Välkommen till Frödinge/Brantestad SK

Officiell webbplats för Frödinge/Brantestad Sportklubb.


Serieförslag Herr samt Hyundai Cup Herr & Dam

Serieförslag FBSK A

Divison 6 Vimmerby

Ankarsrums IS
FBSK
Hammarsgärde BK
Horn/Hycklinge IF
IK Tuna Södra
Krokstorps IF
Mörlunda GIF
Rumskulla GoIF
Rödsle BK
Södra Vi IF

Hyundai Cup Herr (Grupp 12)

FBSK
Hjorted/Totebo
Mörlunda GIF
SK Lojal

Hyundai Cup Dam (Grupp 5)

Ankarsrums IS
FBSK
HM IS
Tjust IF FF

Matcherna i Hyundai Cup spelas i slutet av Mars och i början av April.
Damlagets serieförslag släpps under Februari.  

0 Kommentarer

Administratör skrev 30 januari 2015 00:00

Serieförslag Herr samt Hyundai Cup Herr & Dam

Serieförslag FBSK A

Divison 6 Vimmerby

Ankarsrums IS
FBSK
Hammarsgärde BK
Horn/Hycklinge IF
IK Tuna Södra
Krokstorps IF
Mörlunda GIF
Rumskulla GoIF
Rödsle BK
Södra Vi IF

Hyundai Cup Herr (Grupp 12)

FBSK
Hjorted/Totebo
Mörlunda GIF
SK Lojal

Hyundai Cup Dam (Grupp 5)

Ankarsrums IS
FBSK
HM IS
Tjust IF FF

Matcherna i Hyundai Cup spelas i slutet av Mars och i början av April.
Damlagets serieförslag släpps under Februari.  

0 Kommentarer

Administratör skrev 30 januari 2015 00:00

Serieförslag Herr samt Hyundai Cup Herr & Dam

Serieförslag FBSK A

Divison 6 Vimmerby

Ankarsrums IS
FBSK
Hammarsgärde BK
Horn/Hycklinge IF
IK Tuna Södra
Krokstorps IF
Mörlunda GIF
Rumskulla GoIF
Rödsle BK
Södra Vi IF

Hyundai Cup Herr (Grupp 12)

FBSK
Hjorted/Totebo
Mörlunda GIF
SK Lojal

Hyundai Cup Dam (Grupp 5)

Ankarsrums IS
FBSK
HM IS
Tjust IF FF

Matcherna i Hyundai Cup spelas i slutet av Mars och i början av April.
Damlagets serieförslag släpps under Februari.  

0 Kommentarer

Administratör skrev 30 januari 2015 00:00

Thomas Lindblom Del 2

”Det insåg jag ju efter, att det är jättesvårt att få folk som är 20 år att bli nya Zlatan”

 

Thomas blev tidigt involverad i föreningslivet utanför planen. Efter olika uppdrag och ett uppehåll hamnade han till slut på den position där jag minns honom, som sportansvarig.

 

Var det sportchef du blev? Eller vad ska vi kalla det?

 

– Sportansvarig kan vi säga. Det var väl en titel jag tog på mig själv.

 

Haha bra där! Det första du införde var en ny titel. Hur kom det säg att du fick rollen då?

 

– Alltså, jag var ju med i styrelsen och kring de borden långt innan. Först blev jag tränare för 82:orna tillsammans med Mattias ”Rea” Arvidsson. Ragge, Tomas i Alsta, Nicklas Dahl och Mattias Nälgård var några av spelarna. Då satt jag med i ungdomssektionen också. Där satt jag i fem år tror jag. Sedan kom jag med i huvudstyrelsen som ung 22-23-åring. Satt där i två år. Det var väl egentligen inte min rätta plats, kände jag. Därefter satt jag med i fotbollssektionen. Då var Urban med i sektionen tillsammans med Nicke Pära, Anders Gus(som kör miniracing), Pelle Pettersson och Pether Fridell. Sedan gjordes föreningsdevalveringen, när alla sektioner försvann. Då försvann jag från föreningen en stund och jag studerade på Ädelfors folkhögskola. Sedan kom jag tillbaka till föreningen och fotbollssektionen -04 eller -05. Thomas Blomberg var tränare då.

 

På den tiden var väl Pether ansvarig för fotbollssektionen, men det fanns inga tydliga roller. Jag har alltid varit intresserad av värvningar och Silly Season, även inom jobbet.

 

Har du spelat mycket Championship Manager?

 

– Ja! Det har jag gjort.

 

Jag tyckte att vi skulle försöka få ruljans på det där, så jag försökte få tag i spelare. Jag hade varit med i värvningsbiten redan tidigare, bland annat när Patrik Simonsson värvades från Lojal. Det var min första värvning och det var ett jäkla hallå innan han kunde komma till oss. Det var alldeles för stora summor som begärdes på den tiden.

 

Jag försökte även få in tränare utifrån. Eftersom vi inte hade så stora framgångar sportsligt, så var det väl inte superattraktivt tyvärr. Men på hösten 2007 tackade tillslut Fredrik ”Munken” Johansson ja till att ta över laget. Det behövdes två års bearbetning för att övertala honom. Då hade jag under tiden ringt runt till säkert 50 namn.

 

Varför var det viktigt att få in en tränare utifrån?

 

– Jag visste vilken boost det blev när Alexandersson kom in. Jag ville ha en effekt. Jag tror att spelare kanske lyssnar mer på en tränare utifrån, iallafall till en början.

 

Vid den tiden hade du rollen som sportansvarig alltså?

 

– Ja, det kan man säga. Jag hade hand om värvningar, truppens utseende plus att jag gjorde mycket annat. Det var inte skrivet i sten. Det var ju en låg nivå, men rollen var i alla fall sportansvarig. Men då rullade det igång hursomhelst. Det skulle bli en liten satsning. Vi den tiden hade vi fått upp ett antal duktiga spelare i egna leden som vi skulle satsa på i första hand. Det har alltid varit min filosofi att det ska vara så mycket Frödinge-folk som möjligt och krydda med några namn utifrån. Det lyckades inte alltid med värvningarna, men många gånger gjorde det det.

 

Jag försökte med ett antal namn i början och hade bland annat kontakt med VIF, men det lyckades inte. Då var det till och med tal om att vi skulle bli farmarlag till VIF

 

Var du positiv till det?

 

– Jag var för det just då. Men jag är glad nu att det inte blev så. Vi var inte riktigt pålästa och visste inte riktigt vad det innebar. Det var en kortsiktig lösning.

 

Ja, man ser ju väldigt resultatinriktat vid en sådan lösning.

 

– Ja, precis. Föreningen hade kanske inte varit densamma idag om det hade skett.

 

Men i alla fall så hade jag som mål att snabbt ta upp FBSK till division 5. Jag tycker att det är skillnad på sexan och femman, även om många menar motsatsen. Sedan var mitt långsiktiga mål att vi skulle nå division 4. Jag tyckte att vi hade grunder för det.

 

Jag minns att du jämförde med Djursdala och att vi kunde bli jämbördiga sportsligt.

 

– Ja, även Rumskulla. Vi hade bättre organisation och bättre planer, vi hade mycket. Men vi hade inte riktigt flytet. Det är alltid så att någon är skadad, någon är bortrest osv.

 

Hur ser du på resultaten under din tid som sportansvarig?

 

– Vi var bra, men vi hade lite otur. När vi värvade ”Munken” blev vi bättre tränade och han hade en plan. Men vi hade oflyt, för just det året var det kaos i Västerviks-fotbollen och Västerviks BOIS bildades. De kom in i serien och många av de bästa i Västerviks-distriktet fanns i det laget. Då var de för bra.

 

Året efter där så kom Besa in i serien. Då hade vi ett väldigt spännande lag. Jag hade tjatat med Senad Berisha till exempel. Då ringde det spelare som ville komma till oss till och med.

 

Hur hanterade du det? Det är lätt att det blir för många nya spelare på en gång.

 

– Det blev väl kanske så. Hesam Abbasi, Jens Haskett och Frasse från Tuna kom. Zali Zekaj och hans son kom också in.

 

Vad har du att säga om Zali?

 

– Jag har inget att säga om honom.

 

Okej, fortsätt.

 

– Vi kände att vi hade en bra grupp. Erik (Petersson) var väldigt bra. Tyvärr var Besa för bra. Vi hade lite för dålig bredd dessutom. Men det var två bra år med ”Munken”. Flera spelare tog jättekliv. Han var duktig på att få spelare att ta plats.

 

Kände du att du fick ut det du ville med den tränarlösningen?

 

– Ja det tycker jag! Många tyckte om honom. Vi vann Eskils Minne med honom, vilket var kul.

 

Ville du fortsätta på spåret med tränare utifrån?

 

– Vi kom överens att bryta och samtidigt ville vi få in någon som kunde utveckla offensiven och individens fotbollskunnande. ”Munken” var mer en lagbyggare. Det insåg jag ju efter, att det är jättesvårt att få folk som är 20 år att bli nya Zlatan. Men jag fick i alla fall napp på Bosse Sandqvist. Han var mitt förstaval.

 

Hur får man en tränare att nappa?

 

– Det viktigaste är att låta övertygande. Att få dem på sin sida och att de ser att det finns något extra i föreningen och hos spelarna. Om man når dit kommer man oftast överens.

 

Vi kom hursomhelst överens med Bosse och han tog över laget. Det kändes bra. Tyvärr försvann Senad och Hesam det året. Målvakten Macke Alsér försvann också, vilket var synd. Han var viktig.

 

”Jag hade gett allt och tänkte faan, ska det inte gå?”

 

Veteranen Christian Johansson var fortfarande förstemålvakt, men bakom honom fanns en ung Robert Nilsson. Han skulle visa sig växa ut till en av de viktigaste spelarna i jakten på den där seriesegern.

 

– Robert Nilsson var bara sexton år på hösten 2008, när vi hade en testmatch. Jag hade inte sett Robban så mycket, men då kände jag att han var klippt och skuren som målvakt. Vi har alltid haft goda målvaktstraditioner med Krille Lilja med flera och jag såg något i Robban. Han hade grunderna för att bli en riktigt bra målvakt. Han har längden, han har snacket, han har pondusen, bra spelsinne, bra spelförståelse och så är han orädd. Jag tänkte; här får vi fram en bra målvakt.

 

Återigen hade vi motgångar med seriesammansättningen. 2009 bildades FC Vimmerby och Gullringen United. Vi kom fyra det året, då föll nog Bosses motivation. Han fick samtidigt erbjudande från annat håll och därför var vi tvungna att hitta en ny tränare igen. Jag tänkte och tänkte. ”Spätta” Arvidsson var aktuell. Stefan Larsson var också aktuell. De tackade nej. Då tänkte jag igen och kom fram till att Lasse Gunnarsson är en kille alla gillar. Vi var sent ute men jag ringde upp honom. Jag minns samtalet väl. Jag sa ”Vi behöver en tränare. Det här ska du inte se som en nödlösning, det här ska bli en bra lösning. Vi vill ha dig som tränare. Är du intresserad?”. Han svarade ja direkt. Jag har för mig att han sa att han redan hade tänkt tanken.

 

Det kändes väldigt bra med Lasse och vi kom överens om att vi inte skulle sikta på att vinna serien, utan 2010 skulle bli en återhämtning. Det var mycket folk in och ut i laget innan, så vi skulle få till en nystart. Det blev stadigare på spelarfronten. Vi kom femma tror jag. Jag ville satsa på säsongen efter och hade ett antal intressanta namn på testmatchen. Basse Svensson bland annat. Joakim Ivarsson var en annan.

 

Hur fick du kontakt med Ivarsson?

 

– Jag visste att han hade flyttat till stan och fick kontakt med honom. Han bodde nere vid järnvägen. På den tiden hade Todden och jag en daglig rutin då vi gick ner och köpte en cola på järnvägscafét. Vi stötte på varandra några gånger, så då tog jag tillfället i akt att fråga om han ville komma ut och testa med FBSK. Det ville han.

 

Jag fick Ivarssons påskrift vilket innebar att han skulle bli spelande tränare. Jag har aldrig erbjudit någon spelare rena pengar, för det ska man inte ha på den nivån. Däremot kan man få ersättning om man har ett uppdrag.

 

Vad tycker du om den lösningen i efterhand?

 

– Jag tycker att det var en bra lösning. Han tillförde mycket. Han vann några matcher åt oss. Ragge och Ivarsson hittade varandra väldigt bra. Kan man få in en sådan spelare som Ivarsson kan det ge mervärde.

 

En bit in på säsongen 2011 ringde Jonas Fors till mig och vi fick med honom till höststarten. Han har en jäkla pondus Fors. Han förde med sig Jimmie Dahlström. Ragnar var i bra form. Det var många som var bra. Henke och Robin hade börjat säsongen riktigt bra. Jag kände att om det skulle ske, så skulle det ske nu. Om vi någon gång skulle gå upp så var det då. Vi hade bra målvakt, bra försvar, vi hade ett kompetent mittfält och vi hade folk som kunde göra mål.

 

Det började riktigt bra på vårsäsongen. Vi slog Björnhult hemma bland annat och då kände jag att vi var på gång. För en gång skull hade vi haft tur med serieindelningen dessutom. De andra lagen var inte lika vassa som tidigare.

 

Sedan åkte vi på en tuff smäll på höstsäsongen, när vi förlorade borta mot Ankarsrum med 6-0. Som tur var repade vi mod och vann några matcher, men då kom en förlust hemma mot Tuna. Jag var vansinnig efter den matchen, kommer jag ihåg.

 

Jag har för mig att vi förlorade matchen efter också, mot jumbon Krokstorp. Då kände jag att det var kört.

 

– Det gjorde jag också. Jag hade gett allt och tänkte faan, ska det inte gå? Samtidigt hade jag ju träffat Jenny och du vet hur man blir när man blir kär. Jag var uppe i det. Sedan fick vi reda på att vi skulle bli föräldrar. Jag hade mitt fokus där och då fick Lasse ta ett jäkla ansvar, vilket han alltid har gjort. Han är den person som jag jobbat med som tagit mest ansvar faktiskt. Man behöver inte fråga om han kan göra saker, han gör det i alla fall. Han gnäller aldrig! En oerhört lojal ledare.

 

Flyttade du i den vevan?

 

– Ja, huset såldes under sommaren och hade lägenhet september ut, därefter flyttade jag till Enköping.

 

Thomas Blomberg var ordförande vid den här tiden och säger så här om hur han såg på TK:s flytt:

 

”Det blev lite av en chock när man fick veta att TK skulle sluta som sportansvarig och flytta. Jag tänkte, vem ska ersätta honom och det kontaktnät han har och hade. TK var en jätteduktig ledare och var inställd på att få ihop ett bra lag i FBSK. Han vill inte värva in vem som helst utan spelare som verkligen behövdes i laget. Hans jobb på sporten i Vimmerby Tidning gjorde att han hade koll på vilka spelare som kunde passa in.

 

Det var lätt att ha och göra med TK. Han var trevlig som person, trots att han håller på AIK. Han är hjärtligt välkommen tillbaka till FBSK i framtiden.”

 

Herrarna vann division 6 det året, efter en avgörande match borta mot Björnhult. ”TK” fick inte vara med och fira på planen, men kände starka känslor på sitt håll.

 

 – Vi fick tillslut vinna en serie och jag är mest glad för er grabbar som la ner tid och fick känna den maximala glädjen med fotbollen.

 

Även att du inte var med på plats, så förstår jag att du kände tillfredställelse!

 

– Absolut! Jag grät när jag fick reda på det. Då var jag väldigt glad. Väldigt, väldigt stolt!

 

Året efter var ju inte jag med, men då hade vi ett ännu bättre lag. Med flyt hade vi kunnat ta ett steg till, det tror jag.

 

Man kan ju ändå säga att din värvning av Ivarsson som gav ringar på vattnet.

 

– Ibland får man se att en ”statusvärvning”, som det var för en division sex-klubb, kan vara avgörande.

 

Var det din bästa värvning?

 

– Ja, det skulle jag vilja säga. Tillsammans med att jag fick tillbaka Lasse som tränare.

 

Finns det någon spelare som växte ut till en viktigare spelare, än vad du trodde från början?

 

– Ja, Peter Norlin är en sådan. Han växte både som spelare och som person i mina ögon. Tog ett stort ansvar. Det var kul att han klev fram. När han var yngre var han en retsticka, som vi äldre alla gånger inte uppskattade. Men han mognade och växte fram till en informell ledare, som man alltid kunde lägga ansvar på.

 

Han gjorde ju sin bästa säsong när vi vann serien.

 

– Ja. Han var totalt orädd. Även totalt hänsynslös mot både sig själv och omgivningen. Mycket viktig för Frödinge.

 

Peters tankar om Thomas är följande:

 

”TK är för mig en stor föreningsmänniska, en eldsjäl som brinner för FBSK. Han har alltid haft stora planer för FBSK och då främst fotbollen. Jag har inga tydliga minnen från hans karriär som målvakt, men jag har för mig att han var aktiv när jag kom upp till seniorerna. Sedan snackade han ju om comeback till och från genom åren, men det närmsta han kom var någon träning, tror jag.

 

TK har så länge jag kan komma ihåg verkligen brunnit för att Frödinge skulle ta steget upp till femman, vilket vi till sist gjorde det året han flyttade. Det var synd att han inte kunde närvara när det avgjordes och att han kunde fira med oss. På det stora hela är TK en person med stort hjärta för klubben.”

 

Drömelvan

 

Jag bad, under intervjun, TK att ta sin drömelva med FBSK-spelare, där han själv var tränare. Han ville inte göra det på stående fot. Han ville ha lite betänketid och skickade några dagar senare denna ambitiösa laguttagning:

 

Mv: Christer Lilja. Enormt duktig i närkampsspelet och brutal i frilägen. Stenhård och oöm som få. En matchvinnarmålvakt

 

Hb: Simon Rundberg. Kunde lika gärna varit vänsterback. Allround. Brytningssäker och bra på huvudet. Stark och svårstoppad även i offensiven. Bra skott.

