Välkommen till Frödinge/Brantestad SK

Mattias Isaksson(f.d. Arvidsson) var en av grundstenarna i den framgångsrika FBSK-upplagan från 2002, som vann sexan på ett imponerande sett. Jag var bara i 12-årsåldern då, men minns spelaren ”Rea” ganska väl. Han spelade libero med backgiganterna Putte Simonsson och Simon Rundberg bredvid sig. Vad jag minns var han inte den som helst av allt gick in i närkamper, utan hade sina främsta egenskaper i placeringsförmågan, snabbheten och det fina tillslaget. Rea slutade säsongen innan jag gjorde comeback, så jag fick tyvärr aldrig chansen att spela med honom. Han hann dock med närmare 400 seniormatcher för FBSK och är väl värd att uppmärksammas.   

 

Namn: Mattias Isaksson

Ålder: 36

Bor: Aneby

Familj: Fru, 2 bonusbarn samt 2 hundar

Sysselsättning: Kyrkogårdsföreståndare

I FBSK mellan åren: 1985-2008

 

Hur Frödinge är du?

 

Vi börjar med punkten där vi ska ser hur mycket Frödinge du är, innerst inne. Svara på följande frågor…

 

1. Har du tjuvrökt vid vattentornet?

 

– Nej!

 

2. Har du bastat med bastuklubben på fredagar?

 

–Jajamän!

 

3. Har du jobbat på mejeriet?

 

– Nej

 

4. Har du spytt på elljusspåret?

 

– Nej, men nära på när jag körde kondition i backe.

 

5. Har du tjuvfiskat i Mejeri-dammen?

 

– Ja, men det gick inte så bra.

 

Resultat: 2/5

 

”Jag har aldrig sett honom stretcha”

 

Som yngre visste jag inte vem Mattias Arvidsson var, men Rea hade jag koll på. Jag har dock fortfarande inte förstått innebörden av smeknamnet. Därför blev det min första fråga.

 

Till att börja med, var fick du smeknamnet Rea från?

 

– Det är ett arv från pappa.

 

Hur ser ditt liv ut idag?

 

– Jag bor i villa i Aneby sedan 5 år tillbaka. Just nu håller jag på med rehabiliteringsträning efter en trafikolycka 2012, så jag är sjukskriven till 75%. Mina fritidsintressen är att åka motorcykel och att följa Dackarna på speedwayovalerna.

 

Hur minns du dina år i FBSK?

 

– Jag både spelade, dömde, var tränare och satt med i plankommittén. Allt var så himla roligt och jag fick uppleva mycket både på och utanför planen. Ett mål jag hade var att komma upp i 400 seniormatcher, men det är ett par stycken kvar tror jag. KM inomhus var årets höjdpunkt eftersom inomhusfotboll är en favorit. Något jag saknar är tugget i omklädningsrummet.

 

Ett minne jag har är att jag under mitt första år som senior spelade Eskils Minne. Jag lyckades göra två mål och som helt grön i laget var det skitstort.

 

Min främsta säsong var 2002, när vi vann serien. Jag har aldrig varit så bra tränad som då. Jag spelade mittback med Putte Simonsson och Simon Rundberg som ytterbackar plus att Chrille Lilja stod i mål. Det var inte svårt att spela när man hade de spelarna runt omkring sig.

Lasse Gunnarsson var tränare då. Han är den bästa tränaren jag haft, på alla plan. Han motiverade alla att göra sitt bästa och behandlade alla lika.

 

En annan tränare som stack ut var Freddan Alexandersson. Han var oerhört fotbollskunnig, men hade lite för höga mål. Det var ju trots allt bara division 6.

 

Mattias före detta medspelare Niklas Gustafsson beskriver honom som fotbollspelare enligt följande:

 

”Rea var en duktig back, placeringssäker och snabb. Han spelade ofta libero för han hann alltid först på bollen. Hade han duktiga backar runt sig missade han i stort sett aldrig. Dessutom var han en skön lirare som var härlig att ha med i laget.”

 

Vilka spelare stack ut under din tid?

 

– Chrille Lilja var ju totalt orädd och skittuff. Det fanns bortaspelare som skrattade innan matchen, men det fick de ångra. Speciellt efter första närkampen med honom.

 

Daniel Johansson var som en maskin som sprang och sprang. Han var ett konditionsfenomen. Sedan får vi inte glömma Simon Vahlberg. Jag har aldrig sett honom stretcha. Han skakade bara lite på benen och sa ”färdig!”.

