”Vi tjänade ihop runt
130 000 ett år”
Jörgens tränarkarriär
började tillsammans med sin gamla medspelare Lasse Gunnarsson. Därefter har han
haft olika roller i flera klubbar i trakten. Det har funnits både framgångar
och besvikelser.
Hur började din
tränarkarriär?
– När min äldsta flicka var tolv, då behövdes det ledare
till hennes lag. Jag kom in på den vägen. Jag och Lasse samt Daniel Wessman
hade laget ihop. Vi körde tillsammans några år och hade väldigt roligt. Det
gick bra resultatmässigt också. Vi var bland annat med i final-spelet i futsal
uppe i Falun 2008 och var bland de 8 bästa lagen i Sverige. Det var en
upplevelse för livet.
Dina och Lasses vägar
har verkligen korsats genom åren!
– Ja, jag känner honom sedan skoltiden till och med.
Jörgen nämnde Lasse
flertalet gånger under intervjun. Då är det inte mer än rätt att Lasse får säga
sitt om Jörgen. Så här beskrev Lasse Jörgen för mig:
”Jag lärde känna
Jörgen när jag kom till Frödinge 1996. Han var en hårt jobbande mittfältare som
tyvärr inte fick några större rubriker för sitt spel. Sedan spelade han i
Djursdala ett par år. Vi träffades igen som tränare för Vimmerbys 93-tjejer i 3
år. Vi har alltid kommit bra överens, både privat och som tränare. Jag vet att
det kommer gå bra för honom som tränare för FBSK Dam.”
Tror du att det är
ledarna och miljön som är mest betydande för hur väl ett ungdomslag lyckas
resultatmässigt, eller är det bara slumpen som gör att det finns en mängd
duktiga spelare i samma lag?
– Det är klart
att man måste pränta in i spelarna redan i 10–11-årsåldern att göra rätt saker.
Det tar de ju med sig. Grunderna är ju inte så lätta att gå tillbaka till
senare. Det kan vara jättestor
skillnad på ungdomslag.
Jag tror att ledarna
i den åldern har väldigt stor betydelse.
– Ja, visst är det så.
Hur mycket krav kan
man sätta på en spelare i ung ålder?
– Det ska väl inte vara något större allvar egentligen. När
de spelar sjumanna ska det mest vara roligt. Vi satte ingen press på våra
spelare, utan vi hade roligt och det gav resultat. Vi gjorde mycket
föreningsjobb och föräldrarna var alltid med. Sådant betyder mycket. Jag tror
vi tjänade ihop runt 130 000 ett år, som vi till större del lade på cuper
och träningsläger.
Sådant gör ju att
träningsnärvaron blir hög och då utvecklas man ju automatiskt.
Ja, precis!
Var fortsatte du
efter den tiden?
– Tjejerna fick gå upp i seniorsammanhang och spelade i ett
D-lag i division 5. Min dotter gick till HIS/MAIS efter det året och då hjälpte
jag till som målvaktstränare. Det var 2010. Året efter gick hon tillbaka till
Vimmerby och stod hela säsongen i division 2. Då hade jag inget tränaruppdrag,
men jag var däremot domaransvarig för alla ungdomsmatcher det året. Det var ett
jäkla ringande för att få ihop domare.
Därefter, år 2012, tog Daniel Wessman över Hjorted/Totebos
damlag. Flertalet av våra gamla spelare följde med dit, så då ville han ha mig
som assisterande. Där var vi i två säsonger.
Det gick väl rätt
bra?
– Jadå, vi kom 3a-4a första året. Andra året gick det ännu
bättre. Vi kvalade till 2:an, men när vi missade avancemang så försvann
plötsligt en mängd spelare. Det bara lades på is, men samtidigt hörde
Västerviks FF av sig. Där var jag fram till i maj i år.
Där var du
huvudtränare alltså?
– Ja! Och det gick bra under vintern och så. Sedan hände
något. Spelarna vägrade helt plötsligt att spela. De ville ha en annan tränare.
Det kändes som de sprang bakom ryggen och ingen i VFF:s styrelse hade en aning
om vad som hade hänt.
Gick du självmant
från uppdraget?
– Nja, eftersom spelarna inte ville spela, så fanns det ju
inget annat alternativ än att lämna. Det fanns ingen anledning att försöka
kämpa vidare. Jag kände i alla fall stöd från styrelsen, vilket var skönt.
