bra. Det finns en jäkla krigarvilja. Se på Rebecka (Nilsson) till exempel. Hon kämpar och sliter, fast hon inte är den mest tekniska spelaren. Sedan har hon ett engagemang utanför. Hon gör massor för det här laget.

 

Så här säger Rebecka om sin nye tränare:

 

”Jörgen är en riktigt trevlig snubbe, eller gubbe kanske man ska säga. Jag var på den allra första träningen som han höll i och han skötte det bra! Efter den träningen känns det som att det bara flöt på för Jörgens del. Han har sin plats i vårat ”Dreamteam”.

 

Jörgen är en väldigt positiv person, dock skulle han kunna höja rösten mer när det behövs. Jag ser personligen framtiden för laget, med Jörgen som tränare, som ljus. Det händer saker hela tiden och vi har en fantastisk laganda. Jag hoppas och tror att Jörgen har vad som krävs för att leda oss till en vinst i 4.an nästa säsong. Välkommen Jörgen!”

 

Jag tycker att Huss och gänget lagt en väldigt bra grund för de yngre spelarna. Håller du med?

 

– Ja, det tycker jag faktiskt. Sedan har vi yngre spelare på väg upp från 02-laget. Vi hade med en tjej från det laget på cupen i Växjö, Emma Djurstedt. Hon gjorde inte bort sig.

 

Medelåldern hos damlag är ju ofta väldigt låg.

 

– Ja, så är det! Men det finns så mycket fotboll i vissa tjejer. Man kan ju tro att Louise Andersson är den mest tekniska på inomhusträningarna, men det är det inte. Den som visar mest huvud inomhus, det är Louise Pettersson. Vilken teknik hon har! Hon springer och löper och vill alltid ha bollen dessutom.

 

Jag tycker att många av tjejerna fått med sig grundtekniken och det ska Huss, Tomas och Pelle ha cred för.

 

– Ja, det ser man på de här yngre. De ska bara växa på sig lite också, haha!

 

Ja, vad kan damerna förvänta sig på försäsongen?

 

– Upplägget är väl att köra en hel del fys och konditionsträning. Vi kommer köra på träningshuset tillsammans med herrlaget bland annat.

 

Det känns som ett av de tillfällen då det är perfekt att samarbeta mellan lagen, för att fylla upp spinningscyklar och styrkepass.

 

– Visst är det så! Det är jättebra. Då kan man välja hur hårt man vill köra. Så det är bra att det finns alternativ.

 

Sedan ska det finnas med mycket boll också. Det finns mycket konditionsövningar med boll som man blir trött av. Det viktigaste är att hitta sin nivå, så att man har tagit ut sig i slutet. Jag menar, springa fullt de 5 första gångerna och sedan jogga de 5 sista, det ger ju inte så mycket.

 

Haha, ett typiskt juniorsyndrom!

 

– Ja, det är det!

 

Som Niklas Gunnarssons första försäsong med oss. Han låg i topp de 5 första minuterna den första träningen, sedan låg nästan längst bak resten av försäsongen.

 

– Ja, så kan det vara. Rätt nivå hittar du när du sprungit ett antal gånger. Då blir det lättare.

 

Har du sprungit mycket själv?

 

– Det har jag väl gjort en del, men det där med självdisciplin är svårt. När jag spelade så tänkte jag dock alltid på att jag ville vara bättre än min motspelare. Det var ju aldrig roligt att bli ifrånsprungen. Man ville ha övertaget.

 

”Ibland får man nypa sig i armen och tänka sig för”

 

Det märks att Jörgen har mycket tankar och idéer. Nu följer en del med frågor om Jörgens syn på sig själv som tränare, samt ytterligare fördjupning av hans syn på truppen han nu tar över.

 

Vad ska du försöka utveckla i damlaget, spelmässigt?

 

– Det är väl att försöka få dem att springa mer utan boll, in i fria ytor. Man måste tro att bollen ska komma, annars dimper bollen ner där man skulle varit. Så det kommer vi nöta.

 

Vad kan du tillföra mer?

 

– Spontant så kan jag nämna skadeförebyggandet av knäskador. Man kan köra 5-10 minuter under uppvärmningen och det hjälper mycket. Knäskador har varit ett problem bland damspelare, så det är viktigt.

 

Vad är lagets styrka?

 

– Framförallt deras lugn. Att de försöker spela sig ur situationer. Det fanns en tanke på planen, trots att det var deras första år. Det är inte så mycket sparka och spring, som man kan se i herrarnas division 6 till exempel.

 

Haha!

 

– Nej men, efter HIS/MAIS så var Frödinge det laget som försökte rulla mest i årets serie.

 

Vad är lagets svaghet?

 

– Truppen är väl lite tunn, men det finns saker på gång. Jag har ju ett bra kontaktnät efter både Vimmerby- och Hjorted/Totebo-tiden.

 

Vad är din främsta uppgift?

 

– Det är väl att se till att spelarna utvecklats. Även att lagsammanhållningen är bra. Det är viktigt att alla kan vara med alla. Men jag vill utveckla spelarna helt enkelt. Sedan är det viktigaste att glädjen finns. Samtidigt vill jag ha fokus under träningarna och det måste jag säga att det finns.

 

Hur förenar man gemenskap och resultat?

 

– Det viktigaste är gemenskapen, men det är en klar fördel om man kan kombinera dem. Det är ju alltid roligt att vinna matcher. Det är ju ändå det som det går ut på. 

 

Det verkar vara väldigt bra stämning i damlaget. Har du märkt att de surnar till ibland?

 

– Nja, inte vad jag kan komma på.

 

Vad tycker du att man kan kräva av en spelare på en låg nivå?

 

– Det är ju svårt. Ibland får man nypa sig i armen och tänka sig för. Det är lätt att ställa lite för höga krav. Ibland vill man ju att de ska göra på ett annat sätt, men man får ta det på den här nivån. Sedan kanske kraven höjs ju bättre det går. Vi fick erbjudande om en friplats i 3:an redan i år, men vi sa blankt nej.

 

Det låter vettigt.

 

– Ja, det var vi ganska snabba att ta beslut om.

 

Vad tycker du att spelare kan kräva av tränare och ledare på den här nivån?

 

– Det är lite samma sak. Ju högre nivå, desto större krav kan man ställa. Jag tycker att man ska kunna hålla i en vettig träning på den här nivån.

 

Tycker du att alla i ett lag ska behandlas lika?

 

– Man får utgå från varje spelare som individ. Alla är olika.

 

Vad har du för mål?

 

– Jag tycker att topp-3 nästa säsong känns rimligt. Sen ska vi spela SM-kval i futsal för 17-åringar i januari. Det ska bli intressant!

 

Vi ska även vara med i Hyundai Cup (Smålandscupen). Vi har många träningsmatcher bokade redan nu dessutom. Det finns mycket inplanerat.

 

”Förr fanns det ju riktiga eldsjälar i varje förening”

 

Det var 15 år sedan du var i föreningen sist. Känner du spontant att det finns några skillnader då och nu?

 

– Jag har inte varit med så länge än, så full koll har jag inte på hur det ser ut i dagsläget. Man märker att det, då som nu, är några få personer som sköter allt runtomkring. Frrödinge/Brantestad är mer som en familj och det var det även förr, bara att det är andra personer som sköter klubben nu.

 

Man känner igen sig i omklädningsrummet. Det ser ju likadant ut.