 

Finns det några andra profiler du vill ge ett extra plus?

 

– Per-Olof Sethsson och Ulf Henningsson.

 

Hur ser du på FBSKs framtid?

 

– Det ser bra ut! Det finns många som har känslor för klubben och som vill utveckla den.

 

Har du någon hälsning till klubben?

 

– Fortsätt kämpa! Resultaten på planen är viktiga, men något som jag och säkert fler upplevt är hur viktigt det är att ha roligt utanför också.

 

Tack för din tid!

 

Niklas Gustafsson får avsluta med en anekdot…

 

”Mitt roligaste minne av Rea var från en match där jag spelade mittback och Rea högerback. På högermittfältet hade vi invandraren Benno Rugmaho*. Han kunde inte språket och när han under en period i matchen inte tog sitt ansvar defensivt blev Rea irriterad. Han ville att Benno skulle jobba hem och skrek ”Benno, go home!”. Alla, inklusive publiken skrattade. Sköna minnen!”

 

*Benoit Rugmaho spelade i FBSK under slutet av 90- och början av 2000-talet. Han var invandrad, ursprungligen från Senegal och en stor profil i FBSK-tröjan. Han hade som specialitet att skjuta direkt från avspark och vad jag har förstått gjorde han ett par mål därifrån.

 

Mattias Isaksson(f.d. Arvidsson) var en av grundstenarna i den framgångsrika FBSK-upplagan från 2002, som vann sexan på ett imponerande sett. Jag var bara i 12-årsåldern då, men minns spelaren ”Rea” ganska väl. Han spelade libero med backgiganterna Putte Simonsson och Simon Rundberg bredvid sig. Vad jag minns var han inte den som helst av allt gick in i närkamper, utan hade sina främsta egenskaper i placeringsförmågan, snabbheten och det fina tillslaget. Rea slutade säsongen innan jag gjorde comeback, så jag fick tyvärr aldrig chansen att spela med honom. Han hann dock med närmare 400 seniormatcher för FBSK och är väl värd att uppmärksammas.   

 

Namn: Mattias Isaksson

Ålder: 36

Bor: Aneby

Familj: Fru, 2 bonusbarn samt 2 hundar

Sysselsättning: Kyrkogårdsföreståndare

I FBSK mellan åren: 1985-2008

 

Hur Frödinge är du?

 

Vi börjar med punkten där vi ska ser hur mycket Frödinge du är, innerst inne. Svara på följande frågor…

 

1. Har du tjuvrökt vid vattentornet?

 

– Nej!

 

2. Har du bastat med bastuklubben på fredagar?

 

–Jajamän!

 

3. Har du jobbat på mejeriet?

 

– Nej

 

4. Har du spytt på elljusspåret?

 

– Nej, men nära på när jag körde kondition i backe.

 

5. Har du tjuvfiskat i Mejeri-dammen?

 

– Ja, men det gick inte så bra.

 

Resultat: 2/5

 

”Jag har aldrig sett honom stretcha”

 

Som yngre visste jag inte vem Mattias Arvidsson var, men Rea hade jag koll på. Jag har dock fortfarande inte förstått innebörden av smeknamnet. Därför blev det min första fråga.

 

Till att börja med, var fick du smeknamnet Rea från?

 

– Det är ett arv från pappa.

 

Hur ser ditt liv ut idag?

 

– Jag bor i villa i Aneby sedan 5 år tillbaka. Just nu håller jag på med rehabiliteringsträning efter en trafikolycka 2012, så jag är sjukskriven till 75%. Mina fritidsintressen är att åka motorcykel och att följa Dackarna på speedwayovalerna.

 

Hur minns du dina år i FBSK?

 

– Jag både spelade, dömde, var tränare och satt med i plankommittén. Allt var så himla roligt och jag fick uppleva mycket både på och utanför planen. Ett mål jag hade var att komma upp i 400 seniormatcher, men det är ett par stycken kvar tror jag. KM inomhus var årets höjdpunkt eftersom inomhusfotboll är en favorit. Något jag saknar är tugget i omklädningsrummet.

 

Ett minne jag har är att jag under mitt första år som senior spelade Eskils Minne. Jag lyckades göra två mål och som helt grön i laget var det skitstort.