”Vilken teknik hon har!”
Under andra halvan av
2014 skedde första kontakten mellan Jörgen och FBSK angående en tränarroll. Det
var faktiskt Jörgen själv som tog initiativet.
Hur skedde första
kontakten mellan dig och föreningen angående tränarrollen?
Det var Lasse som tipsade om att Thomas Huss skulle flytta
och tyckte att jag skulle höra mig för när jag blev ledig från mitt tidigare
uppdrag. Jag skickade ett mail och sedan hörde Ragge(f.d. ordförande i
fotbollsektionen) av sig och vi fick till ett möte. Det löste sig och jag
hakade på nästan direkt.
Kändes det helt rätt
att ta uppdraget?
– Jadå! Jag har
aldrig stirrat mig blind på division, utan det är viktigt att det är rätt miljö
och att alla drar åt samma håll. Om man jämför ett division två-lag eller ett
nystartat lag i division 4, så är det nästan roligare med det senare.
Jag tänker att det
egentligen kvittar om man vinner matcher i division 6, 5 eller 4. Det är
ungefär samma sak. Glädjen är nog lika stor.
– Ja, det är nog ingen skillnad på så sätt.
Vad var första
intrycket av damlaget?
– Jag har varit och kollat på ganska många matcher under
säsongen. Jämför man med hur de uppträdde i början med nu, då har de verkligen
fått ordning på det. Det var säkert tufft för de yngre tjejerna att börja spela
seniorfotboll, men de har stått upp bra, över förväntan.
Vad har du för tankar
inför nästkommande säsong, som är den andra i seniorserie för tjejerna?
– Man brukar ju säga att andra året är tuffast. Det är ju
dock så att de yngre tjejerna har fått ett år på sig att komma in i det och de
äldre ett år på sig att göra comeback, så det känns bra. Det finns en jäkla
krigarvilja. Se på Rebecka (Nilsson) till exempel. Hon kämpar och sliter, fast
hon inte är den mest tekniska spelaren. Sedan har hon ett engagemang utanför.
Hon gör massor för det här laget.
Så här säger Rebecka
om sin nye tränare:
”Jörgen är en riktigt
trevlig snubbe, eller gubbe kanske man ska säga. Jag var på den allra första
träningen som han höll i och han skötte det bra! Efter den träningen känns det
som att det bara flöt på för Jörgens del. Han har sin plats i vårat
”Dreamteam”.
Jörgen är en väldigt
positiv person, dock skulle han kunna höja rösten mer när det behövs. Jag ser
personligen framtiden för laget, med Jörgen som tränare, som ljus. Det händer
saker hela tiden och vi har en fantastisk laganda. Jag hoppas och tror att
Jörgen har vad som krävs för att leda oss till en vinst i 4.an nästa säsong.
Välkommen Jörgen!”
Jag tycker att Huss
och gänget lagt en väldigt bra grund för de yngre spelarna. Håller du med?
– Ja, det tycker jag faktiskt. Sedan har vi yngre spelare på
väg upp från 02-laget. Vi hade med en tjej från det laget på cupen i Växjö,
Emma Djurstedt. Hon gjorde inte bort sig.
Medelåldern hos
damlag är ju ofta väldigt låg.
– Ja, så är det!
Men det finns så mycket fotboll i vissa tjejer. Man kan ju tro att Louise
Andersson är den mest tekniska på inomhusträningarna, men det är det inte. Den
som visar mest huvud inomhus, det är Louise Pettersson. Vilken teknik hon har!
Hon springer och löper och vill alltid ha bollen dessutom.
Jag tycker att många
av tjejerna fått med sig grundtekniken och det ska Huss, Tomas och Pelle ha
cred för.
– Ja, det ser man på de här yngre. De ska bara växa på sig
lite också, haha!
Ja, vad kan damerna
förvänta sig på försäsongen?
– Upplägget är väl att köra en hel del fys och
konditionsträning. Vi kommer köra på träningshuset tillsammans med herrlaget
bland annat.
Det känns som ett av
de tillfällen då det är perfekt att samarbeta mellan lagen, för att fylla upp
spinningscyklar och styrkepass.
– Visst är det så! Det är jättebra. Då kan man välja hur
hårt man vill köra. Så det är bra att det finns alternativ.