 

Mb: Frederic Lätt. Agerade med pondus. Stor ledartyp. Klok. Stenhård i närkampsspelet. Hade även offensiva kvaliteter.

 

Mb: Erik Petersson. Lojal, träningsvillig och disciplinerad ledartyp. Placeringssäker. Utvecklade även sin teknik för varje år. En tränares dröm.

 

Vb: Kåre Karlsson. Vet inte om han blir nöjd med sin position, men han kanske kan byta med Simon. Kvick, i både tanke och bollbehandling. Allround. Träningsvillig. Lagspelare. Bra tillslag. En stor stämningshöjare.

 

Hmf: Ragnar Styrbjörn. Får en fri roll till höger. Utmanar och är ett ständigt hot. Mycket svårstoppad när han får upp farten. Ser ut som han har bollen limmad vid fötterna. Skicklig avslutare och passningsläggare.

 

Cmf: Mathias Wernetorp. Mycket klok spelare med fin teknik. Skicklig på att avläsa och ta sig ur svåra situationer. Känsliga fötter. Kreativ ledartyp som hatade förluster.

 

Cmf: Daniel Johansson. Den perfekte balansspelaren och rollspelaren. Outröttlig. Stark och oöm. Kunde skava sönder en motståndare. Låg alltid rätt.

 

Vmf: Stefan Larsson. En av de snabbaste som sprungit i en FBSK-tröja. Kunde dra isär ett försvar på egen hand. Stark på att utmana. Blixtsnabb när luckan kom. Målskytt.

 

F: Ove Nilsson. Har nog aldrig sett en mer naturlig målskytt. Avslutare med båda fötterna. Vet alltid var målet finns och är alltid rätt placerad. Stark bollmottagare. Stor matchvinnare.

 

F: Björn Ahlsén. Utan tvekan FBSK:s störste talang i modern tid. Hade allt. Jättefin teknik. Hästspark till skot. Huvudspel och närkampsspel av rang. Kunde gått hur långt som helst.

 

Bänk:

 

Patrik Simonsson. Knivskarpt om platserna i backlinjen, där han kan ersätta alla. Ledartyp med kraft i huvudspelet.

 

Lasse Gunnarsson. Konkurrerar med Mathias W om en plats i startelvan. Lugnet själv. Oerhört känsliga fötter. Stenhårt skott. Fantastisk lagspelare.

 

Hans Pehrsson. Central mittfältare med allrounda kvaliteter. Placeringssäker och lugn.

 

Joakim Ivarsson. Allround. Fin speluppfattning. Bra avslutare och speluppläggare. Gör det enkelt för sig själv och sin omgivning. Smart spelare.

 

Robert Nilsson. Konkurrent till Lilja. Har alla förutsättningar som målvakt. Rätt storlek, placeringssäker, greppsäker, bra utkast och tillslag.

 

”Jag är ingen person som går runt och ångrar och ältar saker i all oändlighet. Så jag är fullt nöjd.”

 

Ett trevligt samtal börjar ta sitt slut. Som den sportnörd TK är, ville han passa på att se Vimmerby Hockey när han var hemma. Först ville jag ställa några avslutande frågor samt införa en ny punkt som även återkommer nästa intervju.

 

Hur Frödinge är du?

 

Det här är ett inslag jag kommer använda för de gamla FBSK:are som flyttat från trakten. Jag vill se hur mycket Frödinge du har varit i ditt liv. Det är fem frågor. Ju högre poäng desto mer Frödinge är du. Första frågan:

 

1. Har du tjuvrökt vid vattentornet?

 

– Nej, det gjorde jag aldrig! Jag tjuvrökte på annat håll, haha.

 

2. Har du spytt på eljusspåret?

 

– Nej, men på Lundavallen har jag gjort det.

 

Det får du en halv poäng för! Var det alkohol eller mjölksyra inblandat?

 

– Det var av utmattning under en sommarträning med Alexandersson. Vi avslutade med en skottövning där de matade skott på mig. Då tog jag slut.

 

3. Har du jobbat på mejeriet?

 

– Inte som anställd, nej.

 

4. Har du deltagit i bastu-klubben med Sture Späck i spetsen på fredagar?

 

– Ja, jag har för mig det faktiskt.

 

5. Har du tjuvfiskat i Mejeri-dammen?

 

– Vi försökte oss på det en gång, men det gick inte så bra. Vi fick ingen fisk.

 

2,5 poäng av 5! Det var inte så illa.

 

– Det var bra!

 

En viktigare fråga. Vilken var den främsta föreningsmänniskan i FBSK under dina år?`

 

– Jag vill poängtera att det funnits många stora. Jag nämnde ju några tidigare. Men om jag ska välja någon är det Uffe. Jag har stor respekt för honom.

 

Vilken är den bästa spelaren i Vimmerby-området som du sett spela?

 

– När jag var liten tittade jag mycket på Gullringen. Tord Johansson var en fantastisk spelare.

 

Bästa domare häromkring då?

 

– När han levde var det Frederic Lätt. En annan var Wodde Dodkanlou. Han hade känsla. Det är oerhört viktigt för en domare att ha känsla för spelet. Jag tar dem två.

 

Vem är den bästa futsal-spelaren härifrån?

 

– Senad var bäst när han var i sin glans.

 

Den bästa tränaren från trakten, då?

 

– Tommy Svensson Pöder. Han hade enorma framgångar med VIF. Han hade sin idé och körde den in i väggen. Jag har aldrig sett någon som fått med sig en grupp på samma sätt. Vimmerby hade egentligen inga resurser och gjorde aldrig några speciella värvningar. Nu har de det, men då var det spelare härifrån som blev förädlade under Tommys ledarskap. Ihop med Christer (Svensson) naturligtvis, men det var Tommy som krämade ur det sista.

 

Det är nog många från Tommys tid som spelat på sin högsta nivå.

 

– Ja, på sitt yppersta. Så är det.

 

Har du något favoritlag i världen?

 

– Ja, flera stycken, i olika sporter. Men AIK är det som ligger mig varmast om hjärtat. De senaste åren har jag varit mer intresserad av hockey än fotboll egentligen. Sedan har jag även mitt motorintresse. Men i internationell fotboll är det Manchester United.

 

Kan du nämna någon favoritspelare?

 

– I fotboll var det ju Nebojsa Novakovic. I hockey var det Mats Lindberg.

 

Vilken FBSK-profil tycker du att jag ska intervjua?

 

– Jag vill att Uffe Henningsson ställer upp på en intervju.

 

Vad skulle du vilja fråga Uffe?

 

– Jag skulle vilja veta vad som drev honom att jobba så hårt för klubben.

 

Sista frågan: Har livet blivit som du tänkt dig?

 

– Jag är ingen person som går runt och ångrar och ältar saker i all oändlighet. Så jag är fullt nöjd.

 

Finns det något du skulle vilja lägga till förresten?

 

– Jag hoppas att föreningen fortsätter i den anda som hittills har varit. Föreningen ska leva vidare så länge det går.

 

Är det din hälsning till FBSK?

 

– Det kan vi säga!

 

Tack för din tid!

 

Som avslutning på den här intervjun ger jag ordet till lagkapten Henrik Blomberg, som sammanfattar TK på ett väldigt fint sätt

 

”TK har många gånger visat att han har en stor kärlek för FBSK. När han var sportansvarig och kom ut till Frödinge för att se oss spela, då var han minst lika taggad som de som skulle spela. Han var alltid lyhörd för vad spelartruppen tyckte och ville, och därför var han alltid lätt att prata med om värvningar, tränare och spelsystem etc.

 

Mitt starkaste minne av TK som sportansvarig, var när vi satt i klubbstugan på Lundavallen hösten 2009. Innan säsongen var vi topptippade. Men det gick inte så bra, dels resultatmässigt, och sedan hade vi stora problem med laganda och lagmoral det året. Vi tappade dessutom omkring 10 spelare under sommaruppehållet. Hösten gick således blytungt och efter säsongen valde Bosse Sandqvist att sluta som tränare. TK kallade därför sent på hösten till en typ av krismöte. Han ville veta vilka spelare han kunde räkna med, när han letade ny tränare(vilket också gick trögt). När vi satt där på mötet sa TK:

 

”Från det att det går riktigt dåligt och det känns jobbigt, kan det krävas extremt lite, för att det ska kännas och gå riktigt bra igen.”

 

Sådana ord kommer från någon med klubbhjärta. Från någon som känner samma kärlek för klubben i motgång som medgång.

 

En liten stund efter mötet fick vi klart med Lasse Gunnarsson som ny tränare och då började vi bygga på något väldigt bra och framgångsrikt. Lasse tog med sig några unga och lovande spelare till oss och det började byggas en laganda som finns kvar än idag. Jag tror att det är den lagandan som fick Nicke att återvända från Gullringen så snart som han gjorde.

 

Det är alltid väldigt lätt att tycka om en person som känner samma kärlek för klubben som man själv gör. Där tror jag att TK och jag är väldigt lika.”

 

 

/Dick Johansson

0 Kommentarer

Administratör skrev 22 januari 2015 00:00

Thomas Lindblom Del 2

”Det insåg jag ju efter, att det är jättesvårt att få folk som är 20 år att bli nya Zlatan”

 

Thomas blev tidigt involverad i föreningslivet utanför planen. Efter olika uppdrag och ett uppehåll hamnade han till slut på den position där jag minns honom, som sportansvarig.

 

Var det sportchef du blev? Eller vad ska vi kalla det?

 

– Sportansvarig kan vi säga. Det var väl en titel jag tog på mig själv.

 

Haha bra där! Det första du införde var en ny titel. Hur kom det säg att du fick rollen då?

 

– Alltså, jag var ju med i styrelsen och kring de borden långt innan. Först blev jag tränare för 82:orna tillsammans med Mattias ”Rea” Arvidsson. Ragge, Tomas i Alsta, Nicklas Dahl och Mattias Nälgård var några av spelarna. Då satt jag med i ungdomssektionen också. Där satt jag i fem år tror jag. Sedan kom jag med i huvudstyrelsen som ung 22-23-åring. Satt där i två år. Det var väl egentligen inte min rätta plats, kände jag. Därefter satt jag med i fotbollssektionen. Då var Urban med i sektionen tillsammans med Nicke Pära, Anders Gus(som kör miniracing), Pelle Pettersson och Pether Fridell. Sedan gjordes föreningsdevalveringen, när alla sektioner försvann. Då försvann jag från föreningen en stund och jag studerade på Ädelfors folkhögskola. Sedan kom jag tillbaka till föreningen och fotbollssektionen -04 eller -05. Thomas Blomberg var tränare då.

 

På den tiden var väl Pether ansvarig för fotbollssektionen, men det fanns inga tydliga roller. Jag har alltid varit intresserad av värvningar och Silly Season, även inom jobbet.

 

Har du spelat mycket Championship Manager?

 

– Ja! Det har jag gjort.

 

Jag tyckte att vi skulle försöka få ruljans på det där, så jag försökte få tag i spelare. Jag hade varit med i värvningsbiten redan tidigare, bland annat när Patrik Simonsson värvades från Lojal. Det var min första värvning och det var ett jäkla hallå innan han kunde komma till oss. Det var alldeles för stora summor som begärdes på den tiden.

 

Jag försökte även få in tränare utifrån. Eftersom vi inte hade så stora framgångar sportsligt, så var det väl inte superattraktivt tyvärr. Men på hösten 2007 tackade tillslut Fredrik ”Munken” Johansson ja till att ta över laget. Det behövdes två års bearbetning för att övertala honom. Då hade jag under tiden ringt runt till säkert 50 namn.

 

Varför var det viktigt att få in en tränare utifrån?

 

– Jag visste vilken boost det blev när Alexandersson kom in. Jag ville ha en effekt. Jag tror att spelare kanske lyssnar mer på en tränare utifrån, iallafall till en början.

 

Vid den tiden hade du rollen som sportansvarig alltså?

 

– Ja, det kan man säga. Jag hade hand om värvningar, truppens utseende plus att jag gjorde mycket annat. Det var inte skrivet i sten. Det var ju en låg nivå, men rollen var i alla fall sportansvarig. Men då rullade det igång hursomhelst. Det skulle bli en liten satsning. Vi den tiden hade vi fått upp ett antal duktiga spelare i egna leden som vi skulle satsa på i första hand. Det har alltid varit min filosofi att det ska vara så mycket Frödinge-folk som möjligt och krydda med några namn utifrån. Det lyckades inte alltid med värvningarna, men många gånger gjorde det det.

 

Jag försökte med ett antal namn i början och hade bland annat kontakt med VIF, men det lyckades inte. Då var det till och med tal om att vi skulle bli farmarlag till VIF

 

Var du positiv till det?

 

– Jag var för det just då. Men jag är glad nu att det inte blev så. Vi var inte riktigt pålästa och visste inte riktigt vad det innebar. Det var en kortsiktig lösning.

 

Ja, man ser ju väldigt resultatinriktat vid en sådan lösning.

 

– Ja, precis. Föreningen hade kanske inte varit densamma idag om det hade skett.

 

Men i alla fall så hade jag som mål att snabbt ta upp FBSK till division 5. Jag tycker att det är skillnad på sexan och femman, även om många menar motsatsen. Sedan var mitt långsiktiga mål att vi skulle nå division 4. Jag tyckte att vi hade grunder för det.

 

Jag minns att du jämförde med Djursdala och att vi kunde bli jämbördiga sportsligt.

 

– Ja, även Rumskulla. Vi hade bättre organisation och bättre planer, vi hade mycket. Men vi hade inte riktigt flytet. Det är alltid så att någon är skadad, någon är bortrest osv.

 

Hur ser du på resultaten under din tid som sportansvarig?

 

– Vi var bra, men vi hade lite otur. När vi värvade ”Munken” blev vi bättre tränade och han hade en plan. Men vi hade oflyt, för just det året var det kaos i Västerviks-fotbollen och Västerviks BOIS bildades. De kom in i serien och många av de bästa i Västerviks-distriktet fanns i det laget. Då var de för bra.

 

Året efter där så kom Besa in i serien. Då hade vi ett väldigt spännande lag. Jag hade tjatat med Senad Berisha till exempel. Då ringde det spelare som ville komma till oss till och med.

 

Hur hanterade du det? Det är lätt att det blir för många nya spelare på en gång.

 

– Det blev väl kanske så. Hesam Abbasi, Jens Haskett och Frasse från Tuna kom. Zali Zekaj och hans son kom också in.

 

Vad har du att säga om Zali?

 

– Jag har inget att säga om honom.

 

Okej, fortsätt.

 

– Vi kände att vi hade en bra grupp. Erik (Petersson) var väldigt bra. Tyvärr var Besa för bra. Vi hade lite för dålig bredd dessutom. Men det var två bra år med ”Munken”. Flera spelare tog jättekliv. Han var duktig på att få spelare att ta plats.

 

Kände du att du fick ut det du ville med den tränarlösningen?

 

– Ja det tycker jag! Många tyckte om honom. Vi vann Eskils Minne med honom, vilket var kul.

 

Ville du fortsätta på spåret med tränare utifrån?

 

– Vi kom överens att bryta och samtidigt ville vi få in någon som kunde utveckla offensiven och individens fotbollskunnande. ”Munken” var mer en lagbyggare. Det insåg jag ju efter, att det är jättesvårt att få folk som är 20 år att bli nya Zlatan. Men jag fick i alla fall napp på Bosse Sandqvist. Han var mitt förstaval.

 

Hur får man en tränare att nappa?

 

– Det viktigaste är att låta övertygande. Att få dem på sin sida och att de ser att det finns något extra i föreningen och hos spelarna. Om man når dit kommer man oftast överens.

 

Vi kom hursomhelst överens med Bosse och han tog över laget. Det kändes bra. Tyvärr försvann Senad och Hesam det året. Målvakten Macke Alsér försvann också, vilket var synd. Han var viktig.

 

”Jag hade gett allt och tänkte faan, ska det inte gå?”

 

Veteranen Christian Johansson var fortfarande förstemålvakt, men bakom honom fanns en ung Robert Nilsson. Han skulle visa sig växa ut till en av de viktigaste spelarna i jakten på den där seriesegern.

 

– Robert Nilsson var bara sexton år på hösten 2008, när vi hade en testmatch. Jag hade inte sett Robban så mycket, men då kände jag att han var klippt och skuren som målvakt. Vi har alltid haft goda målvaktstraditioner med Krille Lilja med flera och jag såg något i Robban. Han hade grunderna för att bli en riktigt bra målvakt. Han har längden, han har snacket, han har pondusen, bra spelsinne, bra spelförståelse och så är han orädd. Jag tänkte; här får vi fram en bra målvakt.

 

Återigen hade vi motgångar med seriesammansättningen. 2009 bildades FC Vimmerby och Gullringen United. Vi kom fyra det året, då föll nog Bosses motivation. Han fick samtidigt erbjudande från annat håll och därför var vi tvungna att hitta en ny tränare igen. Jag tänkte och tänkte. ”Spätta” Arvidsson var aktuell. Stefan Larsson var också aktuell. De tackade nej. Då tänkte jag igen och kom fram till att Lasse Gunnarsson är en kille alla gillar. Vi var sent ute men jag ringde upp honom. Jag minns samtalet väl. Jag sa ”Vi behöver en tränare. Det här ska du inte se som en nödlösning, det här ska bli en bra lösning. Vi vill ha dig som tränare. Är du intresserad?”. Han svarade ja direkt. Jag har för mig att han sa att han redan hade tänkt tanken.

 

Det kändes väldigt bra med Lasse och vi kom överens om att vi inte skulle sikta på att vinna serien, utan 2010 skulle bli en återhämtning. Det var mycket folk in och ut i laget innan, så vi skulle få till en nystart. Det blev stadigare på spelarfronten. Vi kom femma tror jag. Jag ville satsa på säsongen efter och hade ett antal intressanta namn på testmatchen. Basse Svensson bland annat. Joakim Ivarsson var en annan.