 

Det luktar likadant!

 

– Haha, ja precis! Så man känner sig hemma.

 

Vad är din vision för FBSK?

 

– Den förening som finns idag är ganska unik. Man önskar att fler föreningar sköttes på samma sätt. Skillnaden är att det är mer vi-och-dem i andra föreningar. Det är nästan så att lagen motarbetar varandra. I Frödinge drar alla åt samma håll. Det är så det måste fungera. Man måste vara lyhörd och lyssna på varandra.

 

Ta bara som städdagen, där vi var många och det var riktigt roligt. Sen blir det ju lite extra när man har en galning som kör lastmaskin.

 

Ekholm (Krister) menar du?

 

– Haha ja!

 

Du var inte med förra året tyvärr. Vi skulle fixa belysningen i en av stolparna på eljusspåret. Då kom Ekholm med lastmaskinen och en byggställning som han hade surrat i skopan. Där i fick Peter Norlin ställa sig och bli upphissad. Jag hade aldrig ställt mig där i, men det var kul att se.

 

– Haha, han är galen den mannen!

 

Det verkar som att folk inte tycker att föreringslivet betyder lika mycket som tidigare. Håller du med om det?

 

– Ja, förr fanns det ju riktiga eldsjälar i varje förening. Så är det inte riktigt längre.

 

Varför tror du att det är så?

 

– Det är väl att tiden inte räcker till. Det finns så mycket annat som lockar nu. Förr fanns kanske bara idrottsföreningen och då var alla där och hjälpte till.

 

Har du någon tanke på hur man kan ändra på det?

 

– Nja, föreningar är ju helt beroende av ideellt arbete, men det är svårt.

 

Har du något du vill tillägga?

 

– Nej, jag ser väl mest fram emot säsongen som kommer. Bland annat kommer vi ha ett träningsläger ihop med herrlaget. Det blir trevligt.

 

Kanelbullarna har sedan länge slutat smaka och kvar finns bara det kalla, odrickbara kaffet. Då är det dags att runda av.

 

Vem är den bästa spelaren du spelat med?

 

– Vad ska man säga där? Det är nog Ulf Herrström!

 

Vem är den bästa du spelat mot?

 

– När jag spelade i Djursdala mötte vi Vimmerby några gånger. Där fanns en spelare som hette Peter Håkansson. Han var duktig. En hal innermittfältare.

 

Vem är den bästa spelare du tränat?

 

– Ja, då är det väl någon av spelarna i Västerviks FF. Clara Adolfsson och Malin Andersson var väldigt bra.

 

Vilken är den bästa tränaren du har haft?

 

– Det var en knivig fråga. Om jag bara får välja en så blir det Kjell Carlsson. Han var bra på många sätt och man lärde sig mycket av honom. Duktig på att förklara dessutom, så det får bli han.

 

Har du någon favoritövning?

 

– Det är alla möjliga sorters spelövningar, gärna uppspelsövningar.

 

Vilken är traktens finaste fotbollsplan?

 

– Den finaste planen i Vimmerby Kommun är Lundavallen.

 

Har du något favoritlag?

 

– Ja, det är ju Brynäs i ishockey!

 

Jaha, är det en till brynäsare i klubben nu…

 

– Japp, det finns en del här.

 

Har du någon favoritspelare?

 

– Som yngre hade jag Zico.

 

 Jag har förstått att han var fenomenal i VM 82.

 

– Ja, precis! Han gillade jag.

 

Finns det någon FBSK-profil som du skulle vilja se en intervju med?

 

– Det skulle vara intressant att höra vad Kåre har att berätta. Med tanke på att jag har spelat med honom, plus att han fortfarande är kvar.

 

Vad skulle du vilja fråga Kåre?

 

– Jag skulle vilja veta var han får sina uttryck på planen från. Från ingenstans kan han ju vråla något i stil med ”Nu är jag på gång!”

 

Haha, mitt favorituttryck från Kåre är ”Se upp, han kommer som en ångraket på kanten!”

 

– Ja, det vill jag veta var det kommer från!

 

Tack för din tid!

 

/Dick Johansson

 

 

 

 

 

 

 

   

Än så länge har vi bara fått en muntlig motivering, men beslutet går inte att överklaga. Allmänna Arvsfonden tycker inte att satsningen med fritidsgård är en tillräckligt ny verksamhet för området då det redan finns i en Vimmerby. En annan anledning var att vi saknade en 10-årsplanering, något som måste finnas.

Detta är väldigt tungt, MEN, arbetet fortsätter. Vi måste ha nya omklädningrum då de gamla är alldeles för dåliga. Vi avvaktar nu tills vi får en skriftlig motivering för att sedan sätta oss ner och planera hur vi går vidare.

Nästa person efter Robin Blomberg att intervjuas blev Jörgen Nilsson. Spelaren Jörgen lämnade FBSK för 15 år sedan. Nu är han tillbaka i ny form, nämligen som damlagstränaren Jörgen.  Kanelbullarna var som tidigare på plats, likaså en pratglad person. Det mynnade ut i ett samtal om bland annat känslan att fylla 50, att ha sin pappa som förebild, att spela utan linjer, att se sig själv i Nettan och Evelina, att inte få stöd från sina egna spelare, skillnaden på FBSK och andra föreningar plus en hel del annat. Till skillnad från Robin kände jag inte Jörgen särskilt väl sedan tidigare. Därför var jag innan intervjun i behov av en kort, men effektiv introduktion. För er, som liksom jag, inte hade full koll på Jörgen innan, följer den här:

 

Namn: Jörgen Nilsson

Ålder: 50

Familj: Sambo samt två döttrar

Boende: 4:a i Vimmerby

Sysselsättning: Snickare på Vimmerbyhus

 

5 Snabba:

 

4-4-2 eller 4-3-3?

 

– Jag är mer för 4-4-2, men jag är nog mer inne på en variant som heter 4-2-3-1. Det kommer nog testas lite olika under försäsongen.

 

Om det är din tur att laga mat en vardag. Blir det då fiskpinnar med pulvermos toppat med ketchup, eller gör du laxfilé med stekt potatis och romsås?

 

– Det blir nog det sistnämnda där, laxen.

 

Vad föredrar du av följande; Oavgjort 5-5 med bländande spel en vacker sommardag på Lundavallen, eller seger 1-0 en regnruskig höstkväll i Överum?

 

– Då väljer jag segern i Överum!

 

Om frugan låter dig välja tv-program en kväll, vad väljer du av Bonde söker fru och kulturprogrammet Kobra?

 

– Då tar jag Bonde söker fru! Jag kollar inte så mycket på tv, men det har jag sett några gånger.

 

Om du var tvungen att byta klädstil med någon av ledarna i damlaget, väljer du Pelles eller Tomas?

 

– För min del passar det bäst med Tomas. Några Hammarby-tröjor tar jag inte på mig, haha!

 

Trots att jag inte kände Jörgen innan intervjun hade vi ändå mötts några gånger. Det på fotbollsplanen. Att mötas där kan vara ett sätt att lära känna en människa. Jörgen började slussas in som ny tränare redan under hösten. Vid de tillfällen där damlaget och herrlaget tränade ihop, så var Jörgen med. Då det varit dags för spel på fullplan har inte Jörgen, likt sin företrädare Thomas Huss, varit sen med att anmäla sitt intresse att ta en plats. Jag har mötts av en tränare som fortfarande tycker att det är väldigt kul att spela. Jag hoppas att hans entusiasm på planen är densamma på sidlinjen.