Sedan ska det finnas med mycket boll också. Det finns mycket
konditionsövningar med boll som man blir trött av. Det viktigaste är att hitta
sin nivå, så att man har tagit ut sig i slutet. Jag menar, springa fullt de 5
första gångerna och sedan jogga de 5 sista, det ger ju inte så mycket.
Haha, ett typiskt
juniorsyndrom!
– Ja, det är det!
Som Niklas
Gunnarssons första försäsong med oss. Han låg i topp de 5 första minuterna den
första träningen, sedan låg nästan längst bak resten av försäsongen.
– Ja, så kan det vara. Rätt nivå hittar du när du sprungit
ett antal gånger. Då blir det lättare.
Har du sprungit
mycket själv?
– Det har jag väl gjort en del, men det där med
självdisciplin är svårt. När jag spelade så tänkte jag dock alltid på att jag
ville vara bättre än min motspelare. Det var ju aldrig roligt att bli
ifrånsprungen. Man ville ha övertaget.
”Ibland får man nypa sig i
armen och tänka sig för”
Det märks att Jörgen
har mycket tankar och idéer. Nu följer en del med frågor om Jörgens syn på sig
själv som tränare, samt ytterligare fördjupning av hans syn på truppen han nu
tar över.
Vad ska du försöka
utveckla i damlaget, spelmässigt?
– Det är väl att försöka få dem att springa mer utan boll,
in i fria ytor. Man måste tro att bollen ska komma, annars dimper bollen ner
där man skulle varit. Så det kommer vi nöta.
Vad kan du tillföra
mer?
– Spontant så kan jag nämna skadeförebyggandet av knäskador.
Man kan köra 5-10 minuter under uppvärmningen och det hjälper mycket. Knäskador
har varit ett problem bland damspelare, så det är viktigt.
Vad är lagets styrka?
– Framförallt deras lugn. Att de försöker spela sig ur
situationer. Det fanns en tanke på planen, trots att det var deras första år. Det
är inte så mycket sparka och spring, som man kan se i herrarnas division 6 till
exempel.
Haha!
– Nej men, efter HIS/MAIS så var Frödinge det laget som försökte
rulla mest i årets serie.
Vad är lagets
svaghet?
– Truppen är väl lite tunn, men det finns saker på gång. Jag
har ju ett bra kontaktnät efter både Vimmerby- och Hjorted/Totebo-tiden.
Vad är din främsta
uppgift?
– Det är väl att se till att spelarna utvecklats. Även att
lagsammanhållningen är bra. Det är viktigt att alla kan vara med alla. Men jag
vill utveckla spelarna helt enkelt. Sedan är det viktigaste att glädjen finns.
Samtidigt vill jag ha fokus under träningarna och det måste jag säga att det
finns.
Hur förenar man
gemenskap och resultat?
– Det viktigaste
är gemenskapen, men det är en klar fördel om man kan kombinera dem. Det är ju
alltid roligt att vinna matcher. Det är ju ändå det som det går ut på.
Det verkar vara
väldigt bra stämning i damlaget. Har du märkt att de surnar till ibland?
– Nja, inte vad jag kan komma på.
Vad tycker du att man
kan kräva av en spelare på en låg nivå?
– Det är ju svårt. Ibland får man nypa sig i armen och tänka
sig för. Det är lätt att ställa lite för höga krav. Ibland vill man ju att de
ska göra på ett annat sätt, men man får ta det på den här nivån. Sedan kanske
kraven höjs ju bättre det går. Vi fick erbjudande om en friplats i 3:an redan i
år, men vi sa blankt nej.
Det låter vettigt.
– Ja, det var vi ganska snabba att ta beslut om.
Vad tycker du att
spelare kan kräva av tränare och ledare på den här nivån?
– Det är lite samma sak. Ju högre nivå, desto större krav
kan man ställa. Jag tycker att man ska kunna hålla i en vettig träning på den
här nivån.
Tycker du att alla i
ett lag ska behandlas lika?
– Man får utgå från varje spelare som individ. Alla är
olika.
Vad har du för mål?
– Jag tycker att topp-3 nästa säsong känns rimligt. Sen ska
vi spela SM-kval i futsal för 17-åringar i januari. Det ska bli intressant!
Vi ska även vara med i Hyundai Cup (Smålandscupen). Vi har
många träningsmatcher bokade redan nu dessutom. Det finns mycket inplanerat.
”Förr fanns det ju riktiga
eldsjälar i varje förening”
Det var 15 år sedan
du var i föreningen sist. Känner du spontant att det finns några skillnader då
och nu?