 

Hur fick du kontakt med Ivarsson?

 

– Jag visste att han hade flyttat till stan och fick kontakt med honom. Han bodde nere vid järnvägen. På den tiden hade Todden och jag en daglig rutin då vi gick ner och köpte en cola på järnvägscafét. Vi stötte på varandra några gånger, så då tog jag tillfället i akt att fråga om han ville komma ut och testa med FBSK. Det ville han.

 

Jag fick Ivarssons påskrift vilket innebar att han skulle bli spelande tränare. Jag har aldrig erbjudit någon spelare rena pengar, för det ska man inte ha på den nivån. Däremot kan man få ersättning om man har ett uppdrag.

 

Vad tycker du om den lösningen i efterhand?

 

– Jag tycker att det var en bra lösning. Han tillförde mycket. Han vann några matcher åt oss. Ragge och Ivarsson hittade varandra väldigt bra. Kan man få in en sådan spelare som Ivarsson kan det ge mervärde.

 

En bit in på säsongen 2011 ringde Jonas Fors till mig och vi fick med honom till höststarten. Han har en jäkla pondus Fors. Han förde med sig Jimmie Dahlström. Ragnar var i bra form. Det var många som var bra. Henke och Robin hade börjat säsongen riktigt bra. Jag kände att om det skulle ske, så skulle det ske nu. Om vi någon gång skulle gå upp så var det då. Vi hade bra målvakt, bra försvar, vi hade ett kompetent mittfält och vi hade folk som kunde göra mål.

 

Det började riktigt bra på vårsäsongen. Vi slog Björnhult hemma bland annat och då kände jag att vi var på gång. För en gång skull hade vi haft tur med serieindelningen dessutom. De andra lagen var inte lika vassa som tidigare.

 

Sedan åkte vi på en tuff smäll på höstsäsongen, när vi förlorade borta mot Ankarsrum med 6-0. Som tur var repade vi mod och vann några matcher, men då kom en förlust hemma mot Tuna. Jag var vansinnig efter den matchen, kommer jag ihåg.

 

Jag har för mig att vi förlorade matchen efter också, mot jumbon Krokstorp. Då kände jag att det var kört.

 

– Det gjorde jag också. Jag hade gett allt och tänkte faan, ska det inte gå? Samtidigt hade jag ju träffat Jenny och du vet hur man blir när man blir kär. Jag var uppe i det. Sedan fick vi reda på att vi skulle bli föräldrar. Jag hade mitt fokus där och då fick Lasse ta ett jäkla ansvar, vilket han alltid har gjort. Han är den person som jag jobbat med som tagit mest ansvar faktiskt. Man behöver inte fråga om han kan göra saker, han gör det i alla fall. Han gnäller aldrig! En oerhört lojal ledare.

 

Flyttade du i den vevan?

 

– Ja, huset såldes under sommaren och hade lägenhet september ut, därefter flyttade jag till Enköping.

 

Thomas Blomberg var ordförande vid den här tiden och säger så här om hur han såg på TK:s flytt:

 

”Det blev lite av en chock när man fick veta att TK skulle sluta som sportansvarig och flytta. Jag tänkte, vem ska ersätta honom och det kontaktnät han har och hade. TK var en jätteduktig ledare och var inställd på att få ihop ett bra lag i FBSK. Han vill inte värva in vem som helst utan spelare som verkligen behövdes i laget. Hans jobb på sporten i Vimmerby Tidning gjorde att han hade koll på vilka spelare som kunde passa in.

 

Det var lätt att ha och göra med TK. Han var trevlig som person, trots att han håller på AIK. Han är hjärtligt välkommen tillbaka till FBSK i framtiden.”

 

Herrarna vann division 6 det året, efter en avgörande match borta mot Björnhult. ”TK” fick inte vara med och fira på planen, men kände starka känslor på sitt håll.

 

 – Vi fick tillslut vinna en serie och jag är mest glad för er grabbar som la ner tid och fick känna den maximala glädjen med fotbollen.

 

Även att du inte var med på plats, så förstår jag att du kände tillfredställelse!

 

– Absolut! Jag grät när jag fick reda på det. Då var jag väldigt glad. Väldigt, väldigt stolt!

 

Året efter var ju inte jag med, men då hade vi ett ännu bättre lag. Med flyt hade vi kunnat ta ett steg till, det tror jag.

 

Man kan ju ändå säga att din värvning av Ivarsson som gav ringar på vattnet.

 

– Ibland får man se att en ”statusvärvning”, som det var för en division sex-klubb, kan vara avgörande.

 

Var det din bästa värvning?

 

– Ja, det skulle jag vilja säga. Tillsammans med att jag fick tillbaka Lasse som tränare.

 

Finns det någon spelare som växte ut till en viktigare spelare, än vad du trodde från början?

 

– Ja, Peter Norlin är en sådan. Han växte både som spelare och som person i mina ögon. Tog ett stort ansvar. Det var kul att han klev fram. När han var yngre var han en retsticka, som vi äldre alla gånger inte uppskattade. Men han mognade och växte fram till en informell ledare, som man alltid kunde lägga ansvar på.

 

Han gjorde ju sin bästa säsong när vi vann serien.

 

– Ja. Han var totalt orädd. Även totalt hänsynslös mot både sig själv och omgivningen. Mycket viktig för Frödinge.

 

Peters tankar om Thomas är följande:

 

”TK är för mig en stor föreningsmänniska, en eldsjäl som brinner för FBSK. Han har alltid haft stora planer för FBSK och då främst fotbollen. Jag har inga tydliga minnen från hans karriär som målvakt, men jag har för mig att han var aktiv när jag kom upp till seniorerna. Sedan snackade han ju om comeback till och från genom åren, men det närmsta han kom var någon träning, tror jag.

 

TK har så länge jag kan komma ihåg verkligen brunnit för att Frödinge skulle ta steget upp till femman, vilket vi till sist gjorde det året han flyttade. Det var synd att han inte kunde närvara när det avgjordes och att han kunde fira med oss. På det stora hela är TK en person med stort hjärta för klubben.”

 

Drömelvan

 

Jag bad, under intervjun, TK att ta sin drömelva med FBSK-spelare, där han själv var tränare. Han ville inte göra det på stående fot. Han ville ha lite betänketid och skickade några dagar senare denna ambitiösa laguttagning:

 

Mv: Christer Lilja. Enormt duktig i närkampsspelet och brutal i frilägen. Stenhård och oöm som få. En matchvinnarmålvakt

 

Hb: Simon Rundberg. Kunde lika gärna varit vänsterback. Allround. Brytningssäker och bra på huvudet. Stark och svårstoppad även i offensiven. Bra skott.

 

Mb: Frederic Lätt. Agerade med pondus. Stor ledartyp. Klok. Stenhård i närkampsspelet. Hade även offensiva kvaliteter.

 

Mb: Erik Petersson. Lojal, träningsvillig och disciplinerad ledartyp. Placeringssäker. Utvecklade även sin teknik för varje år. En tränares dröm.

 

Vb: Kåre Karlsson. Vet inte om han blir nöjd med sin position, men han kanske kan byta med Simon. Kvick, i både tanke och bollbehandling. Allround. Träningsvillig. Lagspelare. Bra tillslag. En stor stämningshöjare.

 

Hmf: Ragnar Styrbjörn. Får en fri roll till höger. Utmanar och är ett ständigt hot. Mycket svårstoppad när han får upp farten. Ser ut som han har bollen limmad vid fötterna. Skicklig avslutare och passningsläggare.

 

Cmf: Mathias Wernetorp. Mycket klok spelare med fin teknik. Skicklig på att avläsa och ta sig ur svåra situationer. Känsliga fötter. Kreativ ledartyp som hatade förluster.

 

Cmf: Daniel Johansson. Den perfekte balansspelaren och rollspelaren. Outröttlig. Stark och oöm. Kunde skava sönder en motståndare. Låg alltid rätt.

 

Vmf: Stefan Larsson. En av de snabbaste som sprungit i en FBSK-tröja. Kunde dra isär ett försvar på egen hand. Stark på att utmana. Blixtsnabb när luckan kom. Målskytt.

 

F: Ove Nilsson. Har nog aldrig sett en mer naturlig målskytt. Avslutare med båda fötterna. Vet alltid var målet finns och är alltid rätt placerad. Stark bollmottagare. Stor matchvinnare.

 

F: Björn Ahlsén. Utan tvekan FBSK:s störste talang i modern tid. Hade allt. Jättefin teknik. Hästspark till skot. Huvudspel och närkampsspel av rang. Kunde gått hur långt som helst.

 

Bänk:

 

Patrik Simonsson. Knivskarpt om platserna i backlinjen, där han kan ersätta alla. Ledartyp med kraft i huvudspelet.

 

Lasse Gunnarsson. Konkurrerar med Mathias W om en plats i startelvan. Lugnet själv. Oerhört känsliga fötter. Stenhårt skott. Fantastisk lagspelare.

 

Hans Pehrsson. Central mittfältare med allrounda kvaliteter. Placeringssäker och lugn.

 

Joakim Ivarsson. Allround. Fin speluppfattning. Bra avslutare och speluppläggare. Gör det enkelt för sig själv och sin omgivning. Smart spelare.

 

Robert Nilsson. Konkurrent till Lilja. Har alla förutsättningar som målvakt. Rätt storlek, placeringssäker, greppsäker, bra utkast och tillslag.

 

”Jag är ingen person som går runt och ångrar och ältar saker i all oändlighet. Så jag är fullt nöjd.”

 

Ett trevligt samtal börjar ta sitt slut. Som den sportnörd TK är, ville han passa på att se Vimmerby Hockey när han var hemma. Först ville jag ställa några avslutande frågor samt införa en ny punkt som även återkommer nästa intervju.

 

Hur Frödinge är du?

 

Det här är ett inslag jag kommer använda för de gamla FBSK:are som flyttat från trakten. Jag vill se hur mycket Frödinge du har varit i ditt liv. Det är fem frågor. Ju högre poäng desto mer Frödinge är du. Första frågan:

 

1. Har du tjuvrökt vid vattentornet?

 

– Nej, det gjorde jag aldrig! Jag tjuvrökte på annat håll, haha.

 

2. Har du spytt på eljusspåret?

 

– Nej, men på Lundavallen har jag gjort det.

 

Det får du en halv poäng för! Var det alkohol eller mjölksyra inblandat?

 

– Det var av utmattning under en sommarträning med Alexandersson. Vi avslutade med en skottövning där de matade skott på mig. Då tog jag slut.

 

3. Har du jobbat på mejeriet?

 

– Inte som anställd, nej.

 

4. Har du deltagit i bastu-klubben med Sture Späck i spetsen på fredagar?

 

– Ja, jag har för mig det faktiskt.

 

5. Har du tjuvfiskat i Mejeri-dammen?

 

– Vi försökte oss på det en gång, men det gick inte så bra. Vi fick ingen fisk.

 

2,5 poäng av 5! Det var inte så illa.

 

– Det var bra!

 

En viktigare fråga. Vilken var den främsta föreningsmänniskan i FBSK under dina år?`

 

– Jag vill poängtera att det funnits många stora. Jag nämnde ju några tidigare. Men om jag ska välja någon är det Uffe. Jag har stor respekt för honom.

 

Vilken är den bästa spelaren i Vimmerby-området som du sett spela?

 

– När jag var liten tittade jag mycket på Gullringen. Tord Johansson var en fantastisk spelare.

 

Bästa domare häromkring då?

 

– När han levde var det Frederic Lätt. En annan var Wodde Dodkanlou. Han hade känsla. Det är oerhört viktigt för en domare att ha känsla för spelet. Jag tar dem två.

 

Vem är den bästa futsal-spelaren härifrån?

 

– Senad var bäst när han var i sin glans.

 

Den bästa tränaren från trakten, då?

 

– Tommy Svensson Pöder. Han hade enorma framgångar med VIF. Han hade sin idé och körde den in i väggen. Jag har aldrig sett någon som fått med sig en grupp på samma sätt. Vimmerby hade egentligen inga resurser och gjorde aldrig några speciella värvningar. Nu har de det, men då var det spelare härifrån som blev förädlade under Tommys ledarskap. Ihop med Christer (Svensson) naturligtvis, men det var Tommy som krämade ur det sista.

 

Det är nog många från Tommys tid som spelat på sin högsta nivå.

 

– Ja, på sitt yppersta. Så är det.

 

Har du något favoritlag i världen?

 

– Ja, flera stycken, i olika sporter. Men AIK är det som ligger mig varmast om hjärtat. De senaste åren har jag varit mer intresserad av hockey än fotboll egentligen. Sedan har jag även mitt motorintresse. Men i internationell fotboll är det Manchester United.

 

Kan du nämna någon favoritspelare?

 

– I fotboll var det ju Nebojsa Novakovic. I hockey var det Mats Lindberg.

 

Vilken FBSK-profil tycker du att jag ska intervjua?

 

– Jag vill att Uffe Henningsson ställer upp på en intervju.

 

Vad skulle du vilja fråga Uffe?

 

– Jag skulle vilja veta vad som drev honom att jobba så hårt för klubben.

 

Sista frågan: Har livet blivit som du tänkt dig?

 

– Jag är ingen person som går runt och ångrar och ältar saker i all oändlighet. Så jag är fullt nöjd.

 

Finns det något du skulle vilja lägga till förresten?

 

– Jag hoppas att föreningen fortsätter i den anda som hittills har varit. Föreningen ska leva vidare så länge det går.

 

Är det din hälsning till FBSK?

 

– Det kan vi säga!

 

Tack för din tid!

 

Som avslutning på den här intervjun ger jag ordet till lagkapten Henrik Blomberg, som sammanfattar TK på ett väldigt fint sätt

 

”TK har många gånger visat att han har en stor kärlek för FBSK. När han var sportansvarig och kom ut till Frödinge för att se oss spela, då var han minst lika taggad som de som skulle spela. Han var alltid lyhörd för vad spelartruppen tyckte och ville, och därför var han alltid lätt att prata med om värvningar, tränare och spelsystem etc.

 

Mitt starkaste minne av TK som sportansvarig, var när vi satt i klubbstugan på Lundavallen hösten 2009. Innan säsongen var vi topptippade. Men det gick inte så bra, dels resultatmässigt, och sedan hade vi stora problem med laganda och lagmoral det året. Vi tappade dessutom omkring 10 spelare under sommaruppehållet. Hösten gick således blytungt och efter säsongen valde Bosse Sandqvist att sluta som tränare. TK kallade därför sent på hösten till en typ av krismöte. Han ville veta vilka spelare han kunde räkna med, när han letade ny tränare(vilket också gick trögt). När vi satt där på mötet sa TK:

 

”Från det att det går riktigt dåligt och det känns jobbigt, kan det krävas extremt lite, för att det ska kännas och gå riktigt bra igen.”

 

Sådana ord kommer från någon med klubbhjärta. Från någon som känner samma kärlek för klubben i motgång som medgång.

 

En liten stund efter mötet fick vi klart med Lasse Gunnarsson som ny tränare och då började vi bygga på något väldigt bra och framgångsrikt. Lasse tog med sig några unga och lovande spelare till oss och det började byggas en laganda som finns kvar än idag. Jag tror att det är den lagandan som fick Nicke att återvända från Gullringen så snart som han gjorde.

 

Det är alltid väldigt lätt att tycka om en person som känner samma kärlek för klubben som man själv gör. Där tror jag att TK och jag är väldigt lika.”

 

 

/Dick Johansson

0 Kommentarer

Administratör skrev 22 januari 2015 00:00

Thomas Lindblom Del 2

”Det insåg jag ju efter, att det är jättesvårt att få folk som är 20 år att bli nya Zlatan”

 

Thomas blev tidigt involverad i föreningslivet utanför planen. Efter olika uppdrag och ett uppehåll hamnade han till slut på den position där jag minns honom, som sportansvarig.

 

Var det sportchef du blev? Eller vad ska vi kalla det?

 

– Sportansvarig kan vi säga. Det var väl en titel jag tog på mig själv.

 

Haha bra där! Det första du införde var en ny titel. Hur kom det säg att du fick rollen då?

 

– Alltså, jag var ju med i styrelsen och kring de borden långt innan. Först blev jag tränare för 82:orna tillsammans med Mattias ”Rea” Arvidsson. Ragge, Tomas i Alsta, Nicklas Dahl och Mattias Nälgård var några av spelarna. Då satt jag med i ungdomssektionen också. Där satt jag i fem år tror jag. Sedan kom jag med i huvudstyrelsen som ung 22-23-åring. Satt där i två år. Det var väl egentligen inte min rätta plats, kände jag. Därefter satt jag med i fotbollssektionen. Då var Urban med i sektionen tillsammans med Nicke Pära, Anders Gus(som kör miniracing), Pelle Pettersson och Pether Fridell. Sedan gjordes föreningsdevalveringen, när alla sektioner försvann. Då försvann jag från föreningen en stund och jag studerade på Ädelfors folkhögskola. Sedan kom jag tillbaka till föreningen och fotbollssektionen -04 eller -05. Thomas Blomberg var tränare då.

 

På den tiden var väl Pether ansvarig för fotbollssektionen, men det fanns inga tydliga roller. Jag har alltid varit intresserad av värvningar och Silly Season, även inom jobbet.

 

Har du spelat mycket Championship Manager?

 

– Ja! Det har jag gjort.

 

Jag tyckte att vi skulle försöka få ruljans på det där, så jag försökte få tag i spelare. Jag hade varit med i värvningsbiten redan tidigare, bland annat när Patrik Simonsson värvades från Lojal. Det var min första värvning och det var ett jäkla hallå innan han kunde komma till oss. Det var alldeles för stora summor som begärdes på den tiden.

 

Jag försökte även få in tränare utifrån. Eftersom vi inte hade så stora framgångar sportsligt, så var det väl inte superattraktivt tyvärr. Men på hösten 2007 tackade tillslut Fredrik ”Munken” Johansson ja till att ta över laget. Det behövdes två års bearbetning för att övertala honom. Då hade jag under tiden ringt runt till säkert 50 namn.