 

Min främsta säsong var 2002, när vi vann serien. Jag har aldrig varit så bra tränad som då. Jag spelade mittback med Putte Simonsson och Simon Rundberg som ytterbackar plus att Chrille Lilja stod i mål. Det var inte svårt att spela när man hade de spelarna runt omkring sig.

Lasse Gunnarsson var tränare då. Han är den bästa tränaren jag haft, på alla plan. Han motiverade alla att göra sitt bästa och behandlade alla lika.

 

En annan tränare som stack ut var Freddan Alexandersson. Han var oerhört fotbollskunnig, men hade lite för höga mål. Det var ju trots allt bara division 6.

 

Mattias före detta medspelare Niklas Gustafsson beskriver honom som fotbollspelare enligt följande:

 

”Rea var en duktig back, placeringssäker och snabb. Han spelade ofta libero för han hann alltid först på bollen. Hade han duktiga backar runt sig missade han i stort sett aldrig. Dessutom var han en skön lirare som var härlig att ha med i laget.”

 

Vilka spelare stack ut under din tid?

 

– Chrille Lilja var ju totalt orädd och skittuff. Det fanns bortaspelare som skrattade innan matchen, men det fick de ångra. Speciellt efter första närkampen med honom.

 

Daniel Johansson var som en maskin som sprang och sprang. Han var ett konditionsfenomen. Sedan får vi inte glömma Simon Vahlberg. Jag har aldrig sett honom stretcha. Han skakade bara lite på benen och sa ”färdig!”.

 

Finns det några andra profiler du vill ge ett extra plus?

 

– Per-Olof Sethsson och Ulf Henningsson.

 

Hur ser du på FBSKs framtid?

 

– Det ser bra ut! Det finns många som har känslor för klubben och som vill utveckla den.

 

Har du någon hälsning till klubben?

 

– Fortsätt kämpa! Resultaten på planen är viktiga, men något som jag och säkert fler upplevt är hur viktigt det är att ha roligt utanför också.

 

Tack för din tid!

 

Niklas Gustafsson får avsluta med en anekdot…

 

”Mitt roligaste minne av Rea var från en match där jag spelade mittback och Rea högerback. På högermittfältet hade vi invandraren Benno Rugmaho*. Han kunde inte språket och när han under en period i matchen inte tog sitt ansvar defensivt blev Rea irriterad. Han ville att Benno skulle jobba hem och skrek ”Benno, go home!”. Alla, inklusive publiken skrattade. Sköna minnen!”

 

*Benoit Rugmaho spelade i FBSK under slutet av 90- och början av 2000-talet. Han var invandrad, ursprungligen från Senegal och en stor profil i FBSK-tröjan. Han hade som specialitet att skjuta direkt från avspark och vad jag har förstått gjorde han ett par mål därifrån.

 

Mattias Isaksson(f.d. Arvidsson) var en av grundstenarna i den framgångsrika FBSK-upplagan från 2002, som vann sexan på ett imponerande sett. Jag var bara i 12-årsåldern då, men minns spelaren ”Rea” ganska väl. Han spelade libero med backgiganterna Putte Simonsson och Simon Rundberg bredvid sig. Vad jag minns var han inte den som helst av allt gick in i närkamper, utan hade sina främsta egenskaper i placeringsförmågan, snabbheten och det fina tillslaget. Rea slutade säsongen innan jag gjorde comeback, så jag fick tyvärr aldrig chansen att spela med honom. Han hann dock med närmare 400 seniormatcher för FBSK och är väl värd att uppmärksammas.   

 

Namn: Mattias Isaksson

Ålder: 36

Bor: Aneby

Familj: Fru, 2 bonusbarn samt 2 hundar

Sysselsättning: Kyrkogårdsföreståndare

I FBSK mellan åren: 1985-2008

 

Hur Frödinge är du?

 

Vi börjar med punkten där vi ska ser hur mycket Frödinge du är, innerst inne. Svara på följande frågor…

 

1. Har du tjuvrökt vid vattentornet?

 

– Nej!

 

2. Har du bastat med bastuklubben på fredagar?

 

–Jajamän!

 

3. Har du jobbat på mejeriet?

 

– Nej

 

4. Har du spytt på elljusspåret?

 

– Nej, men nära på när jag körde kondition i backe.

 

5. Har du tjuvfiskat i Mejeri-dammen?

 

– Ja, men det gick inte så bra.

 

Resultat: 2/5

 

”Jag har aldrig sett honom stretcha”

 

Som yngre visste jag inte vem Mattias Arvidsson var, men Rea hade jag koll på. Jag har dock fortfarande inte förstått innebörden av smeknamnet. Därför blev det min första fråga.