– Jag har inte varit med så länge än, så full koll har jag
inte på hur det ser ut i dagsläget. Man märker att det, då som nu, är några få
personer som sköter allt runtomkring. Frrödinge/Brantestad är mer som en familj
och det var det även förr, bara att det är andra personer som sköter klubben
nu.
Man känner igen sig i omklädningsrummet. Det ser ju likadant
ut.
Det luktar likadant!
– Haha, ja precis! Så man känner sig hemma.
Vad är din vision för
FBSK?
– Den förening
som finns idag är ganska unik. Man önskar att fler föreningar sköttes på samma
sätt. Skillnaden är att det är mer vi-och-dem i andra föreningar. Det är nästan
så att lagen motarbetar varandra. I Frödinge drar alla åt samma håll. Det är så
det måste fungera. Man måste vara lyhörd och lyssna på varandra.
Ta bara som städdagen, där vi var många och det var riktigt
roligt. Sen blir det ju lite extra när man har en galning som kör lastmaskin.
Ekholm (Krister)
menar du?
– Haha ja!
Du var inte med förra
året tyvärr. Vi skulle fixa belysningen i en av stolparna på eljusspåret. Då
kom Ekholm med lastmaskinen och en byggställning som han hade surrat i skopan.
Där i fick Peter Norlin ställa sig och bli upphissad. Jag hade aldrig ställt
mig där i, men det var kul att se.
– Haha, han är galen den mannen!
Det verkar som att
folk inte tycker att föreringslivet betyder lika mycket som tidigare. Håller du
med om det?
– Ja, förr fanns det ju riktiga eldsjälar i varje förening.
Så är det inte riktigt längre.
Varför tror du att
det är så?
– Det är väl att
tiden inte räcker till. Det finns så mycket annat som lockar nu. Förr fanns
kanske bara idrottsföreningen och då var alla där och hjälpte till.
Har du någon tanke på
hur man kan ändra på det?
– Nja, föreningar är ju helt beroende av ideellt arbete, men
det är svårt.
Har du något du vill
tillägga?
– Nej, jag ser väl mest fram emot säsongen som kommer. Bland
annat kommer vi ha ett träningsläger ihop med herrlaget. Det blir trevligt.
Kanelbullarna har
sedan länge slutat smaka och kvar finns bara det kalla, odrickbara kaffet. Då
är det dags att runda av.
Vem är den bästa
spelaren du spelat med?
– Vad ska man
säga där? Det är nog Ulf Herrström!
Vem är den bästa du
spelat mot?
– När jag spelade i Djursdala mötte vi Vimmerby några
gånger. Där fanns en spelare som hette Peter Håkansson. Han var duktig. En hal
innermittfältare.
Vem är den bästa
spelare du tränat?
– Ja, då är det väl någon av spelarna i Västerviks FF. Clara
Adolfsson och Malin Andersson var väldigt bra.
Vilken är den bästa
tränaren du har haft?
– Det var en knivig fråga. Om jag bara får välja en så blir
det Kjell Carlsson. Han var bra på många sätt och man lärde sig mycket av
honom. Duktig på att förklara dessutom, så det får bli han.
Har du någon
favoritövning?
– Det är alla möjliga sorters spelövningar, gärna uppspelsövningar.
Vilken är traktens
finaste fotbollsplan?
– Den finaste planen i Vimmerby Kommun är Lundavallen.
Har du något
favoritlag?
– Ja, det är ju Brynäs i ishockey!
Jaha, är det en till
brynäsare i klubben nu…
– Japp, det finns en del här.
Har du någon
favoritspelare?
– Som yngre hade jag Zico.
Jag har förstått att han var fenomenal i VM
82.
– Ja, precis! Han gillade jag.
Finns det någon
FBSK-profil som du skulle vilja se en intervju med?
– Det skulle vara
intressant att höra vad Kåre har att berätta.
Med tanke på att jag har spelat med honom, plus att han fortfarande är kvar.
Vad skulle du vilja
fråga Kåre?
– Jag skulle vilja veta var han får sina uttryck på planen
från. Från ingenstans kan han ju vråla något i stil med ”Nu är jag på gång!”
Haha, mitt
favorituttryck från Kåre är ”Se upp, han kommer som en ångraket på kanten!”
– Ja, det vill jag veta var det kommer från!
Tack för din tid!
/Dick Johansson