 

Varför var det viktigt att få in en tränare utifrån?

 

– Jag visste vilken boost det blev när Alexandersson kom in. Jag ville ha en effekt. Jag tror att spelare kanske lyssnar mer på en tränare utifrån, iallafall till en början.

 

Vid den tiden hade du rollen som sportansvarig alltså?

 

– Ja, det kan man säga. Jag hade hand om värvningar, truppens utseende plus att jag gjorde mycket annat. Det var inte skrivet i sten. Det var ju en låg nivå, men rollen var i alla fall sportansvarig. Men då rullade det igång hursomhelst. Det skulle bli en liten satsning. Vi den tiden hade vi fått upp ett antal duktiga spelare i egna leden som vi skulle satsa på i första hand. Det har alltid varit min filosofi att det ska vara så mycket Frödinge-folk som möjligt och krydda med några namn utifrån. Det lyckades inte alltid med värvningarna, men många gånger gjorde det det.

 

Jag försökte med ett antal namn i början och hade bland annat kontakt med VIF, men det lyckades inte. Då var det till och med tal om att vi skulle bli farmarlag till VIF

 

Var du positiv till det?

 

– Jag var för det just då. Men jag är glad nu att det inte blev så. Vi var inte riktigt pålästa och visste inte riktigt vad det innebar. Det var en kortsiktig lösning.

 

Ja, man ser ju väldigt resultatinriktat vid en sådan lösning.

 

– Ja, precis. Föreningen hade kanske inte varit densamma idag om det hade skett.

 

Men i alla fall så hade jag som mål att snabbt ta upp FBSK till division 5. Jag tycker att det är skillnad på sexan och femman, även om många menar motsatsen. Sedan var mitt långsiktiga mål att vi skulle nå division 4. Jag tyckte att vi hade grunder för det.

 

Jag minns att du jämförde med Djursdala och att vi kunde bli jämbördiga sportsligt.

 

– Ja, även Rumskulla. Vi hade bättre organisation och bättre planer, vi hade mycket. Men vi hade inte riktigt flytet. Det är alltid så att någon är skadad, någon är bortrest osv.

 

Hur ser du på resultaten under din tid som sportansvarig?

 

– Vi var bra, men vi hade lite otur. När vi värvade ”Munken” blev vi bättre tränade och han hade en plan. Men vi hade oflyt, för just det året var det kaos i Västerviks-fotbollen och Västerviks BOIS bildades. De kom in i serien och många av de bästa i Västerviks-distriktet fanns i det laget. Då var de för bra.

 

Året efter där så kom Besa in i serien. Då hade vi ett väldigt spännande lag. Jag hade tjatat med Senad Berisha till exempel. Då ringde det spelare som ville komma till oss till och med.

 

Hur hanterade du det? Det är lätt att det blir för många nya spelare på en gång.

 

– Det blev väl kanske så. Hesam Abbasi, Jens Haskett och Frasse från Tuna kom. Zali Zekaj och hans son kom också in.

 

Vad har du att säga om Zali?

 

– Jag har inget att säga om honom.

 

Okej, fortsätt.

 

– Vi kände att vi hade en bra grupp. Erik (Petersson) var väldigt bra. Tyvärr var Besa för bra. Vi hade lite för dålig bredd dessutom. Men det var två bra år med ”Munken”. Flera spelare tog jättekliv. Han var duktig på att få spelare att ta plats.

 

Kände du att du fick ut det du ville med den tränarlösningen?

 

– Ja det tycker jag! Många tyckte om honom. Vi vann Eskils Minne med honom, vilket var kul.

 

Ville du fortsätta på spåret med tränare utifrån?

 

– Vi kom överens att bryta och samtidigt ville vi få in någon som kunde utveckla offensiven och individens fotbollskunnande. ”Munken” var mer en lagbyggare. Det insåg jag ju efter, att det är jättesvårt att få folk som är 20 år att bli nya Zlatan. Men jag fick i alla fall napp på Bosse Sandqvist. Han var mitt förstaval.

 

Hur får man en tränare att nappa?

 

– Det viktigaste är att låta övertygande. Att få dem på sin sida och att de ser att det finns något extra i föreningen och hos spelarna. Om man når dit kommer man oftast överens.

 

Vi kom hursomhelst överens med Bosse och han tog över laget. Det kändes bra. Tyvärr försvann Senad och Hesam det året. Målvakten Macke Alsér försvann också, vilket var synd. Han var viktig.

 

”Jag hade gett allt och tänkte faan, ska det inte gå?”

 

Veteranen Christian Johansson var fortfarande förstemålvakt, men bakom honom fanns en ung Robert Nilsson. Han skulle visa sig växa ut till en av de viktigaste spelarna i jakten på den där seriesegern.

 

– Robert Nilsson var bara sexton år på hösten 2008, när vi hade en testmatch. Jag hade inte sett Robban så mycket, men då kände jag att han var klippt och skuren som målvakt. Vi har alltid haft goda målvaktstraditioner med Krille Lilja med flera och jag såg något i Robban. Han hade grunderna för att bli en riktigt bra målvakt. Han har längden, han har snacket, han har pondusen, bra spelsinne, bra spelförståelse och så är han orädd. Jag tänkte; här får vi fram en bra målvakt.

 

Återigen hade vi motgångar med seriesammansättningen. 2009 bildades FC Vimmerby och Gullringen United. Vi kom fyra det året, då föll nog Bosses motivation. Han fick samtidigt erbjudande från annat håll och därför var vi tvungna att hitta en ny tränare igen. Jag tänkte och tänkte. ”Spätta” Arvidsson var aktuell. Stefan Larsson var också aktuell. De tackade nej. Då tänkte jag igen och kom fram till att Lasse Gunnarsson är en kille alla gillar. Vi var sent ute men jag ringde upp honom. Jag minns samtalet väl. Jag sa ”Vi behöver en tränare. Det här ska du inte se som en nödlösning, det här ska bli en bra lösning. Vi vill ha dig som tränare. Är du intresserad?”. Han svarade ja direkt. Jag har för mig att han sa att han redan hade tänkt tanken.

 

Det kändes väldigt bra med Lasse och vi kom överens om att vi inte skulle sikta på att vinna serien, utan 2010 skulle bli en återhämtning. Det var mycket folk in och ut i laget innan, så vi skulle få till en nystart. Det blev stadigare på spelarfronten. Vi kom femma tror jag. Jag ville satsa på säsongen efter och hade ett antal intressanta namn på testmatchen. Basse Svensson bland annat. Joakim Ivarsson var en annan.

 

Hur fick du kontakt med Ivarsson?

 

– Jag visste att han hade flyttat till stan och fick kontakt med honom. Han bodde nere vid järnvägen. På den tiden hade Todden och jag en daglig rutin då vi gick ner och köpte en cola på järnvägscafét. Vi stötte på varandra några gånger, så då tog jag tillfället i akt att fråga om han ville komma ut och testa med FBSK. Det ville han.

 

Jag fick Ivarssons påskrift vilket innebar att han skulle bli spelande tränare. Jag har aldrig erbjudit någon spelare rena pengar, för det ska man inte ha på den nivån. Däremot kan man få ersättning om man har ett uppdrag.

 

Vad tycker du om den lösningen i efterhand?

 

– Jag tycker att det var en bra lösning. Han tillförde mycket. Han vann några matcher åt oss. Ragge och Ivarsson hittade varandra väldigt bra. Kan man få in en sådan spelare som Ivarsson kan det ge mervärde.

 

En bit in på säsongen 2011 ringde Jonas Fors till mig och vi fick med honom till höststarten. Han har en jäkla pondus Fors. Han förde med sig Jimmie Dahlström. Ragnar var i bra form. Det var många som var bra. Henke och Robin hade börjat säsongen riktigt bra. Jag kände att om det skulle ske, så skulle det ske nu. Om vi någon gång skulle gå upp så var det då. Vi hade bra målvakt, bra försvar, vi hade ett kompetent mittfält och vi hade folk som kunde göra mål.

 

Det började riktigt bra på vårsäsongen. Vi slog Björnhult hemma bland annat och då kände jag att vi var på gång. För en gång skull hade vi haft tur med serieindelningen dessutom. De andra lagen var inte lika vassa som tidigare.

 

Sedan åkte vi på en tuff smäll på höstsäsongen, när vi förlorade borta mot Ankarsrum med 6-0. Som tur var repade vi mod och vann några matcher, men då kom en förlust hemma mot Tuna. Jag var vansinnig efter den matchen, kommer jag ihåg.

 

Jag har för mig att vi förlorade matchen efter också, mot jumbon Krokstorp. Då kände jag att det var kört.

 

– Det gjorde jag också. Jag hade gett allt och tänkte faan, ska det inte gå? Samtidigt hade jag ju träffat Jenny och du vet hur man blir när man blir kär. Jag var uppe i det. Sedan fick vi reda på att vi skulle bli föräldrar. Jag hade mitt fokus där och då fick Lasse ta ett jäkla ansvar, vilket han alltid har gjort. Han är den person som jag jobbat med som tagit mest ansvar faktiskt. Man behöver inte fråga om han kan göra saker, han gör det i alla fall. Han gnäller aldrig! En oerhört lojal ledare.

 

Flyttade du i den vevan?

 

– Ja, huset såldes under sommaren och hade lägenhet september ut, därefter flyttade jag till Enköping.

 

Thomas Blomberg var ordförande vid den här tiden och säger så här om hur han såg på TK:s flytt:

 

”Det blev lite av en chock när man fick veta att TK skulle sluta som sportansvarig och flytta. Jag tänkte, vem ska ersätta honom och det kontaktnät han har och hade. TK var en jätteduktig ledare och var inställd på att få ihop ett bra lag i FBSK. Han vill inte värva in vem som helst utan spelare som verkligen behövdes i laget. Hans jobb på sporten i Vimmerby Tidning gjorde att han hade koll på vilka spelare som kunde passa in.

 

Det var lätt att ha och göra med TK. Han var trevlig som person, trots att han håller på AIK. Han är hjärtligt välkommen tillbaka till FBSK i framtiden.”

 

Herrarna vann division 6 det året, efter en avgörande match borta mot Björnhult. ”TK” fick inte vara med och fira på planen, men kände starka känslor på sitt håll.

 

 – Vi fick tillslut vinna en serie och jag är mest glad för er grabbar som la ner tid och fick känna den maximala glädjen med fotbollen.

 

Även att du inte var med på plats, så förstår jag att du kände tillfredställelse!

 

– Absolut! Jag grät när jag fick reda på det. Då var jag väldigt glad. Väldigt, väldigt stolt!

 

Året efter var ju inte jag med, men då hade vi ett ännu bättre lag. Med flyt hade vi kunnat ta ett steg till, det tror jag.

 

Man kan ju ändå säga att din värvning av Ivarsson som gav ringar på vattnet.

 

– Ibland får man se att en ”statusvärvning”, som det var för en division sex-klubb, kan vara avgörande.

 

Var det din bästa värvning?

 

– Ja, det skulle jag vilja säga. Tillsammans med att jag fick tillbaka Lasse som tränare.

 

Finns det någon spelare som växte ut till en viktigare spelare, än vad du trodde från början?

 

– Ja, Peter Norlin är en sådan. Han växte både som spelare och som person i mina ögon. Tog ett stort ansvar. Det var kul att han klev fram. När han var yngre var han en retsticka, som vi äldre alla gånger inte uppskattade. Men han mognade och växte fram till en informell ledare, som man alltid kunde lägga ansvar på.

 

Han gjorde ju sin bästa säsong när vi vann serien.

 

– Ja. Han var totalt orädd. Även totalt hänsynslös mot både sig själv och omgivningen. Mycket viktig för Frödinge.

 

Peters tankar om Thomas är följande:

 

”TK är för mig en stor föreningsmänniska, en eldsjäl som brinner för FBSK. Han har alltid haft stora planer för FBSK och då främst fotbollen. Jag har inga tydliga minnen från hans karriär som målvakt, men jag har för mig att han var aktiv när jag kom upp till seniorerna. Sedan snackade han ju om comeback till och från genom åren, men det närmsta han kom var någon träning, tror jag.

 

TK har så länge jag kan komma ihåg verkligen brunnit för att Frödinge skulle ta steget upp till femman, vilket vi till sist gjorde det året han flyttade. Det var synd att han inte kunde närvara när det avgjordes och att han kunde fira med oss. På det stora hela är TK en person med stort hjärta för klubben.”

 

Drömelvan

 

Jag bad, under intervjun, TK att ta sin drömelva med FBSK-spelare, där han själv var tränare. Han ville inte göra det på stående fot. Han ville ha lite betänketid och skickade några dagar senare denna ambitiösa laguttagning:

 

Mv: Christer Lilja. Enormt duktig i närkampsspelet och brutal i frilägen. Stenhård och oöm som få. En matchvinnarmålvakt

 

Hb: Simon Rundberg. Kunde lika gärna varit vänsterback. Allround. Brytningssäker och bra på huvudet. Stark och svårstoppad även i offensiven. Bra skott.

 

Mb: Frederic Lätt. Agerade med pondus. Stor ledartyp. Klok. Stenhård i närkampsspelet. Hade även offensiva kvaliteter.

 

Mb: Erik Petersson. Lojal, träningsvillig och disciplinerad ledartyp. Placeringssäker. Utvecklade även sin teknik för varje år. En tränares dröm.

 

Vb: Kåre Karlsson. Vet inte om han blir nöjd med sin position, men han kanske kan byta med Simon. Kvick, i både tanke och bollbehandling. Allround. Träningsvillig. Lagspelare. Bra tillslag. En stor stämningshöjare.

 

Hmf: Ragnar Styrbjörn. Får en fri roll till höger. Utmanar och är ett ständigt hot. Mycket svårstoppad när han får upp farten. Ser ut som han har bollen limmad vid fötterna. Skicklig avslutare och passningsläggare.

 

Cmf: Mathias Wernetorp. Mycket klok spelare med fin teknik. Skicklig på att avläsa och ta sig ur svåra situationer. Känsliga fötter. Kreativ ledartyp som hatade förluster.

 

Cmf: Daniel Johansson. Den perfekte balansspelaren och rollspelaren. Outröttlig. Stark och oöm. Kunde skava sönder en motståndare. Låg alltid rätt.

 

Vmf: Stefan Larsson. En av de snabbaste som sprungit i en FBSK-tröja. Kunde dra isär ett försvar på egen hand. Stark på att utmana. Blixtsnabb när luckan kom. Målskytt.

 

F: Ove Nilsson. Har nog aldrig sett en mer naturlig målskytt. Avslutare med båda fötterna. Vet alltid var målet finns och är alltid rätt placerad. Stark bollmottagare. Stor matchvinnare.

 

F: Björn Ahlsén. Utan tvekan FBSK:s störste talang i modern tid. Hade allt. Jättefin teknik. Hästspark till skot. Huvudspel och närkampsspel av rang. Kunde gått hur långt som helst.

 

Bänk:

 

Patrik Simonsson. Knivskarpt om platserna i backlinjen, där han kan ersätta alla. Ledartyp med kraft i huvudspelet.

 

Lasse Gunnarsson. Konkurrerar med Mathias W om en plats i startelvan. Lugnet själv. Oerhört känsliga fötter. Stenhårt skott. Fantastisk lagspelare.

 

Hans Pehrsson. Central mittfältare med allrounda kvaliteter. Placeringssäker och lugn.

 

Joakim Ivarsson. Allround. Fin speluppfattning. Bra avslutare och speluppläggare. Gör det enkelt för sig själv och sin omgivning. Smart spelare.

 

Robert Nilsson. Konkurrent till Lilja. Har alla förutsättningar som målvakt. Rätt storlek, placeringssäker, greppsäker, bra utkast och tillslag.

 

”Jag är ingen person som går runt och ångrar och ältar saker i all oändlighet. Så jag är fullt nöjd.”

 

Ett trevligt samtal börjar ta sitt slut. Som den sportnörd TK är, ville han passa på att se Vimmerby Hockey när han var hemma. Först ville jag ställa några avslutande frågor samt införa en ny punkt som även återkommer nästa intervju.

 

Hur Frödinge är du?

 

Det här är ett inslag jag kommer använda för de gamla FBSK:are som flyttat från trakten. Jag vill se hur mycket Frödinge du har varit i ditt liv. Det är fem frågor. Ju högre poäng desto mer Frödinge är du. Första frågan:

 

1. Har du tjuvrökt vid vattentornet?

 

– Nej, det gjorde jag aldrig! Jag tjuvrökte på annat håll, haha.

 

2. Har du spytt på eljusspåret?

 

– Nej, men på Lundavallen har jag gjort det.

 

Det får du en halv poäng för! Var det alkohol eller mjölksyra inblandat?

 

– Det var av utmattning under en sommarträning med Alexandersson. Vi avslutade med en skottövning där de matade skott på mig. Då tog jag slut.

 

3. Har du jobbat på mejeriet?

 

– Inte som anställd, nej.

 

4. Har du deltagit i bastu-klubben med Sture Späck i spetsen på fredagar?

 

– Ja, jag har för mig det faktiskt.

 

5. Har du tjuvfiskat i Mejeri-dammen?

 

– Vi försökte oss på det en gång, men det gick inte så bra. Vi fick ingen fisk.

 

2,5 poäng av 5! Det var inte så illa.

 

– Det var bra!

 

En viktigare fråga. Vilken var den främsta föreningsmänniskan i FBSK under dina år?`

 

– Jag vill poängtera att det funnits många stora. Jag nämnde ju några tidigare. Men om jag ska välja någon är det Uffe. Jag har stor respekt för honom.

 

Vilken är den bästa spelaren i Vimmerby-området som du sett spela?

 

– När jag var liten tittade jag mycket på Gullringen. Tord Johansson var en fantastisk spelare.

 

Bästa domare häromkring då?