 

Till att börja med, var fick du smeknamnet Rea från?

 

– Det är ett arv från pappa.

 

Hur ser ditt liv ut idag?

 

– Jag bor i villa i Aneby sedan 5 år tillbaka. Just nu håller jag på med rehabiliteringsträning efter en trafikolycka 2012, så jag är sjukskriven till 75%. Mina fritidsintressen är att åka motorcykel och att följa Dackarna på speedwayovalerna.

 

Hur minns du dina år i FBSK?

 

– Jag både spelade, dömde, var tränare och satt med i plankommittén. Allt var så himla roligt och jag fick uppleva mycket både på och utanför planen. Ett mål jag hade var att komma upp i 400 seniormatcher, men det är ett par stycken kvar tror jag. KM inomhus var årets höjdpunkt eftersom inomhusfotboll är en favorit. Något jag saknar är tugget i omklädningsrummet.

 

Ett minne jag har är att jag under mitt första år som senior spelade Eskils Minne. Jag lyckades göra två mål och som helt grön i laget var det skitstort.

 

Min främsta säsong var 2002, när vi vann serien. Jag har aldrig varit så bra tränad som då. Jag spelade mittback med Putte Simonsson och Simon Rundberg som ytterbackar plus att Chrille Lilja stod i mål. Det var inte svårt att spela när man hade de spelarna runt omkring sig.

Lasse Gunnarsson var tränare då. Han är den bästa tränaren jag haft, på alla plan. Han motiverade alla att göra sitt bästa och behandlade alla lika.

 

En annan tränare som stack ut var Freddan Alexandersson. Han var oerhört fotbollskunnig, men hade lite för höga mål. Det var ju trots allt bara division 6.

 

Mattias före detta medspelare Niklas Gustafsson beskriver honom som fotbollspelare enligt följande:

 

”Rea var en duktig back, placeringssäker och snabb. Han spelade ofta libero för han hann alltid först på bollen. Hade han duktiga backar runt sig missade han i stort sett aldrig. Dessutom var han en skön lirare som var härlig att ha med i laget.”

 

Vilka spelare stack ut under din tid?

 

– Chrille Lilja var ju totalt orädd och skittuff. Det fanns bortaspelare som skrattade innan matchen, men det fick de ångra. Speciellt efter första närkampen med honom.

 

Daniel Johansson var som en maskin som sprang och sprang. Han var ett konditionsfenomen. Sedan får vi inte glömma Simon Vahlberg. Jag har aldrig sett honom stretcha. Han skakade bara lite på benen och sa ”färdig!”.

 

Finns det några andra profiler du vill ge ett extra plus?

 

– Per-Olof Sethsson och Ulf Henningsson.

 

Hur ser du på FBSKs framtid?

 

– Det ser bra ut! Det finns många som har känslor för klubben och som vill utveckla den.

 

Har du någon hälsning till klubben?

 

– Fortsätt kämpa! Resultaten på planen är viktiga, men något som jag och säkert fler upplevt är hur viktigt det är att ha roligt utanför också.

 

Tack för din tid!

 

Niklas Gustafsson får avsluta med en anekdot…

 

”Mitt roligaste minne av Rea var från en match där jag spelade mittback och Rea högerback. På högermittfältet hade vi invandraren Benno Rugmaho*. Han kunde inte språket och när han under en period i matchen inte tog sitt ansvar defensivt blev Rea irriterad. Han ville att Benno skulle jobba hem och skrek ”Benno, go home!”. Alla, inklusive publiken skrattade. Sköna minnen!”

 

*Benoit Rugmaho spelade i FBSK under slutet av 90- och början av 2000-talet. Han var invandrad, ursprungligen från Senegal och en stor profil i FBSK-tröjan. Han hade som specialitet att skjuta direkt från avspark och vad jag har förstått gjorde han ett par mål därifrån.

 

Jag hade goda förhoppningar om bra spel och ett bra resultat innan vi åkte dit men sjukdomar och skador störde våran uppladdning.

I första matchen stod IFK Västervik för motståndet, ett lag vi mött i seriespel flera gånger och som vi hade problem med i somras. Tjejerna tog dock tag i det från start och spelade riktigt bra och bestämt hela matchen, vi vann också komfortabelt med 5-1. En riktigt rolig match där tjejerna visade vad de kan.