 

”Jag kanske ställer upp på någon B-lagsmatch”

  

Jörgen fyllde nyligen 50, men någon kris har ännu inte infunnit sig. Han känner sig fräsch i kroppen och verkar ha planer på en comeback.

 

Du har alltså nyligen fyllt 50, grattis!

 

– Ja, för några veckor sedan. Det känns bara bra, men inte så märkvärdigt.

 

Du har ingen 50-årskris?

 

– Nejdå, inget sådant!

 

Jag har ju märkt att du gärna vill vara med och spela på träningarna. Tycker du fortfarande att det är kul?

 

– Ja, visst är det så! Jag kanske ställer upp på någon B-lagsmatch, haha.

 

Du och Lasse (Gunnarsson) kanske kan kampera ihop?

 

– Absolut, vi får hoppa in någon match. Jag menar, Ove Nilsson håller ju än.

 

Var växte du upp?

 

– Jag är uppväxt i Södra Vi. Där bodde jag i 25 år, innan jag flyttade till Frödinge med min sambo Elisabet.

 

Jaså, var bodde ni i Frödinge?

 

– Nere i radhusen, vid ängen(de vita vid ålderdomshemmet). Sedan vi fick barn har vi dock bott i Vimmerby.

 

Vad har du för minnen från uppväxten i Södra Vi?

 

– Jag har mycket bra minnen. Jag började spela fotboll när jag var 9-10 år och spelade fram till att jag var 15-16. Klasskompisarna spelade och då hängde jag på. Så det var mer en kompisgrej än ett eget intresse till att börja med. Sedan ökade intresset allteftersom. 

 

Var din familj fotbollsintresserad?

 

– Ja, min far spelade. Han var målvakt både i Djursdala och i Horn. Sedan var han även lagledare i Södra Vi i många år.

 

Var han din förebild?

 

– Ja, jag var alltid med honom vid matcherna. Han var alltid den som kom först och lämnade sist. På den vägen har väl även jag blivit en föreningsmänniska, så är det nog.

 

”Förr började man träna när det blev grönt ute”

 

Jörgens fotbollsintresse var inte särskilt stort till en början, men det växte allteftersom han gjorde det. Under tonåren falnade intresset, som hos så många andra i den åldern. Han hittade dock tillbaka efter några år.

 

Började du spela på elvamanna? Sjumanna fanns väl inte då?

 

– Jag kommer faktiskt inte ihåg hur det var på den tiden. Jag har svårt att se att man spelade elvamanna när man var 10 år. Det var så länge sedan, men man kanske kortade av elvamannaplanen.

 

Vad var roligast med fotbollen i början?

 

– Det var väl bara roligt att springa runt och sparka på en boll. Det ju mest spark-och-spring! Fotbollen har utvecklats mycket fram till idag.

 

Även på ungdomsnivå, menar du?

 

– Ja, det är bättre uppstyrt nu. Förr började man träna när det blev grönt ute. Nu tränar ungdomslagen året runt. Det finns helt andra förutsättningar.

 

Varför slutade du med fotbollen?

 

– Jag vet inte riktigt varför, det är ju annars vid den åldern man utvecklas som mest.

 

När tog du upp karriären igen?

 

– När jag var 21, i Horn. Mina systrar träffade killar som spelade i Horn, så jag hängde på där. Det var lite som att börja om igen, men det var bara skoj. Jag kämpade på.

 

Vad hade du för position?

 

– Jag var mest på mittfältet, både centralt och på kanten. Så har det varit hela min tid som spelare. Jag var väl anfallare någon gång bara.

 

Hur länge spelade du i Horn?

 

– Där var jag från 1985 till -95. Jag hann med att spela både i 6:an, 5:an och 4:an i två säsonger där.

 

Vad var er styrka?

 

– Vi hade väl en bra mix av spelare som spelat ihop i många år. Plus en tränare som var bra.

 

Fanns det några starka profiler?

 

– Det fanns ett par stycken, bland annat en kille vid namn Ulf Herrström, som senare spelade i Gullringen. Han var en teknisk innermittfältare. Sedan fanns det två anfallare, en snabb och en stor stark. En hette Jörgen Ringenfält och en Stefan Björklund.

 

Det är ju en perfekt kombination, med en stor och stark och en snabb forward.

 

– Ja, visst är det så!

 

”Han hoppade och skuttade på planen, precis som idag”

 

När Jörgen lämnade Horn blev nästa klubbadress FBSK. Han hade passerat 30-årsstrecket och någon inkilning var det inte tal om. Han hittade snabbt sin plats i laget, om än en tillbakadragen sådan . Det fanns andra som utmärkte sig.

 

Vilken blev nästa klubb?

 

– Då blev det FBSK, från 1995 till -99. Första och andra året hade vi Alexandersson (Fredrik) som tränare.

 

Hur var han som tränare?

 

– Han är ju en jätteduktig tränare Men, när man spelar i division sex och börjar träna klockan halv sju och är hemma halv elva, så vet jag inte. Det var minst 30 minuters teori varje träning. Det känns inte som att det hör hemma på den nivån, haha. Hans ambitionsnivå passar bättre i division 3 och uppåt.

 

Vilka hade du mer som tränare under din tid i klubben?

 

– Efter Freddan kom Håkan Ericson, som tränar damerna i Vimmerby nu. Han var spelande tränare till och med. Jag är ingen förespråkare för att ha spelande tränare. En tränare ska stå vid sidan om och inte på planen.

 

Efter det var Kjell Carlsson tränare. Han fick ut mycket av spelarna och var alltid lojal mot alla. Jag trivdes bra med honom.

 

Vad tycker du, ur spelarsynpunkt, är viktigast hos en tränare?

 

– Att hålla en bra nivå. Samt att säga ifrån när det behövs. När det är träning så ska man träna, punkt slut. Man ska samtidigt vara rättvis och inte favorisera. Det förekommer tyvärr favorisering från vissa tränare. Så är det överallt.

 

Vilka spelare kommer du ihåg från dina första år?

 

– Mathias Ericsson(numera Wernetorp) var ju där. Han var inte så gammal, men hade hunnit med en vända i Lojal, innan han kom tillbaka. Han var en skicklig spelare. Bra blick för spelet och fin bollkontroll, som han alltid haft.

 

Pelle Pettersson fanns ju också. Han var en profil som alltid hördes på planen. Det var ett jäkla bra driv på honom. Han kom på alla träningar och ställde alltid upp. Han var lite av en Mr. Frödinge.

 

En annan som spelade på den tiden var Schimp (Stefan Gustafsson). Han var ju en profil.

 

Haha, skrönan jag hört om Schimp var att hans spelstil gick ut på att slå en lång boll från backlinjen och efteråt skrika namnet på den som fick bollen.

 

­­– Haha, jag kommer ihåg en match borta mot Gunnebo. Freddan hade inte fått med någon tröja till Schimp. Då tog han en likvärdig tröja och skrev på en siffra.

 

Kåre Karlsson spelade då förresten!

 

Hur minns du honom?

 

– Han var en sprallgök. Han hoppade och skuttade på plan, precis som idag. På den tiden var han överallt. Ibland var han anfallare och sedan högerback.

 

Haha, bestämde han lite själv var han skulle vara?

 

– Ja, lite så var det ju!

 

Tycker du att Lasse Gunnarsson visade ledaregenskaper på planen, om man tänker på att han senare blev tränare?