 

– När han levde var det Frederic Lätt. En annan var Wodde Dodkanlou. Han hade känsla. Det är oerhört viktigt för en domare att ha känsla för spelet. Jag tar dem två.

 

Vem är den bästa futsal-spelaren härifrån?

 

– Senad var bäst när han var i sin glans.

 

Den bästa tränaren från trakten, då?

 

– Tommy Svensson Pöder. Han hade enorma framgångar med VIF. Han hade sin idé och körde den in i väggen. Jag har aldrig sett någon som fått med sig en grupp på samma sätt. Vimmerby hade egentligen inga resurser och gjorde aldrig några speciella värvningar. Nu har de det, men då var det spelare härifrån som blev förädlade under Tommys ledarskap. Ihop med Christer (Svensson) naturligtvis, men det var Tommy som krämade ur det sista.

 

Det är nog många från Tommys tid som spelat på sin högsta nivå.

 

– Ja, på sitt yppersta. Så är det.

 

Har du något favoritlag i världen?

 

– Ja, flera stycken, i olika sporter. Men AIK är det som ligger mig varmast om hjärtat. De senaste åren har jag varit mer intresserad av hockey än fotboll egentligen. Sedan har jag även mitt motorintresse. Men i internationell fotboll är det Manchester United.

 

Kan du nämna någon favoritspelare?

 

– I fotboll var det ju Nebojsa Novakovic. I hockey var det Mats Lindberg.

 

Vilken FBSK-profil tycker du att jag ska intervjua?

 

– Jag vill att Uffe Henningsson ställer upp på en intervju.

 

Vad skulle du vilja fråga Uffe?

 

– Jag skulle vilja veta vad som drev honom att jobba så hårt för klubben.

 

Sista frågan: Har livet blivit som du tänkt dig?

 

– Jag är ingen person som går runt och ångrar och ältar saker i all oändlighet. Så jag är fullt nöjd.

 

Finns det något du skulle vilja lägga till förresten?

 

– Jag hoppas att föreningen fortsätter i den anda som hittills har varit. Föreningen ska leva vidare så länge det går.

 

Är det din hälsning till FBSK?

 

– Det kan vi säga!

 

Tack för din tid!

 

Som avslutning på den här intervjun ger jag ordet till lagkapten Henrik Blomberg, som sammanfattar TK på ett väldigt fint sätt

 

”TK har många gånger visat att han har en stor kärlek för FBSK. När han var sportansvarig och kom ut till Frödinge för att se oss spela, då var han minst lika taggad som de som skulle spela. Han var alltid lyhörd för vad spelartruppen tyckte och ville, och därför var han alltid lätt att prata med om värvningar, tränare och spelsystem etc.

 

Mitt starkaste minne av TK som sportansvarig, var när vi satt i klubbstugan på Lundavallen hösten 2009. Innan säsongen var vi topptippade. Men det gick inte så bra, dels resultatmässigt, och sedan hade vi stora problem med laganda och lagmoral det året. Vi tappade dessutom omkring 10 spelare under sommaruppehållet. Hösten gick således blytungt och efter säsongen valde Bosse Sandqvist att sluta som tränare. TK kallade därför sent på hösten till en typ av krismöte. Han ville veta vilka spelare han kunde räkna med, när han letade ny tränare(vilket också gick trögt). När vi satt där på mötet sa TK:

 

”Från det att det går riktigt dåligt och det känns jobbigt, kan det krävas extremt lite, för att det ska kännas och gå riktigt bra igen.”

 

Sådana ord kommer från någon med klubbhjärta. Från någon som känner samma kärlek för klubben i motgång som medgång.

 

En liten stund efter mötet fick vi klart med Lasse Gunnarsson som ny tränare och då började vi bygga på något väldigt bra och framgångsrikt. Lasse tog med sig några unga och lovande spelare till oss och det började byggas en laganda som finns kvar än idag. Jag tror att det är den lagandan som fick Nicke att återvända från Gullringen så snart som han gjorde.

 

Det är alltid väldigt lätt att tycka om en person som känner samma kärlek för klubben som man själv gör. Där tror jag att TK och jag är väldigt lika.”

 

 

/Dick Johansson

0 Kommentarer

Administratör skrev 22 januari 2015 00:00

Intervju med Thomas "TK" Lindblom

Trots att han ännu är under de fyrtio och lämnade föreningen så sent som 2011, så vet säkert många av de yngre förmågorna i dam- och herrtruppen inte vem den före detta sportansvarige Thomas Lindblom är. Den långa historien kommer strax, men för att redan nu summera Thomas, eller ”TK” som han är känd som i FBSK-kretsar, så spelade han fotboll i FBSK fram till 22-årsåldern. Därefter föll han naturligt in i olika ledar- och styrelseuppdrag. Det uppdrag jag kommer ihåg TK bäst från är det som sportansvarig. När jag kom tillbaka till klubben 2009 hade han under ett par år försökt ta herrlaget till en ny nivå. Det värvades ganska friskt på spelarfronten, men TK lyckades även rekrytera tränare som var för sig satte sin egen unika prägel i klubben. Laget låg dock fortfarande i sexan, men TK:s slit skulle löna sig.

 

Under en kort julvisit i hemtrakterna, var den inflyttade upplänningen med Frödingehult som födelseort generös nog att bidra med sin historia. Jag var innan intervjun nervös för att Thomas skulle ta upp en incident, då jag som 19-årig nykomling svurit och skällt på honom, mitt under en match. Något jag skämdes för efteråt. Det nämndes inte officiellt som tur var, men frågan är om han delvis hade mig i åtanke när han under intervjun påpekade att dagens ungdomar inte visar samma respekt för äldre som förr. Om det stämmer kan inte jag avgöra, men uppfostran var iallafall ett av ämnena som diskuterades. Annat som kom på tal var Magnus Strömstens ovilja att skriva biografier, att rädda bollen med ett benbrott, att vinna en serie i sin frånvaro, att FBSK kunde varit ett farmarlag, samt TK:s bästa värvning. Jag och TK hade kunnat diskutera FBSK och fotboll länge till, men efter två timmar rundade vi av. Jag fick utförliga och intressanta svar på mina frågor och jag tror att TK tyckte det var kul att få sitta på den intervjuades stol, med tanke på hans yrke som journalist. Jag hoppas att det som följer efter introduktionen är tillräckligt för att göra ett FBSK-hjärta som Thomas Lindbloms rättvisa. God läsning!   

 

Namn: Thomas Lindblom(f.d. Karlsson)

Ålder: 37

Bor: Villa i Hjälsta, mellan Enköping och Uppsala

Familj: Frun Jenny och snart 3-årige sonen Arvid

Sysselsättning: Journalist på Race Magazine

 

5 Snabba:

 

Om du får välja mellan dessa efterrätter, kladdkaka eller ostkaka?

 

– Det där går i vågor. Båda kan vara gott, men jag kör på ostkaka.

 

Du har lovat frugan att storstäda, men kommer på att VM-kvartsfinalen mellan Brasilien och Argentina just har startat. Väljer du städningen eller matchen? Du hinner bara med en sak innan frugan kommer hem.

 

– Du, det där är lurigt. Det är ju svårt. Hade det varit för tio år sedan hade jag valt fotbollen sju dagar i veckan Men nu när man har perspektiv på tillvaron så hade jag nog valt städningen.

 

Vilket lag ser du helst, FBSK eller Enköpings SK?

 

– FBSK.

 

När biografin om ditt liv ska skrivas. Vill du då att ”Todden” Allvin eller Magnus Strömsten håller i pennan?

 

– Haha! Todden skulle få skriva den. Inget ont om Mange, men han skulle nog inte vara så intresserad av att göra det.

 

Du hamnar på en öde ö. Du har bara med dig en bok. Vill du att det ska vara Gulag-arkipelagen av Alexandr Solzjenitsyn eller Pippi i Söderhavet av Astrid Lindgren?

 

– Jag skulle nog ta Solzjenitsyns bok. Det tar längre tid att läsa så då har man mer att göra. Man lär sig nog mer av den också.

 

”Det krävs så mycket idag för att bli bra. Det insåg jag nog först när jag var 21.”

 

Thomas föddes 1977 och var som barn blyg och han tog inte för sig särskilt mycket. Han hade dock ett sportintresse och en talang för att skriva. De två komponenterna skulle i mångt och mycket prägla hans liv.

 

Först och främst, hur känns rollen som pappa?

 

– Det är jätteroligt! Han pratar mer och mer och förstår ju även när man pratar med honom. Det ska sägas att det var en stor omställning att bli pappa. Som för alla andra, så är det svårt att föreställa sig hur det är att bli pappa första gången. Det är ju ett nytt liv som börjar. Man brukar dela upp livet i före och efter barnen och det stämmer även för mig.       

 

Under vilka förhållanden är du uppväxt?

 

­– Jag är uppväxt i Frödingehult med mamma, pappa och lillasyster Jenny. Mormor och morfar bodde dessutom i samma hus. Att bo så många i samma hus var roligt på många sätt. Sedan var det ju stor ålderskillnad vilket medförde sina meningsskiljaktigheter, men det var inga större problem. Jag hade en bra uppväxt.

 

Så du ser det inte som negativt att bo och leva i större grupper?

 

– Nej, det tycker jag inte. Men visst, i dagens samhälle kanske det inte funkar.

 

Handlar inte det om ideal och förutfattade meningar för vår samtid egentligen?

 

– Jo, det funkade ju då. Man lärde sig att ta eget ansvar och respektera varandra.

 

Fortsätt med din uppväxt.

 

– Pappa gick sedan bort i cancer 1986, vilket var tufft. Jag var bara 8 år och det satte sina spår. Det känner jag av än idag. Jag kommer aldrig kunna släppa det helt.

 

Min mamma Solvig är min stora hjälte i livet. Efter pappas död så fostrade hon två små barn, plus att hon tog hand om sina egna föräldrar som brottades med sjukdomar. Jag tror ingen utomstående riktig förstod vilket hårt arbete hon lade ner. Trots att vi levde under knappa förhållanden, så upplevde vi aldrig att vi saknade något. Hon är värd all respekt.

 

Vi bodde i Frödingehult fram till 1990, då flyttade vi till Frödinge. Mormor hade gått bort, men morfar levde kvar i Frödingehult.

 

Hur var du som barn?

 

– Jag var väldigt blyg. Blyg och tyst och snäll, skulle jag säga. Det var först under högstadietiden som jag växte på mig och blev lite tuffare. Det blev automatiskt så när man var inne i tonåren. Jag har samtidigt mycket att tacka idrotten för vem jag har blivit. Ville man vara med så skulle man ta plats, lite i alla fall.

 

Var idrotten ditt största intresse?

 

– Ja, det var det! Från tioårsåldern och framåt. Innan var jag intresserad av traktorer, mest på grund av var jag bodde. Jag minns att jag i tidigskolålder skrev att jag ville bli bonde, men det intresset försvann ganska snabbt.

 

Så lantbrukaren i dig finns inte kvar?

 

– Haha nej, men jag gillar fortfarande livet på landet. Det är lugnt och skönt.

 

Men i alla fall, idrotten har betytt mycket. Jag ska inte säga att det var min räddning, men det har varit ett stöd för vem jag senare blivit.

 

Hade du varit annorlunda som person utan idrotten?

 

– Ja, det hade jag varit. Jag hade inte varit lika utåtriktad som jag är idag. Jag tror att många hittar sin plats i idrotten.

 

Hade du några drömmar som tonåring?

 

– Det fanns nog alltid i mitt huvud att jag ville bli journalist. Det kanske inte fanns direkt, men senare i alla fall. Sedan ville jag självklart bli bra i sport. Det hade jag inte den riktiga superviljan för att bli dock. När man gick i nionde klass och man tänkte att man skulle bli bra på det och det, då hade man redan missat två år av förberedelse. Det krävs så mycket idag för att bli bra. Alla förstår nog inte det. Det insåg jag nog först när jag var 21, haha. Då tänkte jag ”ska jag hålla på med det här och spela B-lagsmatcher och kanske några A-lagsmatcher i 10 år till? Nej!”. Då arbetade jag mycket på Vimmerby Tidning och brann för det dessutom.

 

Har du alltid haft intresse för att skriva?

 

– Ja, det har jag fått se i efterhand. När jag gick på Frödinge Skola skrev vi dagbok. Vi skulle skriva något varje dag. Jag började med att skriva kort om vardagliga saker som att jag åt mat eller lekte med någon. Sedan följde alltid ett matchreferat. Jag såg någon match på TV som jag skrev om. Jag vill inte skryta, men jag skrev ganska hyfsat för att vara 10 år. Jag tänkte väl inte då att det skulle vara grammatiskt korrekt och så, men jag har alltid haft lätt för mig när det gäller svenska och att hitta på historier, så det blev bra av sig självt.

 

Vad valde du för inriktning på gymnasiet?

 

– Jag gick inte in för skolan direkt under högstadiet. Jag tyckte det var roligare att sitta och lyssna på radiosporten eller spela fotboll. Så jag hade inga superbetyg. Medieprogrammet var nystartat i Vimmerby, men jag kom inte in där. Jag gick handels- och administrationsprogrammet istället. Det var bra för mig. När vi hade administration fick man lära sig att skriva korrekt på ett tangentbord. Det snappade jag upp ganska snabbt och nu i efterhand har jag haft jättestor nytta av det i mitt arbete.

 

Ja, visst har man ändå nytta av saker man lärde sig i skolan, som man då inte alltid förstod varför man skulle lära sig.

 

– Precis! Och jag ska försöka pränta in i min son hur viktigt det ändå är.

 

Hur hamnade du på tidningen sen?

 

– Jag hade faktiskt prao där i 9:an, vilket var kul. När jag slutade gymnasiet hade jag ingen lust att plugga vidare. Jag gjorde lumpen först och sedan började jag jobba.

 

Vad har du för kommentar kring lumpen?

 

– En mycket bra tid. Jag skaffade många vänner och vi hade bra befäl. Så det var en bra tid. Man fick komma ifrån Frödinge och Vimmerby vilket var bra för mig. Man fick lära sig att ta ansvar. Om man har chansen ska man göra en tid i försvarsmakten, tycker jag.

 

Jag tycker att det var en bra period för att förbereda sig för arbetslivet. Jag tror många skulle ha nytta av det efter gymnasiet.

 

– Många är ju så bortskämda när de kommer dit. Sedan tror jag att det är en generationsfråga. Vi var inte så bortskämda då som de unga generationerna är nu.

 

Jag har förstått att många med dig har samma åsikt. Hur ser du på Sverige och dess invånare i stort? Är du politiskt intresserad?

 

– Jag är Socialdemokrat och det står jag för!  Det är ju så att samhället idag inte är som det varit. Det är lite slappt, om man säger så. Många är fruktansvärt egoistiska. Jag tror att sociala medier ligger mycket till grund för det. Man vill ha sina egoboosts hela tiden. Ligger det någon på gatan och mår dåligt så går sju av tio bara förbi.

 

Tror du att samhället ständigt är på väg nedåt eller går det i vågor?

 

– Jag hoppas ju att det går i cykler.

 

Jag menar, om allt blir sämre hela tiden skulle det vara en katastrof i dag. Det är det ju inte.

 

– Nej, men ta en sådan sak som ideellt arbete. Det existerar ju knappt för dem som är 20 och under. Vi föräldrar idag har ett ansvar att lära barnen att allt inte sköter sig självt. För att nå mål måste man samarbeta och lägga ner tid. För att spela fotboll, som exempel, behövs det en styrelse och medlemmar i en klubb som är villiga att lägga ner ideella timmar utan att få en krona tillbaka.

 

Det krävs väl att man under vissa perioder ger mer än man får tillbaka?

 

– Precis! Och det samhället finns ju inte riktigt idag. Människorna som lägger ner hälften av sin lediga tid på föreningslivet försvinner ju. Mycket läggs ner. Det kvittar om det är kyrkans barntimme eller f11-laget, det måste finnas folk som ställer upp. Det handlar om att ta ansvar, tycker jag. För föreningar och för bygden. Idag har folk sig själva och sin familj och hinner inget mer. Du ska sköta ditt eget istället för att lägga lite tid på en förening och för att man ska kunna ha roligt tillsammans. Det kanske utvecklar mer på sikt egentligen.

 

Ser vi för kortsiktigt i dagens samhälle? På lång sikt kommer saker vi tar för givet att försvinna.

 

– Det gör inget om några minuter försvinner varje dag till en förening. På min tid fanns det otroligt många föreningsmänniskor som jobbade för FBSK. Jag säger inte att de helt har försvunnit, men på den tiden fanns ett större engagemang. Hängivelse är något man ska respektera.

 

Absolut! Men om vi sammanfattar din uppväxt. Vad är den största skillnaden på dig då och den du är idag?

 

– Föräldraskapet är den största skillnaden. Men jag har lärt mig mycket under resans gång. Om man säger såhär; hade jag haft det självförtroendet och den framåtanda jag har idag hade jag kanske gjort helt annorlunda val i livet. Jag hade kanske stuckit från Vimmerby tidigare.

Jag har dessutom träffat många människor som jag tagit prägel av.

 

Har du tagit fasta på insikter du fått från de intervjupersoner du mött under åren?

 

– Ja, det har jag. Kanske inte för stunden, men i efterhand. Även många jag har jobbat med har präglat mig som person.

 

Kan du nämna någon speciellt person som gjort ett extra stort intryck?

 

– Det finns en handfull. Kenny Bräck har jag intervjuat. Han hade en enkel syn på livet. Han var spontan och är en sådan som kan få saker att hända. Tommy Sandlin är en annan. En oerhört kompetent ledare som var allvarligare än Kenny. Honom har jag stor respekt för.

 

”I den här regionen vet jag ingen som har ett större intresse för fotboll”

 

Som nämnt hittade Thomas sin gemenskap som 10-åring. På fotbollsplanen. Med Ragnar Styrbjörns pappa som tränare. Hans talang var inte den största, men intresset var desto större. En av de senaste årens främsta profiler i FBSK hade börjat sin resa.