I den andra matchen stod Mönsterås för motståndet, en ny bekantskap för oss. Tyvärr så tog vi alldeles för lätt på uppgiften, det verkade som om tjejerna hade svävat iväg efter den formidabla öppningsmatchen. Vi kom aldrig in i matchen utan blev stillastående och höll inte postionerna, viljan och det fina spelet var som bortblåst, vi skapade inte alls mycket utan Mönsterås tilläts komma till mycket mer avslut och kunde vinna med 2-0. Här fick tjejerna sig en liten tankeställare, det gäller att kämpa i varje match och hela tiden vara ödmjuk. Nu var det Krokstorp som väntade och dem hade fått stryk i sina två inledande matcher och trots vår plattmatch innan så var tjejerna i det blå och trodde innan matchen att det skulle gå lätt, men alla matcher ska spelas och det blev en tuff match, här fick vi verkligen slita och kämpa. Lite turligt hade vi 1-0 i halvtid men Krokstorp var inte ofarliga, men vi tar oss samman och höjer oss lite i andra och gör två mål till, vinst med 3-0.

Nu väntade Högsby som spelade oavgjort mot Mönsterås, tyvärr låg den matchen tätt efter vår förra match, här gällde det att vara på tårna men tyvärr släppte vi in ett par snabba mål och det märktes att tjejerna var trötta efter Krokstorpsmatchen, vi försökte men det ville sig inte. Högsby hade lite för bra passningsspel och vi fick jaga oss trötta och det blev förlust med 3-0, fortfarande hade vi dock chans på en finalplats då resultaten hade gått vår väg, men tyvärr så vann Mönsterås mot Storebro och finalplatsen var så gott som borta eftersom Mönsterås hade Krokstorp i sin sista match. Men minst en poäng mot Storebro i sista matchen och en match om tredjepris väntade. Storebro möter vi i seriespel och precis som i serien blev denna match jämn, det bra spelet från första matchen började visa sig men lite snöpligt så tar Storebro ledningen, vi deppar dock inte ihop utan fortsätter spela bra och kämpa, det ger också resultat då vi kvitterar strax efter och 1-1 står sig matchen ut.

Ett resultat som innebar att vi fick möta Västervik igen, ett Västervik som hade spelat upp sig rejält under cupen, men med vinsten i inledningsmatchen och fint spel mot Storebro så började vi matchen riktigt bra och hade fina chanser till ett ledningsmål men istället kommer västervik och gör 0-1 och strax efter även 0-2 vilket kändes tungt. I halvtid så lovade vi varandra att inte deppa ihop utan gasa på och tro på oss själva, det gav resultat och ganska så omgående gör vi 1-2 och med fyra minuter kvar även 2-2, ett resultat som står sig matchen ut och nu väntade fem minuter golden goal, en förlängning som blev lite krampaktig från bägge lagen, vi hade en boll som rullade på mållinjen men som målvakten i sista stund hann få tag i. Straffläggning väntade och tjejerna kom ihåg finalförlusten i somras från Elitfönster cup, den ville vi inte uppleva igen. Felicia i målet har grämt sig för att hon inte tog någon straff då och ville helst inte stå under straffläggningen men hon bet ihop.

Emma satte första bestämt i mål 3-2

Felicia var riktig skakig faktiskt inför Västerviks 1:a straff men hon räddar och fortsatt 3-2

Sissi sätter bestämt sin straff 4-2

Västervik sätter sin straff 4-3

Tilde sätter sin straff säkert 5-3

Västervik missar eller rättare sagt Felicia räddar igen 5-3

Klara missar vår straff 5-3

Västervik mål 5-4

Sätter Evve sin straff så är det klart och bestämt krutar hon in den 6-4 och Bronset är vårat!!

Totalt sett en väldigt bra cup från oss, egentligen bara en riktigt dålig match och vi visar prov på bra spel och en enorm kämpaglöd.

Bra betyg till allihop, Trots sönderklämd tumme så ställer Felicia sig i målet och motar bollarna. Emma visar prov på stabilt backspel, Sissi kämpar och sliter och snurrar bort motståndarna och sig själv ibland, Saga och Selma står bra placerade och petar bort bollarna. Våra två -04:or  Tilde och Klara visar ingen respekt mot dem äldre tjejerna och trycker sig emellan och skapar oreda och vinner bollar. Sedan Evve som visar ledaregenskaper, pushar och jagar på.

Frödinge har återväxt på damsidan.

/Christian Johansson