 

– Nja, han sa väl inte mer på planen än vad han gör nu. Han brusade nästan aldrig upp, men när han gjorde det, då var han riktigt arg.

 

Vilka egenskaper hade du som spelare?

 

– Jag var en ganska hårt jobbande mittfältare. En sådan där som man inte vill ha i ryggen. Jag var och slet i hälsenorna på motståndarna, lite som Johan Carlsson i herrlaget.

 

Finns det någon i damtruppen du kan jämföra dig med?

 

– Ja, det finns det! Vi har ju ett par som är som Duracell-kaniner, de två äldsta, Nettan och Evelina.

 

Haha, vi får se vad de tycker om det. Men vem var du i omklädningsrummet?

 

– Jag var en i mängden. Jag var inte den som alltid hördes, men som i alla klubbar så känner man sig bekväm när man tillhört en förening några säsonger. Det var aldrig några problem.

 

Hur var jargongen på den tiden?

 

– Det var alltid bra stämning. Det var inte så mycket ”practical jokes” direkt. Jag var över 30 när jag kom till klubben, så jag behövde ingen inkilning direkt.

 

Hur gick det resultatmässigt under dina år i klubben?

 

– Vi hade ett bra lag både -95 och -96, men föll på målsnöret. Vi hade bra möjligheter att gå upp i 5:an.

 

Har du något speciellt minne?

 

– Ja, vi spelade mot Totebo, innan de slogs ihop med Hjorted. Jag fick bollen på mittplan och deras backlinje försökte ställa våra anfallare offside. Eftersom de koncentrerade sig på det, så kunde jag enkelt springa rakt igenom och sätta dit den, fri med målvakten.

 

Drömspelaren

 

Du ska nu få plocka ut godbitarna från dina medspelare under din spelar-sejour i FBSK. Du får bara ha med en spelare en gång. Vem var bäst på följande…

 

Spelförståelse?

 

– Mathias Ericsson!

 

Närkampsspel?

 

Stefan Larsson var stark på planen.

 

Skott?

 

– Vi hade en skåning i Frödinge som hette Mats Nilsson. Han hade ett jäkla skott. Bland annat drog han på ett vristskott från halva planen på Tunhamra. Bollen gick rakt upp i krysset.

 

Han bor inte kvar här tror jag. Han kom från Skåne och jobbade på en skola här, så han var med oss och spelade. Nu vet jag inte var han befinner sig.

 

Slitstyrka?

 

– Simon Vahlberg! Han sprang på allt!

 

Nickstyrka?

 

– Pelle Pettersson var stark på huvudet.

 

Teknik?

 

– Vi tar Niklas Johansson där.

 

Snabbhet?

 

– Ove Nilsson var ju ganska snabb på den tiden.

 

Inlägg?

 

– En som var duktig var Rolf Lilja.

 

Vad är de främsta fördelarna med att vara med i ett lag?

 

– Sammanhållningen, lagkänslan och tugget i omklädningsrummet är ju det man saknar när man inte spelar längre. Det är egentligen den roligaste delen med lagsport. Jag har ju hört att det förekommit grupperingar i andra klubbar, men något sådant har ju aldrig förekommit i Frödinge, inte under mina år i klubben i alla fall.

 

Hur var försäsongerna?

 

– Vi körde mest på grus. Då hölls grusplanerna i ordning mycket bättre i kommunen. Nu används de ju knappt. Vi sprang mycket på gatorna i Frödinge också. Vi tränade även lite inomhus. Idrottshallen i Frödinge var nybyggd, så där körde vi. Jag har faktiskt spelat KM för Frödinge.

 

Farsan har berättat att man spelade med filtbollar de första åren i KM på 80-talet. Kan du konfirmera det? Jag tyckte det verkar oseriöst, haha.

 

– Ja, det kommer jag ihåg. Då var inte reglerna som idag. Man kunde slå bollen i väggen bakom mål och ta returen.

 

Haha, det låter udda.

– Det var ju bara ta bollen i backlinjen och slå en lång pastej mot mål och se vad som hände.

 

”Han var inte rolig att möta, tuff och bordus”

 

Jörgen gjorde sina sista år som spelare i Djursdala. Där fanns en hel del duktiga spelare som han vill lyfta fram.

 

 Spelade du i någon mer klubb efter FBSK?

 

– Jag spelade i Djursdala efter. Jag gjorde min sista match 2005. Då var jag 41. Jag spelade med en som är i Gullringen nu, Johan Hermansson. Han var duktig.

 

Ja, han är viktig för Gullringen verkar det som.

 

– Ja, och jag tycker att det är rätt att satsa på lokala spelare och inte satsa på massa polacker och amerikanare. De borde kört den här inriktningen tidigare.

 

Hur tror du att det kommer gå för Frödinge-spelarna (Niklas Gunnarsson och Erik Pettersson) där?

 

– För Niklas egen utveckling var det bra att byta. Om han fokuserar på rätt saker är han ju hur duktig som helst. Han kan bli riktigt bra om han kommer till rätta med vissa saker.

 

­Erik verkar vilja satsa igen också, så det är kul.

 

Är det någon mer från Djursdala-tiden som du vill lyfta fram?

 

– Peppe, Peter Karlsson! Han spelade även i Gullringen. Sen fanns det en som hette Ronny Granström. Han var inte rolig att möta, tuff och bordus. Vi kan lägga till en annan hård spelare, Christofer Gustafsson. Det fanns många! Patrik Thoresson var ytterligare en. Vi hade en bra tränare också, Ove Lindblad.

/Dick Johansson

Nästa person efter Robin Blomberg att intervjuas blev Jörgen Nilsson. Spelaren Jörgen lämnade FBSK för 15 år sedan. Nu är han tillbaka i ny form, nämligen som damlagstränaren Jörgen.  Kanelbullarna var som tidigare på plats, likaså en pratglad person. Det mynnade ut i ett samtal om bland annat känslan att fylla 50, att ha sin pappa som förebild, att spela utan linjer, att se sig själv i Nettan och Evelina, att inte få stöd från sina egna spelare, skillnaden på FBSK och andra föreningar plus en hel del annat. Till skillnad från Robin kände jag inte Jörgen särskilt väl sedan tidigare. Därför var jag innan intervjun i behov av en kort, men effektiv introduktion. För er, som liksom jag, inte hade full koll på Jörgen innan, följer den här:

 

Namn: Jörgen Nilsson

Ålder: 50

Familj: Sambo samt två döttrar

Boende: 4:a i Vimmerby

Sysselsättning: Snickare på Vimmerbyhus

 

5 Snabba:

 

4-4-2 eller 4-3-3?

 

– Jag är mer för 4-4-2, men jag är nog mer inne på en variant som heter 4-2-3-1. Det kommer nog testas lite olika under försäsongen.

 

Om det är din tur att laga mat en vardag. Blir det då fiskpinnar med pulvermos toppat med ketchup, eller gör du laxfilé med stekt potatis och romsås?

 

– Det blir nog det sistnämnda där, laxen.

 

Vad föredrar du av följande; Oavgjort 5-5 med bländande spel en vacker sommardag på Lundavallen, eller seger 1-0 en regnruskig höstkväll i Överum?

 

– Då väljer jag segern i Överum!

 

Om frugan låter dig välja tv-program en kväll, vad väljer du av Bonde söker fru och kulturprogrammet Kobra?