 

Hur gick det till när du började spela fotboll?

 

– Det började 1987, när en av de första upplagorna, kanske den första, av Eskils Minne skulle spelas. Ulf Henningsson drog med mig som bollkalle och därigenom kom jag i kontakt med FBSK. Jag deltog i det som kallades bollek, det skedde i den förra idrottshallen i Frödinge. Den var knappt större än ditt kök.

 

Haha, jag har knappa minnen av den hallen.

 

– Iallafall så var Jörgen Johansson ledare för det. Det var mest på skoj. Vi gick vidare efter det med att bilda ett lag som spelade sjumanna.

 

Vad fanns det för profiler i det laget?

 

– Jag var en av få som gick vidare till seniorfotboll, men Daniel Johansson, bror till hockeyspelaren Erik Johansson, var med. Kåre var nog med, eller så var han med de som var äldre. Han var nog lite för bra för oss. Men Robert Ohlsson, Ragges storebror, var med.

 

Hur var Robert på planen?

 

– Han var bra. Han hade framförallt en jäkla vilja, men inte samma teknik som Ragnar. Han gick över till friidrott sedan och blev en av de bästa i Sverige på sprintdistanser i sin åldergrupp. Jag tror att han tog en medalj, eller i alla fall en framskjuten placering, i ett J-SM. Du får fråga Ragge om det där.

 

Deras pappa Roger var ju vår tränare på den tiden. En av de viktigaste ledarna för mig personligen. Han såg till att jag kom med. Mamma hade ingen bil, så han hämtade alltid mig innan träningen.

 

Vilken position hade du?

 

– Jag var målvakt. I min första match bröt jag faktiskt benet. Vi spelade mot Målilla och Stefan Lind var med minns jag.

 

Jaså, var det han som bröt benet på dig?

 

– Nej, det var det inte. Det var mitt eget fel. Jag fastnade med vänsterbenet under mig. Lite av en Brolin-skada. Men jag gjorde en räddning i samma ögonblick. Det var viktigt!

 

Hur gick det på elvamanna?

 

– Vi var väl inte särskilt bra. Det rätta intresset i laget fanns inte riktigt. Efter en halv säsong när jag var 14 fick vi dra oss ur serien. Så då tog jag ett uppehåll fram till 1993. Det var jämnårige Mange Josefsson som drog med mig till seniorträningen. Han brorsa Johan spelade och tyckte att vi kunde vara med. De ville ha mer folk på träningarna och det var populärt att få med en målvakt dessutom. Håkan Johansson var tränare det året. Det fanns riktiga profiler i det laget.

 

Såg du upp till spelarna i seniortruppen?

 

– Jo, det gjorde jag. Jag hade respekt för dem. På den tiden hade man respekt för varandra på ett annat sätt. Men om vi ska ta de som var med…

 

”Paka” var målvakt!

 

 

Bowling-Paka?

 

– Ah, visst. Han och Kennet Ingemarsson var målvakter då. Urban Gustafsson var med på den tiden. Han var fadder till mig i skolan. Så han tog ansvar för mig även senare. Det är jag tacksam för.

 

Så du blev väl mottagen?

 

– Ohja! Jag kände lite folk innan också. Kåre var med. Danne Johansson och Pelle Pettersson var med.

 

Hur var föreningen då enligt dig?

 

– Det fanns fler medlemmar då. Det fanns en huvudstyrelse och flera sektioner, som själva bedrev sin verksamhet i föreningen. Varje sektion hade hand om sin egen ekonomi. Herrarna hade sitt, ungdomarna hade sitt och skid- och löpsektionen hade sitt. Det fanns olika kommittéer också, som Ostkakekommittén och Eskils Minne-kommitén. Damklubb fanns också. Vi ändrade det sedan och nu delar ju huvudstyrelsen ut pengen. Det är så föreningar sköts idag och jag tycker att det är rätt. Föreningen var stark då och är stark nu. Det fanns kanske fler drivande krafter då, men jag tror att vi kan få tillbaka det där. Det verkar som att det finns mycket bra folk runt damlaget till exempel.

 

Har du någon förebild som föreningsmänniska?

 

– Jag kan plocka fram några som var oerhört starka ledare. De har kanske inte fått det beröm de förtjänar. Den första jag tänker på är Ulf Henningsson. Han var oerhört viktig för FBSK. Han var lojal till tusen och lade ner mer tid än vad han borde. Han gjorde det för att han gillade föreningen. Personer såg sig sedda av Uffe. Han värnade om ungdomarna. Samtidigt kunde han få saker gjorda och var väldigt driven och effektiv. Vissa tyckte att han lade sig i för mycket. Lite som Budo i VIF. Men utan Uffe hade mycket varit ogjort.

 

Urban var som sagt viktig för mig, men även för föreningen. Både på och utanför planen. Han var verbal och kom med många idéer. Han var med på andra sätt än som spelare också och gjorde mycket för fotbollen. En riktig informell ledare.

 

Sethsson är en profil som värnade om föreningen och utvecklade anläggningen. Roger Ohlsson var också viktig. Han var rättvis, men kunde säga ifrån när det behövdes.

 

Behövs det mer i samhället?

 

– Ja visst, det är för mesigt idag. Man måste kunna tåla kritik. På den tiden var det en annan jargong. Det var en slags uppfostran

 

Hade du Freddan Alexandersson som tränare?

 

– Ja, jag hade honom. Jag kan säga så här. I den här regionen vet jag ingen som har ett större intresse för fotboll.

 

Har det ibland varit ett problem att han kunnat för mycket?

 

– Han var ju fruktansvärt kunnig och kanske lite överambitiös. Alla kunde inte blidka den ambitionsnivån riktigt. Men det var en oerhört rolig tid under honom. Han var fantastisk på att sprida glädje omkring sig, det tycker jag. Han var en jättestark profil och en bra spelare innan han skadade sig. Han hade ett fruktansvärt vänsterskott.

 

Han utbildade oss bra för övrigt. Något som många tog med sig, vilket kanske glöms bort. Han var en som stod för ett modernare tänk. Han tog in oss i ett nytt sätt att se på fotboll.

 

Berätta om när du lades skorna på hyllan.

 

– Det var nog sommaren -99. Då hade jag mycket uppdrag på tidningen och var nära en anställning, vilket jag fick året efter. Jag tänkte att om jag ändå inte når allsvenskan, då kan jag ju göra något jag är bättre på. Att jag lade ner grundades nog i att jag inte hade viljan riktigt. Jag hade ett visst mått av talang, men jag utnyttjade inte den på rätt sätt. Jag gillar ju inte konditionsträning, om man säger så.

 

Vi plockar fram frågan Robin Blomberg ville ställa till dig. Varför blev det aldrig någon comeback?

 

– Haha! Jag tror han syftar på när jag skulle börja stå lite på träningarna 2011. Det var i samma veva som jag träffade min blivande fru. Vi hade ju bara en målvakt på träningarna och Robban (Nilsson) stod själv och frös på träningarna. Då hade jag lite sug. Framförallt när vädret var fint och man var i omklädningsrummet och hörde tugget. Men kärleken blev mitt liv och därför blev det aldrig någon comeback.

 

Hur vill du sammanfatta din spelarkarriär?

 

– Det var en rolig tid, men jag var ju så jäkla lat. Jag skulle tagit i lite hårdare. Om vi säger såhär; hade jag varit mer som idag då, lite mer framåt, då hade jag nog spelat fler a-lagsmatcher.

 

Vilken är din bästa match som spelare?

 

– Jag blev inkallad sent till en bortamatch i Västervik, mot dåvarande Västerviks AIS.  Mattias Ekroth var förstemålvakt då, men hade blivit sjuk. Folk körde ju hö då och det fläktade på vagnen och han blev förkyld, tror jag. Det var den sista matchen på vårsäsongen och den var viktig. Jag gjorde min bästa match där och höll nollan. Fram till övertid. Det stod 0-0. Då fick de en tvivelaktig straff dömd med sig. Jag var nära att ta den där straffen, men det slutade 0-1.

/Dick

0 Kommentarer

Administratör skrev 17 januari 2015 00:00

Intervju med Thomas "TK" Lindblom

Trots att han ännu är under de fyrtio och lämnade föreningen så sent som 2011, så vet säkert många av de yngre förmågorna i dam- och herrtruppen inte vem den före detta sportansvarige Thomas Lindblom är. Den långa historien kommer strax, men för att redan nu summera Thomas, eller ”TK” som han är känd som i FBSK-kretsar, så spelade han fotboll i FBSK fram till 22-årsåldern. Därefter föll han naturligt in i olika ledar- och styrelseuppdrag. Det uppdrag jag kommer ihåg TK bäst från är det som sportansvarig. När jag kom tillbaka till klubben 2009 hade han under ett par år försökt ta herrlaget till en ny nivå. Det värvades ganska friskt på spelarfronten, men TK lyckades även rekrytera tränare som var för sig satte sin egen unika prägel i klubben. Laget låg dock fortfarande i sexan, men TK:s slit skulle löna sig.

 

Under en kort julvisit i hemtrakterna, var den inflyttade upplänningen med Frödingehult som födelseort generös nog att bidra med sin historia. Jag var innan intervjun nervös för att Thomas skulle ta upp en incident, då jag som 19-årig nykomling svurit och skällt på honom, mitt under en match. Något jag skämdes för efteråt. Det nämndes inte officiellt som tur var, men frågan är om han delvis hade mig i åtanke när han under intervjun påpekade att dagens ungdomar inte visar samma respekt för äldre som förr. Om det stämmer kan inte jag avgöra, men uppfostran var iallafall ett av ämnena som diskuterades. Annat som kom på tal var Magnus Strömstens ovilja att skriva biografier, att rädda bollen med ett benbrott, att vinna en serie i sin frånvaro, att FBSK kunde varit ett farmarlag, samt TK:s bästa värvning. Jag och TK hade kunnat diskutera FBSK och fotboll länge till, men efter två timmar rundade vi av. Jag fick utförliga och intressanta svar på mina frågor och jag tror att TK tyckte det var kul att få sitta på den intervjuades stol, med tanke på hans yrke som journalist. Jag hoppas att det som följer efter introduktionen är tillräckligt för att göra ett FBSK-hjärta som Thomas Lindbloms rättvisa. God läsning!   

 

Namn: Thomas Lindblom(f.d. Karlsson)

Ålder: 37

Bor: Villa i Hjälsta, mellan Enköping och Uppsala

Familj: Frun Jenny och snart 3-årige sonen Arvid

Sysselsättning: Journalist på Race Magazine

 

5 Snabba:

 

Om du får välja mellan dessa efterrätter, kladdkaka eller ostkaka?

 

– Det där går i vågor. Båda kan vara gott, men jag kör på ostkaka.

 

Du har lovat frugan att storstäda, men kommer på att VM-kvartsfinalen mellan Brasilien och Argentina just har startat. Väljer du städningen eller matchen? Du hinner bara med en sak innan frugan kommer hem.

 

– Du, det där är lurigt. Det är ju svårt. Hade det varit för tio år sedan hade jag valt fotbollen sju dagar i veckan Men nu när man har perspektiv på tillvaron så hade jag nog valt städningen.

 

Vilket lag ser du helst, FBSK eller Enköpings SK?

 

– FBSK.

 

När biografin om ditt liv ska skrivas. Vill du då att ”Todden” Allvin eller Magnus Strömsten håller i pennan?

 

– Haha! Todden skulle få skriva den. Inget ont om Mange, men han skulle nog inte vara så intresserad av att göra det.

 

Du hamnar på en öde ö. Du har bara med dig en bok. Vill du att det ska vara Gulag-arkipelagen av Alexandr Solzjenitsyn eller Pippi i Söderhavet av Astrid Lindgren?

 

– Jag skulle nog ta Solzjenitsyns bok. Det tar längre tid att läsa så då har man mer att göra. Man lär sig nog mer av den också.

 

”Det krävs så mycket idag för att bli bra. Det insåg jag nog först när jag var 21.”

 

Thomas föddes 1977 och var som barn blyg och han tog inte för sig särskilt mycket. Han hade dock ett sportintresse och en talang för att skriva. De två komponenterna skulle i mångt och mycket prägla hans liv.

 

Först och främst, hur känns rollen som pappa?

 

– Det är jätteroligt! Han pratar mer och mer och förstår ju även när man pratar med honom. Det ska sägas att det var en stor omställning att bli pappa. Som för alla andra, så är det svårt att föreställa sig hur det är att bli pappa första gången. Det är ju ett nytt liv som börjar. Man brukar dela upp livet i före och efter barnen och det stämmer även för mig.       

 

Under vilka förhållanden är du uppväxt?

 

­– Jag är uppväxt i Frödingehult med mamma, pappa och lillasyster Jenny. Mormor och morfar bodde dessutom i samma hus. Att bo så många i samma hus var roligt på många sätt. Sedan var det ju stor ålderskillnad vilket medförde sina meningsskiljaktigheter, men det var inga större problem. Jag hade en bra uppväxt.

 

Så du ser det inte som negativt att bo och leva i större grupper?

 

– Nej, det tycker jag inte. Men visst, i dagens samhälle kanske det inte funkar.

 

Handlar inte det om ideal och förutfattade meningar för vår samtid egentligen?

 

– Jo, det funkade ju då. Man lärde sig att ta eget ansvar och respektera varandra.

 

Fortsätt med din uppväxt.

 

– Pappa gick sedan bort i cancer 1986, vilket var tufft. Jag var bara 8 år och det satte sina spår. Det känner jag av än idag. Jag kommer aldrig kunna släppa det helt.

 

Min mamma Solvig är min stora hjälte i livet. Efter pappas död så fostrade hon två små barn, plus att hon tog hand om sina egna föräldrar som brottades med sjukdomar. Jag tror ingen utomstående riktig förstod vilket hårt arbete hon lade ner. Trots att vi levde under knappa förhållanden, så upplevde vi aldrig att vi saknade något. Hon är värd all respekt.

 

Vi bodde i Frödingehult fram till 1990, då flyttade vi till Frödinge. Mormor hade gått bort, men morfar levde kvar i Frödingehult.

 

Hur var du som barn?

 

– Jag var väldigt blyg. Blyg och tyst och snäll, skulle jag säga. Det var först under högstadietiden som jag växte på mig och blev lite tuffare. Det blev automatiskt så när man var inne i tonåren. Jag har samtidigt mycket att tacka idrotten för vem jag har blivit. Ville man vara med så skulle man ta plats, lite i alla fall.

 

Var idrotten ditt största intresse?

 

– Ja, det var det! Från tioårsåldern och framåt. Innan var jag intresserad av traktorer, mest på grund av var jag bodde. Jag minns att jag i tidigskolålder skrev att jag ville bli bonde, men det intresset försvann ganska snabbt.

 

Så lantbrukaren i dig finns inte kvar?

 

– Haha nej, men jag gillar fortfarande livet på landet. Det är lugnt och skönt.

 

Men i alla fall, idrotten har betytt mycket. Jag ska inte säga att det var min räddning, men det har varit ett stöd för vem jag senare blivit.

 

Hade du varit annorlunda som person utan idrotten?

 

– Ja, det hade jag varit. Jag hade inte varit lika utåtriktad som jag är idag. Jag tror att många hittar sin plats i idrotten.

 

Hade du några drömmar som tonåring?

 

– Det fanns nog alltid i mitt huvud att jag ville bli journalist. Det kanske inte fanns direkt, men senare i alla fall. Sedan ville jag självklart bli bra i sport. Det hade jag inte den riktiga superviljan för att bli dock. När man gick i nionde klass och man tänkte att man skulle bli bra på det och det, då hade man redan missat två år av förberedelse. Det krävs så mycket idag för att bli bra. Alla förstår nog inte det. Det insåg jag nog först när jag var 21, haha. Då tänkte jag ”ska jag hålla på med det här och spela B-lagsmatcher och kanske några A-lagsmatcher i 10 år till? Nej!”. Då arbetade jag mycket på Vimmerby Tidning och brann för det dessutom.

 

Har du alltid haft intresse för att skriva?

 

– Ja, det har jag fått se i efterhand. När jag gick på Frödinge Skola skrev vi dagbok. Vi skulle skriva något varje dag. Jag började med att skriva kort om vardagliga saker som att jag åt mat eller lekte med någon. Sedan följde alltid ett matchreferat. Jag såg någon match på TV som jag skrev om. Jag vill inte skryta, men jag skrev ganska hyfsat för att vara 10 år. Jag tänkte väl inte då att det skulle vara grammatiskt korrekt och så, men jag har alltid haft lätt för mig när det gäller svenska och att hitta på historier, så det blev bra av sig självt.

 

Vad valde du för inriktning på gymnasiet?

 

– Jag gick inte in för skolan direkt under högstadiet. Jag tyckte det var roligare att sitta och lyssna på radiosporten eller spela fotboll. Så jag hade inga superbetyg. Medieprogrammet var nystartat i Vimmerby, men jag kom inte in där. Jag gick handels- och administrationsprogrammet istället. Det var bra för mig. När vi hade administration fick man lära sig att skriva korrekt på ett tangentbord. Det snappade jag upp ganska snabbt och nu i efterhand har jag haft jättestor nytta av det i mitt arbete.

 

Ja, visst har man ändå nytta av saker man lärde sig i skolan, som man då inte alltid förstod varför man skulle lära sig.

 

– Precis! Och jag ska försöka pränta in i min son hur viktigt det ändå är.

 

Hur hamnade du på tidningen sen?

 

– Jag hade faktiskt prao där i 9:an, vilket var kul. När jag slutade gymnasiet hade jag ingen lust att plugga vidare. Jag gjorde lumpen först och sedan började jag jobba.

 

Vad har du för kommentar kring lumpen?

 

– En mycket bra tid. Jag skaffade många vänner och vi hade bra befäl. Så det var en bra tid. Man fick komma ifrån Frödinge och Vimmerby vilket var bra för mig. Man fick lära sig att ta ansvar. Om man har chansen ska man göra en tid i försvarsmakten, tycker jag.

 

Jag tycker att det var en bra period för att förbereda sig för arbetslivet. Jag tror många skulle ha nytta av det efter gymnasiet.

 

– Många är ju så bortskämda när de kommer dit. Sedan tror jag att det är en generationsfråga. Vi var inte så bortskämda då som de unga generationerna är nu.

 

Jag har förstått att många med dig har samma åsikt. Hur ser du på Sverige och dess invånare i stort? Är du politiskt intresserad?

 

– Jag är Socialdemokrat och det står jag för!  Det är ju så att samhället idag inte är som det varit. Det är lite slappt, om man säger så. Många är fruktansvärt egoistiska. Jag tror att sociala medier ligger mycket till grund för det. Man vill ha sina egoboosts hela tiden. Ligger det någon på gatan och mår dåligt så går sju av tio bara förbi.

 

Tror du att samhället ständigt är på väg nedåt eller går det i vågor?

 

– Jag hoppas ju att det går i cykler.

 

Jag menar, om allt blir sämre hela tiden skulle det vara en katastrof i dag. Det är det ju inte.

 

– Nej, men ta en sådan sak som ideellt arbete. Det existerar ju knappt för dem som är 20 och under. Vi föräldrar idag har ett ansvar att lära barnen att allt inte sköter sig självt. För att nå mål måste man samarbeta och lägga ner tid. För att spela fotboll, som exempel, behövs det en styrelse och medlemmar i en klubb som är villiga att lägga ner ideella timmar utan att få en krona tillbaka.

 

Det krävs väl att man under vissa perioder ger mer än man får tillbaka?

 

– Precis! Och det samhället finns ju inte riktigt idag. Människorna som lägger ner hälften av sin lediga tid på föreningslivet försvinner ju. Mycket läggs ner. Det kvittar om det är kyrkans barntimme eller f11-laget, det måste finnas folk som ställer upp. Det handlar om att ta ansvar, tycker jag. För föreningar och för bygden. Idag har folk sig själva och sin familj och hinner inget mer. Du ska sköta ditt eget istället för att lägga lite tid på en förening och för att man ska kunna ha roligt tillsammans. Det kanske utvecklar mer på sikt egentligen.

 

Ser vi för kortsiktigt i dagens samhälle? På lång sikt kommer saker vi tar för givet att försvinna.

 

– Det gör inget om några minuter försvinner varje dag till en förening. På min tid fanns det otroligt många föreningsmänniskor som jobbade för FBSK. Jag säger inte att de helt har försvunnit, men på den tiden fanns ett större engagemang. Hängivelse är något man ska respektera.

 

Absolut! Men om vi sammanfattar din uppväxt. Vad är den största skillnaden på dig då och den du är idag?

 

– Föräldraskapet är den största skillnaden. Men jag har lärt mig mycket under resans gång. Om man säger såhär; hade jag haft det självförtroendet och den framåtanda jag har idag hade jag kanske gjort helt annorlunda val i livet. Jag hade kanske stuckit från Vimmerby tidigare.

Jag har dessutom träffat många människor som jag tagit prägel av.

 

Har du tagit fasta på insikter du fått från de intervjupersoner du mött under åren?

 

– Ja, det har jag. Kanske inte för stunden, men i efterhand. Även många jag har jobbat med har präglat mig som person.

 

Kan du nämna någon speciellt person som gjort ett extra stort intryck?

 

– Det finns en handfull. Kenny Bräck har jag intervjuat. Han hade en enkel syn på livet. Han var spontan och är en sådan som kan få saker att hända. Tommy Sandlin är en annan. En oerhört kompetent ledare som var allvarligare än Kenny. Honom har jag stor respekt för.

 

”I den här regionen vet jag ingen som har ett större intresse för fotboll”

 

Som nämnt hittade Thomas sin gemenskap som 10-åring. På fotbollsplanen. Med Ragnar Styrbjörns pappa som tränare. Hans talang var inte den största, men intresset var desto större. En av de senaste årens främsta profiler i FBSK hade börjat sin resa.

 

Hur gick det till när du började spela fotboll?

 

– Det började 1987, när en av de första upplagorna, kanske den första, av Eskils Minne skulle spelas. Ulf Henningsson drog med mig som bollkalle och därigenom kom jag i kontakt med FBSK. Jag deltog i det som kallades bollek, det skedde i den förra idrottshallen i Frödinge. Den var knappt större än ditt kök.

 

Haha, jag har knappa minnen av den hallen.

 

– Iallafall så var Jörgen Johansson ledare för det. Det var mest på skoj. Vi gick vidare efter det med att bilda ett lag som spelade sjumanna.

 

Vad fanns det för profiler i det laget?

 

– Jag var en av få som gick vidare till seniorfotboll, men Daniel Johansson, bror till hockeyspelaren Erik Johansson, var med. Kåre var nog med, eller så var han med de som var äldre. Han var nog lite för bra för oss. Men Robert Ohlsson, Ragges storebror, var med.

 

Hur var Robert på planen?

 

– Han var bra. Han hade framförallt en jäkla vilja, men inte samma teknik som Ragnar. Han gick över till friidrott sedan och blev en av de bästa i Sverige på sprintdistanser i sin åldergrupp. Jag tror att han tog en medalj, eller i alla fall en framskjuten placering, i ett J-SM. Du får fråga Ragge om det där.

 

Deras pappa Roger var ju vår tränare på den tiden. En av de viktigaste ledarna för mig personligen. Han såg till att jag kom med. Mamma hade ingen bil, så han hämtade alltid mig innan träningen.

 

Vilken position hade du?

 

– Jag var målvakt. I min första match bröt jag faktiskt benet. Vi spelade mot Målilla och Stefan Lind var med minns jag.

 

Jaså, var det han som bröt benet på dig?

 

– Nej, det var det inte. Det var mitt eget fel. Jag fastnade med vänsterbenet under mig. Lite av en Brolin-skada. Men jag gjorde en räddning i samma ögonblick. Det var viktigt!

 

Hur gick det på elvamanna?

 

– Vi var väl inte särskilt bra. Det rätta intresset i laget fanns inte riktigt. Efter en halv säsong när jag var 14 fick vi dra oss ur serien. Så då tog jag ett uppehåll fram till 1993. Det var jämnårige Mange Josefsson som drog med mig till seniorträningen. Han brorsa Johan spelade och tyckte att vi kunde vara med. De ville ha mer folk på träningarna och det var populärt att få med en målvakt dessutom. Håkan Johansson var tränare det året. Det fanns riktiga profiler i det laget.

 

Såg du upp till spelarna i seniortruppen?

 

– Jo, det gjorde jag. Jag hade respekt för dem. På den tiden hade man respekt för varandra på ett annat sätt. Men om vi ska ta de som var med…

 

”Paka” var målvakt!

 

 

Bowling-Paka?

 

– Ah, visst. Han och Kennet Ingemarsson var målvakter då. Urban Gustafsson var med på den tiden. Han var fadder till mig i skolan. Så han tog ansvar för mig även senare. Det är jag tacksam för.

 

Så du blev väl mottagen?

 

– Ohja! Jag kände lite folk innan också. Kåre var med. Danne Johansson och Pelle Pettersson var med.

 

Hur var föreningen då enligt dig?

 

– Det fanns fler medlemmar då. Det fanns en huvudstyrelse och flera sektioner, som själva bedrev sin verksamhet i föreningen. Varje sektion hade hand om sin egen ekonomi. Herrarna hade sitt, ungdomarna hade sitt och skid- och löpsektionen hade sitt. Det fanns olika kommittéer också, som Ostkakekommittén och Eskils Minne-kommitén. Damklubb fanns också. Vi ändrade det sedan och nu delar ju huvudstyrelsen ut pengen. Det är så föreningar sköts idag och jag tycker att det är rätt. Föreningen var stark då och är stark nu. Det fanns kanske fler drivande krafter då, men jag tror att vi kan få tillbaka det där. Det verkar som att det finns mycket bra folk runt damlaget till exempel.

 

Har du någon förebild som föreningsmänniska?

 

– Jag kan plocka fram några som var oerhört starka ledare. De har kanske inte fått det beröm de förtjänar. Den första jag tänker på är Ulf Henningsson. Han var oerhört viktig för FBSK. Han var lojal till tusen och lade ner mer tid än vad han borde. Han gjorde det för att han gillade föreningen. Personer såg sig sedda av Uffe. Han värnade om ungdomarna. Samtidigt kunde han få saker gjorda och var väldigt driven och effektiv. Vissa tyckte att han lade sig i för mycket. Lite som Budo i VIF. Men utan Uffe hade mycket varit ogjort.

 

Urban var som sagt viktig för mig, men även för föreningen. Både på och utanför planen. Han var verbal och kom med många idéer. Han var med på andra sätt än som spelare också och gjorde mycket för fotbollen. En riktig informell ledare.

 

Sethsson är en profil som värnade om föreningen och utvecklade anläggningen. Roger Ohlsson var också viktig. Han var rättvis, men kunde säga ifrån när det behövdes.

 

Behövs det mer i samhället?

 

– Ja visst, det är för mesigt idag. Man måste kunna tåla kritik. På den tiden var det en annan jargong. Det var en slags uppfostran

 

Hade du Freddan Alexandersson som tränare?

 

– Ja, jag hade honom. Jag kan säga så här. I den här regionen vet jag ingen som har ett större intresse för fotboll.

 

Har det ibland varit ett problem att han kunnat för mycket?

 

– Han var ju fruktansvärt kunnig och kanske lite överambitiös. Alla kunde inte blidka den ambitionsnivån riktigt. Men det var en oerhört rolig tid under honom. Han var fantastisk på att sprida glädje omkring sig, det tycker jag. Han var en jättestark profil och en bra spelare innan han skadade sig. Han hade ett fruktansvärt vänsterskott.

 

Han utbildade oss bra för övrigt. Något som många tog med sig, vilket kanske glöms bort. Han var en som stod för ett modernare tänk. Han tog in oss i ett nytt sätt att se på fotboll.

 

Berätta om när du lades skorna på hyllan.

 

– Det var nog sommaren -99. Då hade jag mycket uppdrag på tidningen och var nära en anställning, vilket jag fick året efter. Jag tänkte att om jag ändå inte når allsvenskan, då kan jag ju göra något jag är bättre på. Att jag lade ner grundades nog i att jag inte hade viljan riktigt. Jag hade ett visst mått av talang, men jag utnyttjade inte den på rätt sätt. Jag gillar ju inte konditionsträning, om man säger så.

 

Vi plockar fram frågan Robin Blomberg ville ställa till dig. Varför blev det aldrig någon comeback?

 

– Haha! Jag tror han syftar på när jag skulle börja stå lite på träningarna 2011. Det var i samma veva som jag träffade min blivande fru. Vi hade ju bara en målvakt på träningarna och Robban (Nilsson) stod själv och frös på träningarna. Då hade jag lite sug. Framförallt när vädret var fint och man var i omklädningsrummet och hörde tugget. Men kärleken blev mitt liv och därför blev det aldrig någon comeback.

 

Hur vill du sammanfatta din spelarkarriär?

 

– Det var en rolig tid, men jag var ju så jäkla lat. Jag skulle tagit i lite hårdare. Om vi säger såhär; hade jag varit mer som idag då, lite mer framåt, då hade jag nog spelat fler a-lagsmatcher.

 

Vilken är din bästa match som spelare?

 

– Jag blev inkallad sent till en bortamatch i Västervik, mot dåvarande Västerviks AIS.  Mattias Ekroth var förstemålvakt då, men hade blivit sjuk. Folk körde ju hö då och det fläktade på vagnen och han blev förkyld, tror jag. Det var den sista matchen på vårsäsongen och den var viktig. Jag gjorde min bästa match där och höll nollan. Fram till övertid. Det stod 0-0. Då fick de en tvivelaktig straff dömd med sig. Jag var nära att ta den där straffen, men det slutade 0-1.

/Dick

0 Kommentarer

Administratör skrev 17 januari 2015 00:00

Intervju med Thomas "TK" Lindblom

Trots att han ännu är under de fyrtio och lämnade föreningen så sent som 2011, så vet säkert många av de yngre förmågorna i dam- och herrtruppen inte vem den före detta sportansvarige Thomas Lindblom är. Den långa historien kommer strax, men för att redan nu summera Thomas, eller ”TK” som han är känd som i FBSK-kretsar, så spelade han fotboll i FBSK fram till 22-årsåldern. Därefter föll han naturligt in i olika ledar- och styrelseuppdrag. Det uppdrag jag kommer ihåg TK bäst från är det som sportansvarig. När jag kom tillbaka till klubben 2009 hade han under ett par år försökt ta herrlaget till en ny nivå. Det värvades ganska friskt på spelarfronten, men TK lyckades även rekrytera tränare som var för sig satte sin egen unika prägel i klubben. Laget låg dock fortfarande i sexan, men TK:s slit skulle löna sig.

 

Under en kort julvisit i hemtrakterna, var den inflyttade upplänningen med Frödingehult som födelseort generös nog att bidra med sin historia. Jag var innan intervjun nervös för att Thomas skulle ta upp en incident, då jag som 19-årig nykomling svurit och skällt på honom, mitt under en match. Något jag skämdes för efteråt. Det nämndes inte officiellt som tur var, men frågan är om han delvis hade mig i åtanke när han under intervjun påpekade att dagens ungdomar inte visar samma respekt för äldre som förr. Om det stämmer kan inte jag avgöra, men uppfostran var iallafall ett av ämnena som diskuterades. Annat som kom på tal var Magnus Strömstens ovilja att skriva biografier, att rädda bollen med ett benbrott, att vinna en serie i sin frånvaro, att FBSK kunde varit ett farmarlag, samt TK:s bästa värvning. Jag och TK hade kunnat diskutera FBSK och fotboll länge till, men efter två timmar rundade vi av. Jag fick utförliga och intressanta svar på mina frågor och jag tror att TK tyckte det var kul att få sitta på den intervjuades stol, med tanke på hans yrke som journalist. Jag hoppas att det som följer efter introduktionen är tillräckligt för att göra ett FBSK-hjärta som Thomas Lindbloms rättvisa. God läsning!   

 

Namn: Thomas Lindblom(f.d. Karlsson)

Ålder: 37

Bor: Villa i Hjälsta, mellan Enköping och Uppsala

Familj: Frun Jenny och snart 3-årige sonen Arvid

Sysselsättning: Journalist på Race Magazine

 

5 Snabba:

 

Om du får välja mellan dessa efterrätter, kladdkaka eller ostkaka?

 

– Det där går i vågor. Båda kan vara gott, men jag kör på ostkaka.

 

Du har lovat frugan att storstäda, men kommer på att VM-kvartsfinalen mellan Brasilien och Argentina just har startat. Väljer du städningen eller matchen? Du hinner bara med en sak innan frugan kommer hem.

 

– Du, det där är lurigt. Det är ju svårt. Hade det varit för tio år sedan hade jag valt fotbollen sju dagar i veckan Men nu när man har perspektiv på tillvaron så hade jag nog valt städningen.

 

Vilket lag ser du helst, FBSK eller Enköpings SK?

 

– FBSK.

 

När biografin om ditt liv ska skrivas. Vill du då att ”Todden” Allvin eller Magnus Strömsten håller i pennan?

 

– Haha! Todden skulle få skriva den. Inget ont om Mange, men han skulle nog inte vara så intresserad av att göra det.

 

Du hamnar på en öde ö. Du har bara med dig en bok. Vill du att det ska vara Gulag-arkipelagen av Alexandr Solzjenitsyn eller Pippi i Söderhavet av Astrid Lindgren?

 

– Jag skulle nog ta Solzjenitsyns bok. Det tar längre tid att läsa så då har man mer att göra. Man lär sig nog mer av den också.

 

”Det krävs så mycket idag för att bli bra. Det insåg jag nog först när jag var 21.”

 

Thomas föddes 1977 och var som barn blyg och han tog inte för sig särskilt mycket. Han hade dock ett sportintresse och en talang för att skriva. De två komponenterna skulle i mångt och mycket prägla hans liv.

 

Först och främst, hur känns rollen som pappa?

 

– Det är jätteroligt! Han pratar mer och mer och förstår ju även när man pratar med honom. Det ska sägas att det var en stor omställning att bli pappa. Som för alla andra, så är det svårt att föreställa sig hur det är att bli pappa första gången. Det är ju ett nytt liv som börjar. Man brukar dela upp livet i före och efter barnen och det stämmer även för mig.       

 

Under vilka förhållanden är du uppväxt?

 

­– Jag är uppväxt i Frödingehult med mamma, pappa och lillasyster Jenny. Mormor och morfar bodde dessutom i samma hus. Att bo så många i samma hus var roligt på många sätt. Sedan var det ju stor ålderskillnad vilket medförde sina meningsskiljaktigheter, men det var inga större problem. Jag hade en bra uppväxt.

 

Så du ser det inte som negativt att bo och leva i större grupper?

 

– Nej, det tycker jag inte. Men visst, i dagens samhälle kanske det inte funkar.

 

Handlar inte det om ideal och förutfattade meningar för vår samtid egentligen?

 

– Jo, det funkade ju då. Man lärde sig att ta eget ansvar och respektera varandra.

 

Fortsätt med din uppväxt.

 

– Pappa gick sedan bort i cancer 1986, vilket var tufft. Jag var bara 8 år och det satte sina spår. Det känner jag av än idag. Jag kommer aldrig kunna släppa det helt.

 

Min mamma Solvig är min stora hjälte i livet. Efter pappas död så fostrade hon två små barn, plus att hon tog hand om sina egna föräldrar som brottades med sjukdomar. Jag tror ingen utomstående riktig förstod vilket hårt arbete hon lade ner. Trots att vi levde under knappa förhållanden, så upplevde vi aldrig att vi saknade något. Hon är värd all respekt.