 

– Då tar jag Bonde söker fru! Jag kollar inte så mycket på tv, men det har jag sett några gånger.

 

Om du var tvungen att byta klädstil med någon av ledarna i damlaget, väljer du Pelles eller Tomas?

 

– För min del passar det bäst med Tomas. Några Hammarby-tröjor tar jag inte på mig, haha!

 

Trots att jag inte kände Jörgen innan intervjun hade vi ändå mötts några gånger. Det på fotbollsplanen. Att mötas där kan vara ett sätt att lära känna en människa. Jörgen började slussas in som ny tränare redan under hösten. Vid de tillfällen där damlaget och herrlaget tränade ihop, så var Jörgen med. Då det varit dags för spel på fullplan har inte Jörgen, likt sin företrädare Thomas Huss, varit sen med att anmäla sitt intresse att ta en plats. Jag har mötts av en tränare som fortfarande tycker att det är väldigt kul att spela. Jag hoppas att hans entusiasm på planen är densamma på sidlinjen.

 

”Jag kanske ställer upp på någon B-lagsmatch”

  

Jörgen fyllde nyligen 50, men någon kris har ännu inte infunnit sig. Han känner sig fräsch i kroppen och verkar ha planer på en comeback.

 

Du har alltså nyligen fyllt 50, grattis!

 

– Ja, för några veckor sedan. Det känns bara bra, men inte så märkvärdigt.

 

Du har ingen 50-årskris?

 

– Nejdå, inget sådant!

 

Jag har ju märkt att du gärna vill vara med och spela på träningarna. Tycker du fortfarande att det är kul?

 

– Ja, visst är det så! Jag kanske ställer upp på någon B-lagsmatch, haha.

 

Du och Lasse (Gunnarsson) kanske kan kampera ihop?

 

– Absolut, vi får hoppa in någon match. Jag menar, Ove Nilsson håller ju än.

 

Var växte du upp?

 

– Jag är uppväxt i Södra Vi. Där bodde jag i 25 år, innan jag flyttade till Frödinge med min sambo Elisabet.

 

Jaså, var bodde ni i Frödinge?

 

– Nere i radhusen, vid ängen(de vita vid ålderdomshemmet). Sedan vi fick barn har vi dock bott i Vimmerby.

 

Vad har du för minnen från uppväxten i Södra Vi?

 

– Jag har mycket bra minnen. Jag började spela fotboll när jag var 9-10 år och spelade fram till att jag var 15-16. Klasskompisarna spelade och då hängde jag på. Så det var mer en kompisgrej än ett eget intresse till att börja med. Sedan ökade intresset allteftersom. 

 

Var din familj fotbollsintresserad?

 

– Ja, min far spelade. Han var målvakt både i Djursdala och i Horn. Sedan var han även lagledare i Södra Vi i många år.

 

Var han din förebild?

 

– Ja, jag var alltid med honom vid matcherna. Han var alltid den som kom först och lämnade sist. På den vägen har väl även jag blivit en föreningsmänniska, så är det nog.

 

”Förr började man träna när det blev grönt ute”

 

Jörgens fotbollsintresse var inte särskilt stort till en början, men det växte allteftersom han gjorde det. Under tonåren falnade intresset, som hos så många andra i den åldern. Han hittade dock tillbaka efter några år.

 

Började du spela på elvamanna? Sjumanna fanns väl inte då?

 

– Jag kommer faktiskt inte ihåg hur det var på den tiden. Jag har svårt att se att man spelade elvamanna när man var 10 år. Det var så länge sedan, men man kanske kortade av elvamannaplanen.

 

Vad var roligast med fotbollen i början?

 

– Det var väl bara roligt att springa runt och sparka på en boll. Det ju mest spark-och-spring! Fotbollen har utvecklats mycket fram till idag.

 

Även på ungdomsnivå, menar du?

 

– Ja, det är bättre uppstyrt nu. Förr började man träna när det blev grönt ute. Nu tränar ungdomslagen året runt. Det finns helt andra förutsättningar.

 

Varför slutade du med fotbollen?

 

– Jag vet inte riktigt varför, det är ju annars vid den åldern man utvecklas som mest.

 

När tog du upp karriären igen?

 

– När jag var 21, i Horn. Mina systrar träffade killar som spelade i Horn, så jag hängde på där. Det var lite som att börja om igen, men det var bara skoj. Jag kämpade på.

 

Vad hade du för position?

 

– Jag var mest på mittfältet, både centralt och på kanten. Så har det varit hela min tid som spelare. Jag var väl anfallare någon gång bara.

 

Hur länge spelade du i Horn?

 

– Där var jag från 1985 till -95. Jag hann med att spela både i 6:an, 5:an och 4:an i två säsonger där.

 

Vad var er styrka?

 

– Vi hade väl en bra mix av spelare som spelat ihop i många år. Plus en tränare som var bra.

 

Fanns det några starka profiler?

 

– Det fanns ett par stycken, bland annat en kille vid namn Ulf Herrström, som senare spelade i Gullringen. Han var en teknisk innermittfältare. Sedan fanns det två anfallare, en snabb och en stor stark. En hette Jörgen Ringenfält och en Stefan Björklund.

 

Det är ju en perfekt kombination, med en stor och stark och en snabb forward.

 

– Ja, visst är det så!

 

”Han hoppade och skuttade på planen, precis som idag”

 

När Jörgen lämnade Horn blev nästa klubbadress FBSK. Han hade passerat 30-årsstrecket och någon inkilning var det inte tal om. Han hittade snabbt sin plats i laget, om än en tillbakadragen sådan . Det fanns andra som utmärkte sig.

 

Vilken blev nästa klubb?

 

– Då blev det FBSK, från 1995 till -99. Första och andra året hade vi Alexandersson (Fredrik) som tränare.

 

Hur var han som tränare?

 

– Han är ju en jätteduktig tränare Men, när man spelar i division sex och börjar träna klockan halv sju och är hemma halv elva, så vet jag inte. Det var minst 30 minuters teori varje träning. Det känns inte som att det hör hemma på den nivån, haha. Hans ambitionsnivå passar bättre i division 3 och uppåt.

 

Vilka hade du mer som tränare under din tid i klubben?

 

– Efter Freddan kom Håkan Ericson, som tränar damerna i Vimmerby nu. Han var spelande tränare till och med. Jag är ingen förespråkare för att ha spelande tränare. En tränare ska stå vid sidan om och inte på planen.

 

Efter det var Kjell Carlsson tränare. Han fick ut mycket av spelarna och var alltid lojal mot alla. Jag trivdes bra med honom.

 

Vad tycker du, ur spelarsynpunkt, är viktigast hos en tränare?

 

– Att hålla en bra nivå. Samt att säga ifrån när det behövs. När det är träning så ska man träna, punkt slut. Man ska samtidigt vara rättvis och inte favorisera. Det förekommer tyvärr favorisering från vissa tränare. Så är det överallt.

 

Vilka spelare kommer du ihåg från dina första år?

 

– Mathias Ericsson(numera Wernetorp) var ju där. Han var inte så gammal, men hade hunnit med en vända i Lojal, innan han kom tillbaka. Han var en skicklig spelare. Bra blick för spelet och fin bollkontroll, som han alltid haft.

 

Pelle Pettersson fanns ju också. Han var en profil som alltid hördes på planen. Det var ett jäkla bra driv på honom. Han kom på alla träningar och ställde alltid upp. Han var lite av en Mr. Frödinge.

 

En annan som spelade på den tiden var Schimp (Stefan Gustafsson). Han var ju en profil.

 

Haha, skrönan jag hört om Schimp var att hans spelstil gick ut på att slå en lång boll från backlinjen och efteråt skrika namnet på den som fick bollen.

 

­­– Haha, jag kommer ihåg en match borta mot Gunnebo. Freddan hade inte fått med någon tröja till Schimp. Då tog han en likvärdig tröja och skrev på en siffra.

 

Kåre Karlsson spelade då förresten!

 

Hur minns du honom?

 

– Han var en sprallgök. Han hoppade och skuttade på plan, precis som idag. På den tiden var han överallt. Ibland var han anfallare och sedan högerback.

 

Haha, bestämde han lite själv var han skulle vara?

 

– Ja, lite så var det ju!

 

Tycker du att Lasse Gunnarsson visade ledaregenskaper på planen, om man tänker på att han senare blev tränare?

 

– Nja, han sa väl inte mer på planen än vad han gör nu. Han brusade nästan aldrig upp, men när han gjorde det, då var han riktigt arg.

 

Vilka egenskaper hade du som spelare?

 

– Jag var en ganska hårt jobbande mittfältare. En sådan där som man inte vill ha i ryggen. Jag var och slet i hälsenorna på motståndarna, lite som Johan Carlsson i herrlaget.

 

Finns det någon i damtruppen du kan jämföra dig med?

 

– Ja, det finns det! Vi har ju ett par som är som Duracell-kaniner, de två äldsta, Nettan och Evelina.

 

Haha, vi får se vad de tycker om det. Men vem var du i omklädningsrummet?

 

– Jag var en i mängden. Jag var inte den som alltid hördes, men som i alla klubbar så känner man sig bekväm när man tillhört en förening några säsonger. Det var aldrig några problem.

 

Hur var jargongen på den tiden?

 

– Det var alltid bra stämning. Det var inte så mycket ”practical jokes” direkt. Jag var över 30 när jag kom till klubben, så jag behövde ingen inkilning direkt.

 

Hur gick det resultatmässigt under dina år i klubben?

 

– Vi hade ett bra lag både -95 och -96, men föll på målsnöret. Vi hade bra möjligheter att gå upp i 5:an.

 

Har du något speciellt minne?

 

– Ja, vi spelade mot Totebo, innan de slogs ihop med Hjorted. Jag fick bollen på mittplan och deras backlinje försökte ställa våra anfallare offside. Eftersom de koncentrerade sig på det, så kunde jag enkelt springa rakt igenom och sätta dit den, fri med målvakten.

 

Drömspelaren

 

Du ska nu få plocka ut godbitarna från dina medspelare under din spelar-sejour i FBSK. Du får bara ha med en spelare en gång. Vem var bäst på följande…

 

Spelförståelse?

 

– Mathias Ericsson!

 

Närkampsspel?

 

Stefan Larsson var stark på planen.

 

Skott?

 

– Vi hade en skåning i Frödinge som hette Mats Nilsson. Han hade ett jäkla skott. Bland annat drog han på ett vristskott från halva planen på Tunhamra. Bollen gick rakt upp i krysset.

 

Han bor inte kvar här tror jag. Han kom från Skåne och jobbade på en skola här, så han var med oss och spelade. Nu vet jag inte var han befinner sig.

 

Slitstyrka?

 

– Simon Vahlberg! Han sprang på allt!

 

Nickstyrka?

 

– Pelle Pettersson var stark på huvudet.

 

Teknik?

 

– Vi tar Niklas Johansson där.

 

Snabbhet?

 

– Ove Nilsson var ju ganska snabb på den tiden.

 

Inlägg?

 

– En som var duktig var Rolf Lilja.

 

Vad är de främsta fördelarna med att vara med i ett lag?

 

– Sammanhållningen, lagkänslan och tugget i omklädningsrummet är ju det man saknar när man inte spelar längre. Det är egentligen den roligaste delen med lagsport. Jag har ju hört att det förekommit grupperingar i andra klubbar, men något sådant har ju aldrig förekommit i Frödinge, inte under mina år i klubben i alla fall.

 

Hur var försäsongerna?

 

– Vi körde mest på grus. Då hölls grusplanerna i ordning mycket bättre i kommunen. Nu används de ju knappt. Vi sprang mycket på gatorna i Frödinge också. Vi tränade även lite inomhus. Idrottshallen i Frödinge var nybyggd, så där körde vi. Jag har faktiskt spelat KM för Frödinge.

 

Farsan har berättat att man spelade med filtbollar de första åren i KM på 80-talet. Kan du konfirmera det? Jag tyckte det verkar oseriöst, haha.

 

– Ja, det kommer jag ihåg. Då var inte reglerna som idag. Man kunde slå bollen i väggen bakom mål och ta returen.

 

Haha, det låter udda.

– Det var ju bara ta bollen i backlinjen och slå en lång pastej mot mål och se vad som hände.

 

”Han var inte rolig att möta, tuff och bordus”

 

Jörgen gjorde sina sista år som spelare i Djursdala. Där fanns en hel del duktiga spelare som han vill lyfta fram.

 

 Spelade du i någon mer klubb efter FBSK?

 

– Jag spelade i Djursdala efter. Jag gjorde min sista match 2005. Då var jag 41. Jag spelade med en som är i Gullringen nu, Johan Hermansson. Han var duktig.

 

Ja, han är viktig för Gullringen verkar det som.

 

– Ja, och jag tycker att det är rätt att satsa på lokala spelare och inte satsa på massa polacker och amerikanare. De borde kört den här inriktningen tidigare.

 

Hur tror du att det kommer gå för Frödinge-spelarna (Niklas Gunnarsson och Erik Pettersson) där?

 

– För Niklas egen utveckling var det bra att byta. Om han fokuserar på rätt saker är han ju hur duktig som helst. Han kan bli riktigt bra om han kommer till rätta med vissa saker.

 

­Erik verkar vilja satsa igen också, så det är kul.

 

Är det någon mer från Djursdala-tiden som du vill lyfta fram?

 

– Peppe, Peter Karlsson! Han spelade även i Gullringen. Sen fanns det en som hette Ronny Granström. Han var inte rolig att möta, tuff och bordus. Vi kan lägga till en annan hård spelare, Christofer Gustafsson. Det fanns många! Patrik Thoresson var ytterligare en. Vi hade en bra tränare också, Ove Lindblad.

/Dick Johansson

Nästa person efter Robin Blomberg att intervjuas blev Jörgen Nilsson. Spelaren Jörgen lämnade FBSK för 15 år sedan. Nu är han tillbaka i ny form, nämligen som damlagstränaren Jörgen.  Kanelbullarna var som tidigare på plats, likaså en pratglad person. Det mynnade ut i ett samtal om bland annat känslan att fylla 50, att ha sin pappa som förebild, att spela utan linjer, att se sig själv i Nettan och Evelina, att inte få stöd från sina egna spelare, skillnaden på FBSK och andra föreningar plus en hel del annat. Till skillnad från Robin kände jag inte Jörgen särskilt väl sedan tidigare. Därför var jag innan intervjun i behov av en kort, men effektiv introduktion. För er, som liksom jag, inte hade full koll på Jörgen innan, följer den här:

 

Namn: Jörgen Nilsson

Ålder: 50

Familj: Sambo samt två döttrar

Boende: 4:a i Vimmerby

Sysselsättning: Snickare på Vimmerbyhus

 

5 Snabba:

 

4-4-2 eller 4-3-3?