 

Vi bodde i Frödingehult fram till 1990, då flyttade vi till Frödinge. Mormor hade gått bort, men morfar levde kvar i Frödingehult.

 

Hur var du som barn?

 

– Jag var väldigt blyg. Blyg och tyst och snäll, skulle jag säga. Det var först under högstadietiden som jag växte på mig och blev lite tuffare. Det blev automatiskt så när man var inne i tonåren. Jag har samtidigt mycket att tacka idrotten för vem jag har blivit. Ville man vara med så skulle man ta plats, lite i alla fall.

 

Var idrotten ditt största intresse?

 

– Ja, det var det! Från tioårsåldern och framåt. Innan var jag intresserad av traktorer, mest på grund av var jag bodde. Jag minns att jag i tidigskolålder skrev att jag ville bli bonde, men det intresset försvann ganska snabbt.

 

Så lantbrukaren i dig finns inte kvar?

 

– Haha nej, men jag gillar fortfarande livet på landet. Det är lugnt och skönt.

 

Men i alla fall, idrotten har betytt mycket. Jag ska inte säga att det var min räddning, men det har varit ett stöd för vem jag senare blivit.

 

Hade du varit annorlunda som person utan idrotten?

 

– Ja, det hade jag varit. Jag hade inte varit lika utåtriktad som jag är idag. Jag tror att många hittar sin plats i idrotten.

 

Hade du några drömmar som tonåring?

 

– Det fanns nog alltid i mitt huvud att jag ville bli journalist. Det kanske inte fanns direkt, men senare i alla fall. Sedan ville jag självklart bli bra i sport. Det hade jag inte den riktiga superviljan för att bli dock. När man gick i nionde klass och man tänkte att man skulle bli bra på det och det, då hade man redan missat två år av förberedelse. Det krävs så mycket idag för att bli bra. Alla förstår nog inte det. Det insåg jag nog först när jag var 21, haha. Då tänkte jag ”ska jag hålla på med det här och spela B-lagsmatcher och kanske några A-lagsmatcher i 10 år till? Nej!”. Då arbetade jag mycket på Vimmerby Tidning och brann för det dessutom.

 

Har du alltid haft intresse för att skriva?

 

– Ja, det har jag fått se i efterhand. När jag gick på Frödinge Skola skrev vi dagbok. Vi skulle skriva något varje dag. Jag började med att skriva kort om vardagliga saker som att jag åt mat eller lekte med någon. Sedan följde alltid ett matchreferat. Jag såg någon match på TV som jag skrev om. Jag vill inte skryta, men jag skrev ganska hyfsat för att vara 10 år. Jag tänkte väl inte då att det skulle vara grammatiskt korrekt och så, men jag har alltid haft lätt för mig när det gäller svenska och att hitta på historier, så det blev bra av sig självt.

 

Vad valde du för inriktning på gymnasiet?

 

– Jag gick inte in för skolan direkt under högstadiet. Jag tyckte det var roligare att sitta och lyssna på radiosporten eller spela fotboll. Så jag hade inga superbetyg. Medieprogrammet var nystartat i Vimmerby, men jag kom inte in där. Jag gick handels- och administrationsprogrammet istället. Det var bra för mig. När vi hade administration fick man lära sig att skriva korrekt på ett tangentbord. Det snappade jag upp ganska snabbt och nu i efterhand har jag haft jättestor nytta av det i mitt arbete.

 

Ja, visst har man ändå nytta av saker man lärde sig i skolan, som man då inte alltid förstod varför man skulle lära sig.

 

– Precis! Och jag ska försöka pränta in i min son hur viktigt det ändå är.

 

Hur hamnade du på tidningen sen?

 

– Jag hade faktiskt prao där i 9:an, vilket var kul. När jag slutade gymnasiet hade jag ingen lust att plugga vidare. Jag gjorde lumpen först och sedan började jag jobba.

 

Vad har du för kommentar kring lumpen?

 

– En mycket bra tid. Jag skaffade många vänner och vi hade bra befäl. Så det var en bra tid. Man fick komma ifrån Frödinge och Vimmerby vilket var bra för mig. Man fick lära sig att ta ansvar. Om man har chansen ska man göra en tid i försvarsmakten, tycker jag.

 

Jag tycker att det var en bra period för att förbereda sig för arbetslivet. Jag tror många skulle ha nytta av det efter gymnasiet.

 

– Många är ju så bortskämda när de kommer dit. Sedan tror jag att det är en generationsfråga. Vi var inte så bortskämda då som de unga generationerna är nu.

 

Jag har förstått att många med dig har samma åsikt. Hur ser du på Sverige och dess invånare i stort? Är du politiskt intresserad?

 

– Jag är Socialdemokrat och det står jag för!  Det är ju så att samhället idag inte är som det varit. Det är lite slappt, om man säger så. Många är fruktansvärt egoistiska. Jag tror att sociala medier ligger mycket till grund för det. Man vill ha sina egoboosts hela tiden. Ligger det någon på gatan och mår dåligt så går sju av tio bara förbi.

 

Tror du att samhället ständigt är på väg nedåt eller går det i vågor?

 

– Jag hoppas ju att det går i cykler.

 

Jag menar, om allt blir sämre hela tiden skulle det vara en katastrof i dag. Det är det ju inte.

 

– Nej, men ta en sådan sak som ideellt arbete. Det existerar ju knappt för dem som är 20 och under. Vi föräldrar idag har ett ansvar att lära barnen att allt inte sköter sig självt. För att nå mål måste man samarbeta och lägga ner tid. För att spela fotboll, som exempel, behövs det en styrelse och medlemmar i en klubb som är villiga att lägga ner ideella timmar utan att få en krona tillbaka.

 

Det krävs väl att man under vissa perioder ger mer än man får tillbaka?

 

– Precis! Och det samhället finns ju inte riktigt idag. Människorna som lägger ner hälften av sin lediga tid på föreningslivet försvinner ju. Mycket läggs ner. Det kvittar om det är kyrkans barntimme eller f11-laget, det måste finnas folk som ställer upp. Det handlar om att ta ansvar, tycker jag. För föreningar och för bygden. Idag har folk sig själva och sin familj och hinner inget mer. Du ska sköta ditt eget istället för att lägga lite tid på en förening och för att man ska kunna ha roligt tillsammans. Det kanske utvecklar mer på sikt egentligen.

 

Ser vi för kortsiktigt i dagens samhälle? På lång sikt kommer saker vi tar för givet att försvinna.

 

– Det gör inget om några minuter försvinner varje dag till en förening. På min tid fanns det otroligt många föreningsmänniskor som jobbade för FBSK. Jag säger inte att de helt har försvunnit, men på den tiden fanns ett större engagemang. Hängivelse är något man ska respektera.

 

Absolut! Men om vi sammanfattar din uppväxt. Vad är den största skillnaden på dig då och den du är idag?

 

– Föräldraskapet är den största skillnaden. Men jag har lärt mig mycket under resans gång. Om man säger såhär; hade jag haft det självförtroendet och den framåtanda jag har idag hade jag kanske gjort helt annorlunda val i livet. Jag hade kanske stuckit från Vimmerby tidigare.

Jag har dessutom träffat många människor som jag tagit prägel av.

 

Har du tagit fasta på insikter du fått från de intervjupersoner du mött under åren?

 

– Ja, det har jag. Kanske inte för stunden, men i efterhand. Även många jag har jobbat med har präglat mig som person.

 

Kan du nämna någon speciellt person som gjort ett extra stort intryck?

 

– Det finns en handfull. Kenny Bräck har jag intervjuat. Han hade en enkel syn på livet. Han var spontan och är en sådan som kan få saker att hända. Tommy Sandlin är en annan. En oerhört kompetent ledare som var allvarligare än Kenny. Honom har jag stor respekt för.

 

”I den här regionen vet jag ingen som har ett större intresse för fotboll”

 

Som nämnt hittade Thomas sin gemenskap som 10-åring. På fotbollsplanen. Med Ragnar Styrbjörns pappa som tränare. Hans talang var inte den största, men intresset var desto större. En av de senaste årens främsta profiler i FBSK hade börjat sin resa.

 

Hur gick det till när du började spela fotboll?

 

– Det började 1987, när en av de första upplagorna, kanske den första, av Eskils Minne skulle spelas. Ulf Henningsson drog med mig som bollkalle och därigenom kom jag i kontakt med FBSK. Jag deltog i det som kallades bollek, det skedde i den förra idrottshallen i Frödinge. Den var knappt större än ditt kök.

 

Haha, jag har knappa minnen av den hallen.

 

– Iallafall så var Jörgen Johansson ledare för det. Det var mest på skoj. Vi gick vidare efter det med att bilda ett lag som spelade sjumanna.

 

Vad fanns det för profiler i det laget?

 

– Jag var en av få som gick vidare till seniorfotboll, men Daniel Johansson, bror till hockeyspelaren Erik Johansson, var med. Kåre var nog med, eller så var han med de som var äldre. Han var nog lite för bra för oss. Men Robert Ohlsson, Ragges storebror, var med.

 

Hur var Robert på planen?

 

– Han var bra. Han hade framförallt en jäkla vilja, men inte samma teknik som Ragnar. Han gick över till friidrott sedan och blev en av de bästa i Sverige på sprintdistanser i sin åldergrupp. Jag tror att han tog en medalj, eller i alla fall en framskjuten placering, i ett J-SM. Du får fråga Ragge om det där.

 

Deras pappa Roger var ju vår tränare på den tiden. En av de viktigaste ledarna för mig personligen. Han såg till att jag kom med. Mamma hade ingen bil, så han hämtade alltid mig innan träningen.

 

Vilken position hade du?

 

– Jag var målvakt. I min första match bröt jag faktiskt benet. Vi spelade mot Målilla och Stefan Lind var med minns jag.

 

Jaså, var det han som bröt benet på dig?

 

– Nej, det var det inte. Det var mitt eget fel. Jag fastnade med vänsterbenet under mig. Lite av en Brolin-skada. Men jag gjorde en räddning i samma ögonblick. Det var viktigt!

 

Hur gick det på elvamanna?

 

– Vi var väl inte särskilt bra. Det rätta intresset i laget fanns inte riktigt. Efter en halv säsong när jag var 14 fick vi dra oss ur serien. Så då tog jag ett uppehåll fram till 1993. Det var jämnårige Mange Josefsson som drog med mig till seniorträningen. Han brorsa Johan spelade och tyckte att vi kunde vara med. De ville ha mer folk på träningarna och det var populärt att få med en målvakt dessutom. Håkan Johansson var tränare det året. Det fanns riktiga profiler i det laget.

 

Såg du upp till spelarna i seniortruppen?

 

– Jo, det gjorde jag. Jag hade respekt för dem. På den tiden hade man respekt för varandra på ett annat sätt. Men om vi ska ta de som var med…

 

”Paka” var målvakt!

 

 

Bowling-Paka?

 

– Ah, visst. Han och Kennet Ingemarsson var målvakter då. Urban Gustafsson var med på den tiden. Han var fadder till mig i skolan. Så han tog ansvar för mig även senare. Det är jag tacksam för.

 

Så du blev väl mottagen?

 

– Ohja! Jag kände lite folk innan också. Kåre var med. Danne Johansson och Pelle Pettersson var med.

 

Hur var föreningen då enligt dig?

 

– Det fanns fler medlemmar då. Det fanns en huvudstyrelse och flera sektioner, som själva bedrev sin verksamhet i föreningen. Varje sektion hade hand om sin egen ekonomi. Herrarna hade sitt, ungdomarna hade sitt och skid- och löpsektionen hade sitt. Det fanns olika kommittéer också, som Ostkakekommittén och Eskils Minne-kommitén. Damklubb fanns också. Vi ändrade det sedan och nu delar ju huvudstyrelsen ut pengen. Det är så föreningar sköts idag och jag tycker att det är rätt. Föreningen var stark då och är stark nu. Det fanns kanske fler drivande krafter då, men jag tror att vi kan få tillbaka det där. Det verkar som att det finns mycket bra folk runt damlaget till exempel.

 

Har du någon förebild som föreningsmänniska?

 

– Jag kan plocka fram några som var oerhört starka ledare. De har kanske inte fått det beröm de förtjänar. Den första jag tänker på är Ulf Henningsson. Han var oerhört viktig för FBSK. Han var lojal till tusen och lade ner mer tid än vad han borde. Han gjorde det för att han gillade föreningen. Personer såg sig sedda av Uffe. Han värnade om ungdomarna. Samtidigt kunde han få saker gjorda och var väldigt driven och effektiv. Vissa tyckte att han lade sig i för mycket. Lite som Budo i VIF. Men utan Uffe hade mycket varit ogjort.

 

Urban var som sagt viktig för mig, men även för föreningen. Både på och utanför planen. Han var verbal och kom med många idéer. Han var med på andra sätt än som spelare också och gjorde mycket för fotbollen. En riktig informell ledare.

 

Sethsson är en profil som värnade om föreningen och utvecklade anläggningen. Roger Ohlsson var också viktig. Han var rättvis, men kunde säga ifrån när det behövdes.

 

Behövs det mer i samhället?

 

– Ja visst, det är för mesigt idag. Man måste kunna tåla kritik. På den tiden var det en annan jargong. Det var en slags uppfostran

 

Hade du Freddan Alexandersson som tränare?

 

– Ja, jag hade honom. Jag kan säga så här. I den här regionen vet jag ingen som har ett större intresse för fotboll.

 

Har det ibland varit ett problem att han kunnat för mycket?

 

– Han var ju fruktansvärt kunnig och kanske lite överambitiös. Alla kunde inte blidka den ambitionsnivån riktigt. Men det var en oerhört rolig tid under honom. Han var fantastisk på att sprida glädje omkring sig, det tycker jag. Han var en jättestark profil och en bra spelare innan han skadade sig. Han hade ett fruktansvärt vänsterskott.

 

Han utbildade oss bra för övrigt. Något som många tog med sig, vilket kanske glöms bort. Han var en som stod för ett modernare tänk. Han tog in oss i ett nytt sätt att se på fotboll.

 

Berätta om när du lades skorna på hyllan.

 

– Det var nog sommaren -99. Då hade jag mycket uppdrag på tidningen och var nära en anställning, vilket jag fick året efter. Jag tänkte att om jag ändå inte når allsvenskan, då kan jag ju göra något jag är bättre på. Att jag lade ner grundades nog i att jag inte hade viljan riktigt. Jag hade ett visst mått av talang, men jag utnyttjade inte den på rätt sätt. Jag gillar ju inte konditionsträning, om man säger så.

 

Vi plockar fram frågan Robin Blomberg ville ställa till dig. Varför blev det aldrig någon comeback?

 

– Haha! Jag tror han syftar på när jag skulle börja stå lite på träningarna 2011. Det var i samma veva som jag träffade min blivande fru. Vi hade ju bara en målvakt på träningarna och Robban (Nilsson) stod själv och frös på träningarna. Då hade jag lite sug. Framförallt när vädret var fint och man var i omklädningsrummet och hörde tugget. Men kärleken blev mitt liv och därför blev det aldrig någon comeback.

 

Hur vill du sammanfatta din spelarkarriär?

 

– Det var en rolig tid, men jag var ju så jäkla lat. Jag skulle tagit i lite hårdare. Om vi säger såhär; hade jag varit mer som idag då, lite mer framåt, då hade jag nog spelat fler a-lagsmatcher.

 

Vilken är din bästa match som spelare?

 

– Jag blev inkallad sent till en bortamatch i Västervik, mot dåvarande Västerviks AIS.  Mattias Ekroth var förstemålvakt då, men hade blivit sjuk. Folk körde ju hö då och det fläktade på vagnen och han blev förkyld, tror jag. Det var den sista matchen på vårsäsongen och den var viktig. Jag gjorde min bästa match där och höll nollan. Fram till övertid. Det stod 0-0. Då fick de en tvivelaktig straff dömd med sig. Jag var nära att ta den där straffen, men det slutade 0-1.

/Dick

0 Kommentarer

Administratör skrev 17 januari 2015 00:00

Tufft KM för FBSK!

Första matchen var mot Storebro, och även om FBSK inledde matchen lite stressigt så gör man framförallt försvarsmässigt en riktigt bra insats. Man skapar ett par bra lägen men fick se sig besegrade mot ett starkt Storebro som var spelförande och gjorde matchens enda mål i den elfte minuten.

Den andra matchen var mot IFK Tuna, ett lag som var spelskickligt både på pappret och på planen. Frödinge gör på nytt en bra insats försvarsmässigt men Tuna som hela tiden för matchen hittade nyckeln till FBSKs box två gånger och vinner rättvist med 2-0. Det ska nämnas att Ragnar Styrbjörn i FBSKs mål gjorde flera bra räddningar.

Den tredje och sista matchen var mot Vimmerby IF och så här i efterhand kan man konstatera att VIF gjorde sin bästa match mot oss. Bra rörelse och ett riktigt högt bolltempo gjorde att siffrorna stannade vid 7-0. Gunnar Hansson i Frödinge var dock väldigt nära en 6-1-reducering men skottet gick i stolpen.

Det var somsagt ett riktigt bra måtstånd för FBSK som trots förlusterna krigar i 3x20 minuter och som hela tiden försöker göra det vi pratar om innan. I fortsättningen av turneringen vann Gullringen och Vimmerby sina semifinaler, i finalen vann Gullringen lite överaskande mot Vimmerby med 2-1. Till dem säger vi stort Grattis.

FBSK-truppen

Ragnar Styrbjörn
Kåre Karlsson
Henrik Blomberg
Ludvig Bohman
Lars-Henrik Karlsson
Johan Carlsson
Niklas Gunnarsson
Dick Johansson
Joakim Johansson
Gunnar Hansson
Alexander Johansson
Emil Johnson

0 Kommentarer

Administratör skrev 10 januari 2015 00:00

Calendar
Title and navigation
Title and navigation
<<<september 2024><<
september 2024
 mtotfls
352627282930311
362345678
379101112131415
3816171819202122
3923242526272829
4030123456