 

– Jag är mer för 4-4-2, men jag är nog mer inne på en variant som heter 4-2-3-1. Det kommer nog testas lite olika under försäsongen.

 

Om det är din tur att laga mat en vardag. Blir det då fiskpinnar med pulvermos toppat med ketchup, eller gör du laxfilé med stekt potatis och romsås?

 

– Det blir nog det sistnämnda där, laxen.

 

Vad föredrar du av följande; Oavgjort 5-5 med bländande spel en vacker sommardag på Lundavallen, eller seger 1-0 en regnruskig höstkväll i Överum?

 

– Då väljer jag segern i Överum!

 

Om frugan låter dig välja tv-program en kväll, vad väljer du av Bonde söker fru och kulturprogrammet Kobra?

 

– Då tar jag Bonde söker fru! Jag kollar inte så mycket på tv, men det har jag sett några gånger.

 

Om du var tvungen att byta klädstil med någon av ledarna i damlaget, väljer du Pelles eller Tomas?

 

– För min del passar det bäst med Tomas. Några Hammarby-tröjor tar jag inte på mig, haha!

 

Trots att jag inte kände Jörgen innan intervjun hade vi ändå mötts några gånger. Det på fotbollsplanen. Att mötas där kan vara ett sätt att lära känna en människa. Jörgen började slussas in som ny tränare redan under hösten. Vid de tillfällen där damlaget och herrlaget tränade ihop, så var Jörgen med. Då det varit dags för spel på fullplan har inte Jörgen, likt sin företrädare Thomas Huss, varit sen med att anmäla sitt intresse att ta en plats. Jag har mötts av en tränare som fortfarande tycker att det är väldigt kul att spela. Jag hoppas att hans entusiasm på planen är densamma på sidlinjen.

 

”Jag kanske ställer upp på någon B-lagsmatch”

  

Jörgen fyllde nyligen 50, men någon kris har ännu inte infunnit sig. Han känner sig fräsch i kroppen och verkar ha planer på en comeback.

 

Du har alltså nyligen fyllt 50, grattis!

 

– Ja, för några veckor sedan. Det känns bara bra, men inte så märkvärdigt.

 

Du har ingen 50-årskris?

 

– Nejdå, inget sådant!

 

Jag har ju märkt att du gärna vill vara med och spela på träningarna. Tycker du fortfarande att det är kul?

 

– Ja, visst är det så! Jag kanske ställer upp på någon B-lagsmatch, haha.

 

Du och Lasse (Gunnarsson) kanske kan kampera ihop?

 

– Absolut, vi får hoppa in någon match. Jag menar, Ove Nilsson håller ju än.

 

Var växte du upp?

 

– Jag är uppväxt i Södra Vi. Där bodde jag i 25 år, innan jag flyttade till Frödinge med min sambo Elisabet.

 

Jaså, var bodde ni i Frödinge?

 

– Nere i radhusen, vid ängen(de vita vid ålderdomshemmet). Sedan vi fick barn har vi dock bott i Vimmerby.

 

Vad har du för minnen från uppväxten i Södra Vi?

 

– Jag har mycket bra minnen. Jag började spela fotboll när jag var 9-10 år och spelade fram till att jag var 15-16. Klasskompisarna spelade och då hängde jag på. Så det var mer en kompisgrej än ett eget intresse till att börja med. Sedan ökade intresset allteftersom. 

 

Var din familj fotbollsintresserad?

 

– Ja, min far spelade. Han var målvakt både i Djursdala och i Horn. Sedan var han även lagledare i Södra Vi i många år.

 

Var han din förebild?

 

– Ja, jag var alltid med honom vid matcherna. Han var alltid den som kom först och lämnade sist. På den vägen har väl även jag blivit en föreningsmänniska, så är det nog.

 

”Förr började man träna när det blev grönt ute”

 

Jörgens fotbollsintresse var inte särskilt stort till en början, men det växte allteftersom han gjorde det. Under tonåren falnade intresset, som hos så många andra i den åldern. Han hittade dock tillbaka efter några år.

 

Började du spela på elvamanna? Sjumanna fanns väl inte då?

 

– Jag kommer faktiskt inte ihåg hur det var på den tiden. Jag har svårt att se att man spelade elvamanna när man var 10 år. Det var så länge sedan, men man kanske kortade av elvamannaplanen.

 

Vad var roligast med fotbollen i början?

 

– Det var väl bara roligt att springa runt och sparka på en boll. Det ju mest spark-och-spring! Fotbollen har utvecklats mycket fram till idag.

 

Även på ungdomsnivå, menar du?

 

– Ja, det är bättre uppstyrt nu. Förr började man träna när det blev grönt ute. Nu tränar ungdomslagen året runt. Det finns helt andra förutsättningar.

 

Varför slutade du med fotbollen?

 

– Jag vet inte riktigt varför, det är ju annars vid den åldern man utvecklas som mest.

 

När tog du upp karriären igen?

 

– När jag var 21, i Horn. Mina systrar träffade killar som spelade i Horn, så jag hängde på där. Det var lite som att börja om igen, men det var bara skoj. Jag kämpade på.

 

Vad hade du för position?

 

– Jag var mest på mittfältet, både centralt och på kanten. Så har det varit hela min tid som spelare. Jag var väl anfallare någon gång bara.

 

Hur länge spelade du i Horn?

 

– Där var jag från 1985 till -95. Jag hann med att spela både i 6:an, 5:an och 4:an i två säsonger där.

 

Vad var er styrka?

 

– Vi hade väl en bra mix av spelare som spelat ihop i många år. Plus en tränare som var bra.

 

Fanns det några starka profiler?

 

– Det fanns ett par stycken, bland annat en kille vid namn Ulf Herrström, som senare spelade i Gullringen. Han var en teknisk innermittfältare. Sedan fanns det två anfallare, en snabb och en stor stark. En hette Jörgen Ringenfält och en Stefan Björklund.

 

Det är ju en perfekt kombination, med en stor och stark och en snabb forward.

 

– Ja, visst är det så!

 

”Han hoppade och skuttade på planen, precis som idag”

 

När Jörgen lämnade Horn blev nästa klubbadress FBSK. Han hade passerat 30-årsstrecket och någon inkilning var det inte tal om. Han hittade snabbt sin plats i laget, om än en tillbakadragen sådan . Det fanns andra som utmärkte sig.

 

Vilken blev nästa klubb?

 

– Då blev det FBSK, från 1995 till -99. Första och andra året hade vi Alexandersson (Fredrik) som tränare.

 

Hur var han som tränare?

 

– Han är ju en jätteduktig tränare Men, när man spelar i division sex och börjar träna klockan halv sju och är hemma halv elva, så vet jag inte. Det var minst 30 minuters teori varje träning. Det känns inte som att det hör hemma på den nivån, haha. Hans ambitionsnivå passar bättre i division 3 och uppåt.

 

Vilka hade du mer som tränare under din tid i klubben?

 

– Efter Freddan kom Håkan Ericson, som tränar damerna i Vimmerby nu. Han var spelande tränare till och med. Jag är ingen förespråkare för att ha spelande tränare. En tränare ska stå vid sidan om och inte på planen.

 

Efter det var Kjell Carlsson tränare. Han fick ut mycket av spelarna och var alltid lojal mot alla. Jag trivdes bra med honom.

 

Vad tycker du, ur spelarsynpunkt, är viktigast hos en tränare?

 

– Att hålla en bra nivå. Samt att säga ifrån när det behövs. När det är träning så ska man träna, punkt slut. Man ska samtidigt vara rättvis och inte favorisera. Det förekommer tyvärr favorisering från vissa tränare. Så är det överallt.

 

Vilka spelare kommer du ihåg från dina första år?

 

– Mathias Ericsson(numera Wernetorp) var ju där. Han var inte så gammal, men hade hunnit med en vända i Lojal, innan han kom tillbaka. Han var en skicklig spelare. Bra blick för spelet och fin bollkontroll, som han alltid haft.

 

Pelle Pettersson fanns ju också. Han var en profil som alltid hördes på planen. Det var ett jäkla bra driv på honom. Han kom på alla träningar och ställde alltid upp. Han var lite av en Mr. Frödinge.

 

En annan som spelade på den tiden var Schimp (Stefan Gustafsson). Han var ju en profil.

 

Haha, skrönan jag hört om Schimp var att hans spelstil gick ut på att slå en lång boll från backlinjen och efteråt skrika namnet på den som fick bollen.

 

­­– Haha, jag kommer ihåg en match borta mot Gunnebo. Freddan hade inte fått med någon tröja till Schimp. Då tog han en likvärdig tröja och skrev på en siffra.

 

Kåre Karlsson spelade då förresten!

 

Hur minns du honom?

 

– Han var en sprallgök. Han hoppade och skuttade på plan, precis som idag. På den tiden var han överallt. Ibland var han anfallare och sedan högerback.

 

Haha, bestämde han lite själv var han skulle vara?

 

– Ja, lite så var det ju!

 

Tycker du att Lasse Gunnarsson visade ledaregenskaper på planen, om man tänker på att han senare blev tränare?

 

– Nja, han sa väl inte mer på planen än vad han gör nu. Han brusade nästan aldrig upp, men när han gjorde det, då var han riktigt arg.

 

Vilka egenskaper hade du som spelare?

 

– Jag var en ganska hårt jobbande mittfältare. En sådan där som man inte vill ha i ryggen. Jag var och slet i hälsenorna på motståndarna, lite som Johan Carlsson i herrlaget.

 

Finns det någon i damtruppen du kan jämföra dig med?

 

– Ja, det finns det! Vi har ju ett par som är som Duracell-kaniner, de två äldsta, Nettan och Evelina.

 

Haha, vi får se vad de tycker om det. Men vem var du i omklädningsrummet?

 

– Jag var en i mängden. Jag var inte den som alltid hördes, men som i alla klubbar så känner man sig bekväm när man tillhört en förening några säsonger. Det var aldrig några problem.

 

Hur var jargongen på den tiden?

 

– Det var alltid bra stämning. Det var inte så mycket ”practical jokes” direkt. Jag var över 30 när jag kom till klubben, så jag behövde ingen inkilning direkt.

 

Hur gick det resultatmässigt under dina år i klubben?

 

– Vi hade ett bra lag både -95 och -96, men föll på målsnöret. Vi hade bra möjligheter att gå upp i 5:an.

 

Har du något speciellt minne?

 

– Ja, vi spelade mot Totebo, innan de slogs ihop med Hjorted. Jag fick bollen på mittplan och deras backlinje försökte ställa våra anfallare offside. Eftersom de koncentrerade sig på det, så kunde jag enkelt springa rakt igenom och sätta dit den, fri med målvakten.

 

Drömspelaren

 

Du ska nu få plocka ut godbitarna från dina medspelare under din spelar-sejour i FBSK. Du får bara ha med en spelare en gång. Vem var bäst på följande…

 

Spelförståelse?

 

– Mathias Ericsson!

 

Närkampsspel?

 

Stefan Larsson var stark på planen.

 

Skott?

 

– Vi hade en skåning i Frödinge som hette Mats Nilsson. Han hade ett jäkla skott. Bland annat drog han på ett vristskott från halva planen på Tunhamra. Bollen gick rakt upp i krysset.

 

Han bor inte kvar här tror jag. Han kom från Skåne och jobbade på en skola här, så han var med oss och spelade. Nu vet jag inte var han befinner sig.

 

Slitstyrka?

 

– Simon Vahlberg! Han sprang på allt!

 

Nickstyrka?

 

– Pelle Pettersson var stark på huvudet.

 

Teknik?

 

– Vi tar Niklas Johansson där.

 

Snabbhet?

 

– Ove Nilsson var ju ganska snabb på den tiden.

 

Inlägg?

 

– En som var duktig var Rolf Lilja.

 

Vad är de främsta fördelarna med att vara med i ett lag?

 

– Sammanhållningen, lagkänslan och tugget i omklädningsrummet är ju det man saknar när man inte spelar längre. Det är egentligen den roligaste delen med lagsport. Jag har ju hört att det förekommit grupperingar i andra klubbar, men något sådant har ju aldrig förekommit i Frödinge, inte under mina år i klubben i alla fall.

 

Hur var försäsongerna?

 

– Vi körde mest på grus. Då hölls grusplanerna i ordning mycket bättre i kommunen. Nu används de ju knappt. Vi sprang mycket på gatorna i Frödinge också. Vi tränade även lite inomhus. Idrottshallen i Frödinge var nybyggd, så där körde vi. Jag har faktiskt spelat KM för Frödinge.

 

Farsan har berättat att man spelade med filtbollar de första åren i KM på 80-talet. Kan du konfirmera det? Jag tyckte det verkar oseriöst, haha.

 

– Ja, det kommer jag ihåg. Då var inte reglerna som idag. Man kunde slå bollen i väggen bakom mål och ta returen.

 

Haha, det låter udda.

– Det var ju bara ta bollen i backlinjen och slå en lång pastej mot mål och se vad som hände.

 

”Han var inte rolig att möta, tuff och bordus”

 

Jörgen gjorde sina sista år som spelare i Djursdala. Där fanns en hel del duktiga spelare som han vill lyfta fram.

 

 Spelade du i någon mer klubb efter FBSK?

 

– Jag spelade i Djursdala efter. Jag gjorde min sista match 2005. Då var jag 41. Jag spelade med en som är i Gullringen nu, Johan Hermansson. Han var duktig.

 

Ja, han är viktig för Gullringen verkar det som.

 

– Ja, och jag tycker att det är rätt att satsa på lokala spelare och inte satsa på massa polacker och amerikanare. De borde kört den här inriktningen tidigare.

 

Hur tror du att det kommer gå för Frödinge-spelarna (Niklas Gunnarsson och Erik Pettersson) där?

 

– För Niklas egen utveckling var det bra att byta. Om han fokuserar på rätt saker är han ju hur duktig som helst. Han kan bli riktigt bra om han kommer till rätta med vissa saker.

 

­Erik verkar vilja satsa igen också, så det är kul.

 

Är det någon mer från Djursdala-tiden som du vill lyfta fram?

 

– Peppe, Peter Karlsson! Han spelade även i Gullringen. Sen fanns det en som hette Ronny Granström. Han var inte rolig att möta, tuff och bordus. Vi kan lägga till en annan hård spelare, Christofer Gustafsson. Det fanns många! Patrik Thoresson var ytterligare en. Vi hade en bra tränare också, Ove Lindblad.

/Dick Johansson